Personalens kunskapstänkande om affärsverksamheten är en företagsfråga av samma dignitet som ekonomi och produktionsteknik. Området går inte att göra fackligt förhandlingsbart lika lite som ekonomi och teknik. Områdets vetenskaplighet har sin motor i arbetsspecialisternas sakliga kunskapsåskådning (specialisternas utsaga om sak). Kunskapsvetenskapen har redskapen. Lärande, inlärnings- och gruppsykologi tillhör en helt annan vetenskaplighet, som har sin motor i observation, datainsamling, beteendebedömning (individen ska förändras).
Även om HR är fullvärdig medlem i ledningsgruppen (styrka) bjuder HR endast fram beteendedisciplinernas förklaringar och redskap (svaghet). Paradoxen är att HRs köpkraft drar till sig svärmar av konsulter samtidigt som HR inte kan tänka kritiskt, ifrågasätta, argumentera eller strukturera konsultutbudet. HR tappar därtill anseende. 2010 svarade 69 procent av linjecheferna i England att HR har ett affärsinflytande. 2011 sjönk siffran till 56 procent (P&L 2/2011). Problemen orsakas av tunga aktörer. Lärosätenas grundutbildning (P-program) och lärosätenas kommersiella institut hämtar teorier från England och USA som förvandlar arbetsspecialister till "manpower". Man rekommenderar HR att datasamla även höga befattningsinnehavares "performance rating"; "personal qualities"; assesment of potential" med gradskalan 1-5.
"Sveriges Branschförening för Human Resource Konsulter" (HRK), startat av Hunter Mabon, har bytt ut medlemskap till auktorisation med prislista. Kvalitetssäkring rör branschdefinitionerna: Annonserad rekrytering; Search: Executiv Search/Head Hunting; Grupp/Teamutveckling; Teamutbildning. Enligt hemsidan sätter HRK upp etiska regler och metod- och testpolicys för att öka seriositeten i branschen. Just nu utvecklar psykologorganisationer, forskningsinstitut, testleverantörer, rekryteringsföretag tillsammans en beteendestandard, ISO 10667. Samtidigt ingår HRs eget branschforum oheliga allianser med vissa forskningsinstitut, förlag, konsultfirmor och bjuder fram deras lösningar och förebilder till praktikerna.
Det är endast den högsta företagsledningen, med makt att förändra i ledningssystemen, som kan svänga företagets personalpolicy från beteende till kunskap. Här är paradoxen att det kanske blir managementkonsulterna (inte HR) som blir de som tillämpar redskap från kunskapsvetenskapen för att tillvarata specialisternas kunskapstänkande i affärsverksamheten.
tisdag 15 mars 2011
onsdag 9 mars 2011
52 - Certifieringstrenden och tre magazin som ögonöppnar företagens tilltal till sina specialister
Tidskrifterna Konsult; Driva Eget; Projektvärlden (här nämnda i den ordning jag mött dem) är ögonöppnare för företagens passiva tilltal till sina arbetsspecialister. Vissa principfenomen finns det dock anledning att sakligt diskutera.
Att certifiera är att reducera medtävlarnas arbete till sin egen version. Sveriges Managementkonsulter certifierar och Svensk fondhandlarförening utfärdar licenser (se blogg nr 46 respektive nr 3). Lärarkåren legitimeras på regeringens uppdrag. Projektledare certifieras av Svenskt Projektforum. Andrew Abbott ser statusmekanismen, att när professioner söker sin självvärdering inom den egna världen, skild från köparnas värld, dras yrkeskåren in i den egna världens fattigdom.
Kunskapsvetenskapen frågar certifieringsanordnarna: Vem problemprospekterar professionen? Varifrån hämtas den abstrakta kunskap man vill värna om? Till företagsledarna ställer kunskapsvetenskapen frågorna: Accepterar du medarbetarna som självständiga, myndiga arbetsspecialister, värda att lyssna till? Söker du redskap för att få specialisternas "kunskap i sak" att samverka över avdelningsgränserna? Accepterar-du-inte att betala för gruppdynamiska modeller från 1970-talet?
