Boken öppnar för "ämnets mekanismer". Syftet är att ge chefer, projektledare, konsulter sakliga debattargument när filosofi försöker ersätta flumpedagogik. Kunskap är ett "arbetsinstrument" i individens händer. Men på 50 år har paradigmskiftet gått från "utbildning" till "lärande". Som kunskapsanalytiker kräver Holm nya tankar för framtiden. Mätningen av elevernas stoffåtergivning får inte kallas "kunskap". Chefsansvaret: att motivera och utveckla individen är inte "kunskap om sak i arbetslinjen".
Textutdrag ur boken Filosofiska myter om Kunskap: Körtekniken i bil, blir vad du tänker. Att köra ryckigt eller lugnt är skillnaden mellan att tänka: Hinner jag över? eller Hinner jag stanna? Kunskap blir också vad du tänker "Jag är lärande!" är en passiviserande tanke. Att tänka "Jag är erkännande!" ... fördjupar den egna kunskapen om föremålet (s 51).
(s 18) Människor som slutar i företaget --- tar sin kunskap och går och ibland drar de andra anställda med sig. --- Själva specialistkonstellationen gör företagandet.
(s 18) ... värdefullt för personalfunktionen, att äga ett ord, kunskap. Det innebär att man framgångsrikt skaffar sig en positionering och kan särskilja sig i företagsledningens medvetande. Avsikten är att få mottagaren, dvs ledningen, att komma ihåg i vilken kategori personalfunktionens varumärke verkar inom.
Kunskapsvetenskapens fundament är att människans kunskapsträd har tre stammar: sinnen, motorik, tanke. Text ur boken (s 43): Axel & Buck, som fick Nobelpris 2004 för doftprocessen, har visat att Kants skillnad mellan "Tingets sken" och "Sinnenas registrering" och "Förståndets tänkande" är en sönderdelad kedja. Motorik (s 35) exemplifieras med JAS-planets krasch inför TV-kameror 1989. Konstruktörerna av tekniken har obefintlig kunskapsteoretisk förståelse för den mänskliga motoriska kunskapens väsen. Därför fortsätter oförklarliga motorikolyckor att dyka upp ännu efter mer än två decennier.
onsdag 23 november 2011
måndag 14 november 2011
70 - Kunskapsvetenskap: Varför får inte teknik, ledning, chefer skulden?
"Piloterna får all skuld för Stefan Livs död" skriker tidningsrubriken. Den svenska ishockeymålvakten Stefan Liv omkom (september 2011) tillsammans med 43 andra personer i en rysk flygkrasch med Jak-42. I november avger den internationella haverikommissionen sina förklaringar. Piloten ska av misstag ha lagt foten på bromspedalen istället för fotstödet. Man hittade spår av en förbjuden medicin hos andrepiloten. Piloterna har haft en nackdel att de flugit Jak-40. Utredningskällor visar att piloter som använder nyare modeller av flygplanstypen Jak blandar ihop fot- och bromspedalerna, men att det ändå upptäcks omedelbart. Sakuppgifterna är hämtade från jnytt.se: Daniel Hultqvist.
Men varför nämner inte haverikommissionen brister i teknikmanualen som skrivs av teknikkonstruktörerna, arbetsfördelningen som åvilar ledningen, befattningsutbildningen som åvilar cheferna? Redan 1995 behandlade jag den motoriska kunskapens särställning (Företagsutbildarna mot en ny yrkesroll?, s 37 ff). År 2004 korresponderar jag med pianovirtuosen och musikinterpreten Hans Pålsson om hans uttryck "motorikens sannskyldiga mysterium i händer och fötter". Men fortfarande. år 2011, konstaterar ekonomer, att i företagen är de "sociala sammanhangen" allt, medan "kunskapslinjen" är naturlig och oproblematisk (Projektvärlden 2/2011). Jag har gång på gång hävdat att JAS-planets krasch inför TV-kameror, år 1989, bottnar i att ingen förstod sig på den "mänskliga motorikens natur".
När jag läser om Jak-42-olyckan och haverikommissionens förklaringar når min maktlöshet sin botten. Det är ingen glädje att bli sannspådd. I min nypublicerade bok "Filosofiska myter om Kunskap" sägs (s 35), att tekniksamhället inte har dragit konsekvenserna ur joy/stick/dator-olyckorna och därför kommer vi att se nya kunskapsteoretiska motorikolyckor. Hur många behövs innan systemaktörerna vaknar? Tänk! Fotstödet i din bil blir ombyggt till gasreglage? Du behöver inte vara kunskapsanalytiker för att slå ifrån dig skuldfrågan eller för att förutsätta många nya olyckor. Låt därför, äntligen, en saklig kunskapssyn ersätta beteendeteorierna!
Men varför nämner inte haverikommissionen brister i teknikmanualen som skrivs av teknikkonstruktörerna, arbetsfördelningen som åvilar ledningen, befattningsutbildningen som åvilar cheferna? Redan 1995 behandlade jag den motoriska kunskapens särställning (Företagsutbildarna mot en ny yrkesroll?, s 37 ff). År 2004 korresponderar jag med pianovirtuosen och musikinterpreten Hans Pålsson om hans uttryck "motorikens sannskyldiga mysterium i händer och fötter". Men fortfarande. år 2011, konstaterar ekonomer, att i företagen är de "sociala sammanhangen" allt, medan "kunskapslinjen" är naturlig och oproblematisk (Projektvärlden 2/2011). Jag har gång på gång hävdat att JAS-planets krasch inför TV-kameror, år 1989, bottnar i att ingen förstod sig på den "mänskliga motorikens natur".
