Först granskas alliansens skolpolitik. Fredrik Reinfeldt menar att hans politiska motståndare har byggt sig samman med särintressen (underförstått LO och olika fackförbund) som alltid sätter det ena framför det andra, aldrig är nöjda och aldrig tar ekonomiskt ansvar. Men politiska partier, särintressen, toppen i svenskt näringsliv, fackförbund, akademiämnen styrs av små homogena maktkretsar som är slutna världar - så också alliansen. Medlemmarna har likartad bakgrund, utbildning, värderingar genom vilka man skapar sina system. Socialdemokratins mål är "en skola för alla", styrd av staten. Den borgerliga alliansen skiktar befolkningen och kommer förmodligen att privatisera även universitetsutbildning.
Jan Björklund (FP), arkitekten för grund- och gymnasieskolans omdaning, skiljer ut läshuvuden från alla dem som inte vill bli akademiker. Praktiklinjer på gymnasienivå ger inte längre universitetsbehörighet. Svensk arbetskraft förlorar möjligheten att ha svängdörrar till högre utbildning.
Mats Odell (KD), alliansregeringens kommun- och finansmarknadsminister, tolkar chefsskiftet på Högskoleverket (HSV) som en grundlagsstiftad disciplinfråga. Ämbetsverken har att verkställa politiska beslut. Kan chefen inte verkställa regeringens modell ska han avgå - utan debatt i sakfrågan. Tvisteämnet är ett nytt nationellt kvalitetssäkringssystem för universitet och högskolor. Konflikten handlar om regeringens fokus på "studenternas självständiga arbeten" medan HSV, under Anders Flodström, visar på metodproblemen att skilja "kvaliteten på utbildningen" från "studenternas kvalitet". Flodström ifrågasätter lämpligheten av att sätta en "socioekonomisk etikett" på studenterna.
Socialdemokraternas milstolpe var SOU 1977:92 "Betänkandet av utredningen om företagsutbildning" (UFU). Alliansens milstolpe är prop 2009/10:139 "Fokus på kunskap - kvalitet i den högre utbildningen". Företagens personalarbete förändrades till det sämre genom UFU. Befolkningens och arbetskraftens utbildningsnivå kommer generellt att försämras genom den borgerliga alliansens skolpolitik, som genom prop. 2009/10:139 når in i den högre utbildningen. Forskningen kommer att kommersialiseras. "Studenterna" blir betalande kunder. "Utbildningarna" läggs ut på entreprenad. "Forskningsklustrens" räkningsbara framgångar blir drivande kraft. Framtidens spjutspetsforskning och ensamma forskare som verkar utanför gamla paradigm och kollegiala grupper missgynnas.
onsdag 7 juli 2010
lördag 3 juli 2010
19 - Vad har Riksbankens räntehöjning, ESG-analyser och byte av chef på Högskoleverket med varandra att göra?
Jo, det handlar om verktyg och aktörsanalyser. Riksbanken driver en svensk penningpolitik för svenska förhållanden. Verktyget är räntan. ESG-analyser fokuserar miljö, det sociala samspelet med anställda, kunder och samhället i stort samt frågor kring ägande och styrning i företag. ESG-analyser har vidgat perspektivet till "hållbarheten på produkter och tjänster". Både Carnegie, HQ och till viss del BP har kunnat förutses. Och i USA pekade man länge på subprimerisken innan det sprack.
Det borgerliga politikerblocket har utsett Tobias Krantz (FP) som utbildnings- och forskningsminister. Högskoleverkets chef hoppade av i juni och regeringen presenterade en ny chef den 1.7 2010. Han lovar att följa regeringens modell. Det finns en oenighet mellan lärosätena och regeringen om modellen att fördela forskningsmedel. Men med politisk makt och via ny chef på Högskoleverket, cementeras nu ett ofullkomligt verktyg.