Gruppdiskussioner, som har som huvudmål att diskutera "vad gruppen ska göra och varför den finns till" är till sin centrala idé densamma om man kallar det representation och fokuserar motsägelser/motsättningar eller om man som 1970-talets PAråd kallar det rolloklarheter och fokuserar konsensus. Någon måste sakligt kunna analysera innehållet. Det handlar om valet mellan två grundlägande tankemodeller. Är arbetsspecialisten någon som företaget ska beteendeförändra (kunskap och lärande med stöd i inlärningsteorier)? Eller är arbetsspecialisten den som mångfaldigast ser uppgiften och därför är värd att lyssna till (kunskap och erkännande med stöd i kunskapsvetenskap)?
Välj inriktning och smaka på företagsdevisen ur en HR annons: Målstyr önskvärd utveckling genom att förstärka beteenden. Sätt sedan denna devis i motsats till entreprenörens devis i tre akter ("Driva Eget" 1/2011): Jag vågar ta beslut; Jag går ut och kör; Jag räknar med att ha en fallhöjd innan jag kan flyga.
Att certifiera är att reducera medtävlarnas arbete till sin egen version. Sveriges Managementkonsulter certifierar och Svensk fondhandlarförening utfärdar licenser (se blogg nr 46 respektive nr 3). Lärarkåren legitimeras på regeringens uppdrag. Projektledare certifieras av Svenskt Projektforum. Andrew Abbott ser statusmekanismen, att när professioner söker sin självvärdering inom den egna världen, skild från köparnas värld, dras yrkeskåren in i den egna världens fattigdom.
Kunskapsvetenskapen frågar certifieringsanordnarna: Vem problemprospekterar professionen? Varifrån hämtas den abstrakta kunskap man vill värna om? Till företagsledarna ställer kunskapsvetenskapen frågorna: Accepterar du medarbetarna som självständiga, myndiga arbetsspecialister, värda att lyssna till? Söker du redskap för att få specialisternas "kunskap i sak" att samverka över avdelningsgränserna? Accepterar-du-inte att betala för gruppdynamiska modeller från 1970-talet?
Gruppdiskussioner, som har som huvudmål att diskutera "vad gruppen ska göra och varför den finns till" är till sin centrala idé densamma om man kallar det representation och fokuserar motsägelser/motsättningar eller om man som 1970-talets PAråd kallar det rolloklarheter och fokuserar konsensus. Någon måste sakligt kunna analysera innehållet. Det handlar om valet mellan två grundlägande tankemodeller. Är arbetsspecialisten någon som företaget ska beteendeförändra (kunskap och lärande med stöd i inlärningsteorier)? Eller är arbetsspecialisten den som mångfaldigast ser uppgiften och därför är värd att lyssna till (kunskap och erkännande med stöd i kunskapsvetenskap)?
Välj inriktning och smaka på företagsdevisen ur en HR annons: Målstyr önskvärd utveckling genom att förstärka beteenden. Sätt sedan denna devis i motsats till entreprenörens devis i tre akter ("Driva Eget" 1/2011): Jag vågar ta beslut; Jag går ut och kör; Jag räknar med att ha en fallhöjd innan jag kan flyga.
tisdag 1 mars 2011
51 Politisk analys med Kunskapsvetenskap - Nr 6 Vad vill Jan Björklund med Sveriges utbildningssystem?
Alliansen saknar en kunskapslinje. Mitt frågebrev (U2011/872/DL) till Björklund delegeras till Scheller, som ger ett "glatt meddelande". Och han tycker att det är positivt att enskilda tjänstemän uttalar sig. Frågebrevets bakgrund: blogg 48 - Katastrof att Socialstyrelsen sätts som granskare av skolvetenskap.
Kunskapsvetenskapens tidigare kriktik: "Coachning (alliansen) är en lika dålig arbetsmarknadspolitisk åtgärd som kunskapslyft i prioriterade skolämnen (socialdemokratin)." Vid finanskrisen 2008 avsattes nära 3 miljarder till uppköp av coachning. Nu får coachning vass kritik från många håll.
