måndag 20 februari 2012

78 - Forskares immaterialrätt - vem äger metaforen om Paris Metro

Fenomenografen Ference Marton säger i e-mail 2007 "Du följer din väg utan sidoblickar". Tja, egentligen förklarar jag bara från en ny och annorlunda position utanför psykologiserat lärande. En position dit dagens forskare inte tycks kunna följa mig. Threshold Concept är min baby (se blogg 77), men även andra av mina kunskapsvetenskapliga begrepp har kidnappats.

I Språktidningen (febr. 2012) skriver vetenskapsjournalisten Gunnartz, att Peter Gärdenfors professor i kognitionsvetenskap, "brukar hävda ... För att backa upp detta provocerande påstående brukar han visa en bild av en tunnelbanekarta i en storstad. På en sådan motsvarar sällan avstånden mellan stationerna eller linjernas sträckningar exakt hur det ser ut i verkligheten... Men för en vanlig resenär, som bara vill förstå hur man tar sig från punkt A till punkt B, är informationen på tunnelbanekartan ... tack vare att den blivit förenklad till en nivå som går att begripa.

KH var "first mover" för metaforen om storstadsmetron. I mötet den 13/6 2009 mellan Peter Gärdenfors (PG) och Kerstin I. M. Holm (KH), framgår det av minnesanteckningarna att det är KH som drar upp Paris metro som motbild till PGs nyhet (2008, s 165 f) att människan sorterar information till en karta med geometriska kännetecken, som points, vectors, regions i dimentionella rymder.

Minnesanteckningarna säger: "För KH är Paris metrobild ett SYSTEM, som resenärer GENOMSKÅDAR. För att komma till stationen "Miromesnil" (där hotellet ligger) - krävs det att man plockar upp vilka linjer som har med stationen ... Inne i metrosystemet, i verkliga livet, gäller det att hålla kvar ... metrobilden, för att i transportgångarna... finna vägen... Kännetecknande för resenärernas tillvägagångssätt, är, enligt KH, inte geometriskt och uppdraget bör inte tagas för en form av problem/uppgift (task). Det är istället kännetecknat av ett tankearbete för att genomskåda ett system genom att pröva, erkänna, fälla en dom över systemets enskildheter."

Varje sommar under åren 2000-2004 träffades PG och KH över en lunch för att diskutera kunskap. I sin bok 2005 (s 50) skriver PG att "människan är också det enda djur som undervisar". Den tanken föddes hos KH och illustrerades med hur tigermamman har fläckar på baksidan av öronen för ungarna att följa. Och att apmamman är oförmögen, att visa sin unge exakt vilka kvistar som håller för att fånga myrstackens innevånare. PGs metafor "anthill" (2008, s 23) gör KH inget anspråk på - den duger inte inom kunskapsvetenskap.

Och, KH var "first mover" för byrålådsmetaforen. PG skriver på s 151 (2005), att metaforen för information är, att den överförs från sändare till mottagare. "Informationen som man vill 'överbringa' förpackas i ord eller bild, packas upp av mottagaren och 'lagras' som i en byrå." Men byråmetaforen skapades av KH och publicerade 1996, s 20, under rubriken "Begreppsbyggnad". Metaforen kom till som en motbild till hur kognitionpsykologer tolkade försökpersonens omvandling av begreppet "Tomas" till "T". Kognitionspykologin förklarade att begreppet "T" innehåller färre positioner för korttidsminnet att hålla reda på. Tvärtom, säger KH, och hävdar att begreppet "T" är komplexare än begreppet "Tomas" därför att det rymmer både namnet och personens placering på bänken. Individen stoppar undan begreppet "T" i en byrålåda. Vid behov öppnas lådan och där finns då det komplexa begreppet av både namnet och personens placering på bänken.

Exemplen visar att det pågår en David-Goliat kamp i det tysta om kunskapsteorin. Goliats vapen är tystnad i sak, kidnappning av åskådningsexempel, omformulering av begrepp. Davids nya paradigm har Kant´s "Våga veta!" till fundament och gör en revolutionerande förskjutning i individperspektivet. Framtidens dom kommer att bli hård över Goliats oförmåga att erkänna den kunskapsteori som ser myndiga människor vara värda att lyssna på, om deras kunskap i sak.

tisdag 14 februari 2012

77 - Kunskapsvetenskap och Threshold Concept

Kunskapsvetenskap har identifierat "Threshold Concept" i avsnittet rymdgeometri för grundskolan. Hittillsvarande fem stödlektioner har syftet att utvidga och säkerställa elevens åskådning och begrepp med framförhållning till en holistisk matematik. Genom kunskapsanalys har brister upptäckts både i läroböckernas framställning (från tre olika förlag) och i nationella provkonstruktioner. För att hitta en institution med kraft och makt att förändra "strukturerna i matematikundervisningen" aktiverades en nätsökning.

Det är glädje, att se de egna begreppen värdefulla nog att kidnappa. Å andra sidan smärtar det att se "redskapet för ämnesstrukturering" förvandlat till "sociologisk lärandefenomenografi". Två uppsatser företes som bevis. Jan Meyer & Ray Land: "Threshold Concepts and Troublesome Knowledge: Linkages to Ways of Thinking and Practising within the Disciplin", May 2003; Chris Cope & Lorraine Staehr: "Improving Student Learning About a Threshold Concept in the IS Discipline", 2008.

Meyer & Land har i intervjuer och diskussioner med praktiker från olika discipliner och institutioner kommit fram till att Threshold Concept karakteriseras av att vara "transformative, irreversible, integrative, bounded, troublesome".