När jag läser om Jak-42-olyckan och haverikommissionens förklaringar når min maktlöshet sin botten. Det är ingen glädje att bli sannspådd. I min nypublicerade bok "Filosofiska myter om Kunskap" sägs (s 35), att tekniksamhället inte har dragit konsekvenserna ur joy/stick/dator-olyckorna och därför kommer vi att se nya kunskapsteoretiska motorikolyckor. Hur många behövs innan systemaktörerna vaknar? Tänk! Fotstödet i din bil blir ombyggt till gasreglage? Du behöver inte vara kunskapsanalytiker för att slå ifrån dig skuldfrågan eller för att förutsätta många nya olyckor. Låt därför, äntligen, en saklig kunskapssyn ersätta beteendeteorierna!
torsdag 3 november 2011
69 - Kunskapsvetenskap - Chef, talang, konsult: Slipa dina verktyg!
Några seminariefrågor som utlovas i höst: Är HR "otillräckliga" eller underutvecklade? Ska HR utöva kontroll eller tillit - vilken människosyn har HR? Är friktion, kreativitet, innovation något för HR? Är det dags för gränsöverskridande HR? Vad gör HR vid de mjuka frågornas monumentala återkomst?
Jag menar! Sådana frågor måste förändras till sakfrågor. Kunskapsvetenskapens mål är att företagens tankesystem ändras från "utbildning/lärande" till "prövning/erkännande". Någon profession i företaget måste äga ordet kunskap, såsom ekonomerna och marknadsföringen äger sina ord ekonomi respektive kommunikation. En kunskapsfunktion skaffar sig en intern positionering och särskiljer sig i ledningens medvetande. Företagsledningen görs medveten om en ny kategori, där ett nytt varumärke verkar. Personalen behandlas då; inte bara i en värld som administrerar anställningskontrakt.
Nu kanske någon invänder att ordet "human relation" är viktigast i företag. Här invänder jag! Företagsspecialister är utvalda som de bästa på marknaden genom dyra rekryteringsprocesser. Då måste de också ges frihet, att i planerade och organiserade dialogprocesser skava sitt kunnande med andra företagsspecialister så att sakligheterna förbättrar affärsprodukten. Chefen har funktionsansvar för avdelningen och kunskapsfunktionen har kunskapsanalytiskt ansvar för helheten och över avdelningsgränser. Sakligheter, som vävs in i linjearbetet, stannar kvar i produktionen när talanger och vandrande kunskapsarbetare, enligt sin natur, drar vidare.
Du har pressen på dig, som intern profession, att kritiskt analysera konsulternas budskap. Du måste bemöta dem med tid och respekt och tvinga dem att tydliggöra sitt budskap. Konsulter har chans att röja upp i djungeln. Men! Då räcker det inte, att bara vara trendspanare.
Jag är first mover! Är du praktiker? Tänk då nytt! Slipa dina verktyg och relatera dem till sak. Överge beteendebedömning och konflikthantering. Se företaget som det är - en arena för vuxna, myndiga specialister som i sakdialoger förenar differentierade sakkunskaper till affärsproduktionens helhet. Bejaka den linjen!
Jag menar! Sådana frågor måste förändras till sakfrågor. Kunskapsvetenskapens mål är att företagens tankesystem ändras från "utbildning/lärande" till "prövning/erkännande". Någon profession i företaget måste äga ordet kunskap, såsom ekonomerna och marknadsföringen äger sina ord ekonomi respektive kommunikation. En kunskapsfunktion skaffar sig en intern positionering och särskiljer sig i ledningens medvetande. Företagsledningen görs medveten om en ny kategori, där ett nytt varumärke verkar. Personalen behandlas då; inte bara i en värld som administrerar anställningskontrakt.
Nu kanske någon invänder att ordet "human relation" är viktigast i företag. Här invänder jag! Företagsspecialister är utvalda som de bästa på marknaden genom dyra rekryteringsprocesser. Då måste de också ges frihet, att i planerade och organiserade dialogprocesser skava sitt kunnande med andra företagsspecialister så att sakligheterna förbättrar affärsprodukten. Chefen har funktionsansvar för avdelningen och kunskapsfunktionen har kunskapsanalytiskt ansvar för helheten och över avdelningsgränser. Sakligheter, som vävs in i linjearbetet, stannar kvar i produktionen när talanger och vandrande kunskapsarbetare, enligt sin natur, drar vidare.
Du har pressen på dig, som intern profession, att kritiskt analysera konsulternas budskap. Du måste bemöta dem med tid och respekt och tvinga dem att tydliggöra sitt budskap. Konsulter har chans att röja upp i djungeln. Men! Då räcker det inte, att bara vara trendspanare.
Jag är first mover! Är du praktiker? Tänk då nytt! Slipa dina verktyg och relatera dem till sak. Överge beteendebedömning och konflikthantering. Se företaget som det är - en arena för vuxna, myndiga specialister som i sakdialoger förenar differentierade sakkunskaper till affärsproduktionens helhet. Bejaka den linjen!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)