Kunskapsvetenskapens tidigare kriktik: "Att gymnasiernas yrkesprogram inte ger inträdesbiljett till universitet och högskola." Nu säger utbildningsdirektören i Malmö (SDS 23.2 2011) att den nya gymnasieskolan får allt större andel elever som söker sig till högskolan. Många kommuner lägger därför upp schemat så att eleverna utan stor ansträngning kan få högskolebehörighet ändå. Med Björklunds skolåtgärd förlorar Sverige både en högt yrkesutbildad befolkning och systemtänkande studenter. Befolkningen har kapacitet att klara godkänt i samtliga ämnen i gymnasiet (se blogg 40). Alltså är det ämnesteorierna som måste omvärderas.
Kunskapsvetenskapens tidigare kritik: "Att fokus ändras från elev till lärare men att det inlärningspsykologiska perspektivet står fast." Allt fler kritiker väljer kunskapslinjen före beteendelinjen. Genom Björklunds val av mätmetod fick han Högskoleverkets universitetskansler att avgå. Nu förklarar Högskoleverket att stötestenen för Lunds universitet, att få examensrätt i vissa ämneslärarutbildningar, är att man saknar ämnesdidaktisk kompetens. Återigen skapar Björklunds ytlighet problem. Högskoleverkets bedömning vilar på ett gammalt förhållningssätt, att didaktik är "konsten att lära ut". Istället behövs en kunskapsteoretisk analys av ämnens struktur. Pianospel och matematik tillhör skilda kunskapsarter. Återigen har Högskolverket valt fel måttstock.
Jan Björklund väljer rådgivare med rötter i gamla "peer"-institutioner eller i ungdomspolitiska grupper. Konsekvenserna är missriktade politiska åtgärder, osaklig kommunikation med sakinriktade medborgare, gamla myndighetsverks inblandning i andra verks uppdrag. Att politikerna inte ser kunskapslinjen skadar Sverige.
Kunskapsvetenskapens tidigare kriktik: "Coachning (alliansen) är en lika dålig arbetsmarknadspolitisk åtgärd som kunskapslyft i prioriterade skolämnen (socialdemokratin)." Vid finanskrisen 2008 avsattes nära 3 miljarder till uppköp av coachning. Nu får coachning vass kritik från många håll.
Kunskapsvetenskapens tidigare kriktik: "Att gymnasiernas yrkesprogram inte ger inträdesbiljett till universitet och högskola." Nu säger utbildningsdirektören i Malmö (SDS 23.2 2011) att den nya gymnasieskolan får allt större andel elever som söker sig till högskolan. Många kommuner lägger därför upp schemat så att eleverna utan stor ansträngning kan få högskolebehörighet ändå. Med Björklunds skolåtgärd förlorar Sverige både en högt yrkesutbildad befolkning och systemtänkande studenter. Befolkningen har kapacitet att klara godkänt i samtliga ämnen i gymnasiet (se blogg 40). Alltså är det ämnesteorierna som måste omvärderas.
Kunskapsvetenskapens tidigare kritik: "Att fokus ändras från elev till lärare men att det inlärningspsykologiska perspektivet står fast." Allt fler kritiker väljer kunskapslinjen före beteendelinjen. Genom Björklunds val av mätmetod fick han Högskoleverkets universitetskansler att avgå. Nu förklarar Högskoleverket att stötestenen för Lunds universitet, att få examensrätt i vissa ämneslärarutbildningar, är att man saknar ämnesdidaktisk kompetens. Återigen skapar Björklunds ytlighet problem. Högskoleverkets bedömning vilar på ett gammalt förhållningssätt, att didaktik är "konsten att lära ut". Istället behövs en kunskapsteoretisk analys av ämnens struktur. Pianospel och matematik tillhör skilda kunskapsarter. Återigen har Högskolverket valt fel måttstock.
Jan Björklund väljer rådgivare med rötter i gamla "peer"-institutioner eller i ungdomspolitiska grupper. Konsekvenserna är missriktade politiska åtgärder, osaklig kommunikation med sakinriktade medborgare, gamla myndighetsverks inblandning i andra verks uppdrag. Att politikerna inte ser kunskapslinjen skadar Sverige.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)