Dock, Kerstin I. M. Holm är "the first mover". Holm myntade tröskelbegreppet redan i början på 1990-talet vid postdoc-studier av Immanuel Kants Kritik der reinen Vernunft i Hejlls översättning från 1922. Kant förklarar skillnaden mellan analytisk kunskap och syntetisk (=utvidgande kunskap) med satsen 7 + 5 = 12. Kant säger att begreppet 12 ingalunda är tänkt därigenom, att jag tänker mig denna förening av sju och fem, och jag må aldrig så länge sönderdela mitt begrepp om en sådan möjlig summa, så skall jag dock däri aldrig påträffa begreppet tolv. Man måste gå över dessa begrepp ... (B15). Holm såg metaforen: "tröskel" och elevens kliv över tröskeln in i ett nytt rum. Det är en tankerevolution för eleven att för första gången både se summan 12 och behärska operationsmekanismen efter att bara ha kunnat räkna fingrar, träd och stenar.

En annan text hos Kant visar att olika föremål/ämne lyder under skilda regler. Kant säger ... Skulle cinnobern än vara röd, än svart, ... på den längsta dagen landet än vara betäckt med frukter, än med is och snö ... så kunde icke någon reproduktionens empiriska syntes (min kurservering) äga rum (A100 f). Tanken på att enskilda ämnen har skilda regler är grundbulten i kunskapsvetenskap (k-vetenskap). Begreppet "ämnesmekanism" föddes så sent som 2011 i samtal med journalisten Emma Leijnse.

För "irreversible" använder k-vetenskap "jultomten" som metafor. När barn/elev/student genom prövning och beslut har genomskådat "ett något", så kan man inte återvända. Meyer & Land berättar om "Adam och Eva". Individen förlorar oskulden. Oskulden ersätts med erfarenhet, av en sådan grad att den genomgripande transformerar individens identitet och personlighet. Två paradigm står mot varandra - å ena sidan "ämnets saklighet", å andra sidan "elevens lärande som ett beteende". Välj Sak eller Person!

Vilket paradigm du än väljer för "Threshold Concept" så kan du inte hoppa ner på praktikerna och fråga "Vilka tröskelbegrepp ser du?" Både i gruppsamtal med gymnasielärare i matematik och i samtal med pianovirtuosen Hans Pålsson om motorik har kunskapsanalytikern valt ut "ämneskuriositeter som diskussionsunderlag" (se Holms rapporter). Meyer & Lands respondenter bekräftar svårigheter att blicka tillbaka genom trösklar som de personligen för länge sedan har trätt över och att försöka förstå genom sina egna sedan länge transformerade perspektiv, de svårigheter som otransformerade studenter möter.

K-vetenskap har redskap för att göra Threshold Concept synliga. K-vetenskap är fenomenografi genom den "fenomenografiska textgranskande metoden" men har valt bort sociologisk lärandeteori till förmån för Kants förståndsteori. K-vetenskap räcker fram ämnes-stinna Threshold Concept till normala lärare och normala elever.

måndag 6 februari 2012

76 - Kunskapsvetenskap - Matematik 3.0 kräver ny skolpolitik och ny vetenskaplig kärna

Grundskoleeleven och kunskapsanalytikern försöker i elfte timmen av hennes pliktskola att rätta till 8,5 år av försummelse. Andra försöker andra vägar. Skolverket har outsourcat "legitimation av lärare" till ett kommersiellt bemanningsföretag och orsakat rubriker i media. Men ingen reagerar på att fackliga representanter är språkrör för lärares "pedagogiska beslut på professionella grunder". Båda exemplen är lärarparadoxer.

Proposition 1999/2000:135 "En förnyad lärarutbildning" skrevs under av Göran Persson och Thomas Östros. Proposition 2009/10:89 "Bäst i klassen - en ny lärarutbildning" skrevs under av Fredrik Reinfeldt och Jan Björklund. Enligt socialdemokratisk skolpolitik har lärarna karriärmöjligheter i sektorer från förskola till arbetsliv. Borgerliga skolpolitiker reformerar gymnasieutbildningar och stänger dörrar till högskolan. Läraryrkets status, däremot, antas höjas genom ämnesfördjupning på akademisk nivå. Båda sidorna presenterar politikerparadoxer.

Lika ironiskt är det att Skolverket i Mattelyftet fördelat 352 miljoner 2009-2011 till 886 lokala utvecklingsprojekt. Många skolor som redan uppnår bra resultat har fått stöd. Skolverket ska sprida de "goda exemplen" till skolor och lärare runt om i landet. Man jobbar med faktorerna: tid för lärare att diskutera innehållsliga undervisningsfrågor; formulering av tydliga syften och mål med undervisningen; fokus på att det matematiska innehållet inte förloras i samband med en specifik undervisningsmetod; hög kvalitet på statligt, regionalt och lokalt stöd. Skolverket väntar på regeringens uppdrag att fortbilda 40000 matematiklärare. Men det är ju inte lärarna - och inte eleverna - det är fel på!

Socialdemokraterna satsade lika snett på Kunskapslyftet. Prioriterade ämnen (svenska, engelska, matematik) tvingades in i företagen. Och 1990-1996 misslyckades man med "goda exempel" i programmet "Lärande organisationer".

Bengt Johansson, föreståndare för Nationellt Centrum för matematikutbildning, Göteborgs universitet har utsetts till universitetens första professor i matematikämnets didaktik. Kommer Johansson att utforska "ämnet matematik". Det vill säga, släppa fokus på elever och lärare och äntligen börja kunskapsanalysera ämnets mekanismer och kopplingen till normala människors tanketrösklar?