En av dem som var med att införa "bibliometrin" i Sverige, berättar att metoden tillkom därför att Sverige sökte och Nederländerna hade en som var färdig. Metoden är helt instrumentell och baseras på publicerings- och citatlistor i internationella tidskrifter och boklistor. "Peer-bedömning" är lärosätenas gamla metod. Den är tung och kostsam och innebär att starka företrädare för det akademiska ämnet gör kollegiala bedömningar. Svagheten är att båda metoderna missgynnar banbrytande forskning som ligger utanför publiceringslistor och gamla paradigm.
Poängen är att verktyg, som ränta, ESG-analyser, bibliometri, peer-review, kräver analys på en viss nivå. En helt annan nivå är "föremålens väsen". ESG-analyser har flyttat nivån till företagens produkter och tjänster. Det saknas dock fortfarande aktörer som kan göra en internationellt konkurrenskraftig analys av materiella ESG-aspekter, enligt VA juni 2010. Den akademiska världen, som ska säkerställa framtidens kunskapsutveckling, tvingas nu cementera ett verktyg. Men bristen på analyser av forskningens innehåll vilar tungt på lärosätena själva. Brister i båda nivåerna kommer att bli förödande för Sveriges innovationskraft.
Det borgerliga politikerblocket har utsett Tobias Krantz (FP) som utbildnings- och forskningsminister. Högskoleverkets chef hoppade av i juni och regeringen presenterade en ny chef den 1.7 2010. Han lovar att följa regeringens modell. Det finns en oenighet mellan lärosätena och regeringen om modellen att fördela forskningsmedel. Men med politisk makt och via ny chef på Högskoleverket, cementeras nu ett ofullkomligt verktyg.
En av dem som var med att införa "bibliometrin" i Sverige, berättar att metoden tillkom därför att Sverige sökte och Nederländerna hade en som var färdig. Metoden är helt instrumentell och baseras på publicerings- och citatlistor i internationella tidskrifter och boklistor. "Peer-bedömning" är lärosätenas gamla metod. Den är tung och kostsam och innebär att starka företrädare för det akademiska ämnet gör kollegiala bedömningar. Svagheten är att båda metoderna missgynnar banbrytande forskning som ligger utanför publiceringslistor och gamla paradigm.
Poängen är att verktyg, som ränta, ESG-analyser, bibliometri, peer-review, kräver analys på en viss nivå. En helt annan nivå är "föremålens väsen". ESG-analyser har flyttat nivån till företagens produkter och tjänster. Det saknas dock fortfarande aktörer som kan göra en internationellt konkurrenskraftig analys av materiella ESG-aspekter, enligt VA juni 2010. Den akademiska världen, som ska säkerställa framtidens kunskapsutveckling, tvingas nu cementera ett verktyg. Men bristen på analyser av forskningens innehåll vilar tungt på lärosätena själva. Brister i båda nivåerna kommer att bli förödande för Sveriges innovationskraft.
onsdag 30 juni 2010
18 - PricewaterhouseCoopers
Att spela "grön hjälte" i näringslivet ger inga pluspoäng längre skriver tidskriften Agenda 2/2010. PricewaterhouseCoopers vänder sig till stora internationella företag och organisationer. Man försöker komma runt företagens vackra ord om hållbarhet och frågar: "Vad gör ni i praktiken?" Man lyfter frågan och intervjuar den internationelle experten Jeffrey Sachs. Man går inåt och låter sin egen medarbetare tala om regler, hot, möjligheter och strategier när handeln med utsläppsrätter för koldioxid kommer att förändras 2013. Att genomskåda att Agenda är revisions- och rådgivningsföretagets språkrör till potentiella kunder är inte svårt.
Men hur kommer klimatfrågan i stort att påverkas när den låses in bakom nischer som revisions- och rådgivningsbranschen? Samma fråga kan man ställa om energifrågorna som låses in i existerande tekniker av finansiella teknikkonsultföretag (se blogg nr 17). Revisionsbranschen rutiniserar koldioxidutsläppens handelsregler och skymmer därmed exempelvis BPs pågående "teknikkrasch" i oljefälten". Arbetsmarknadsparterna har rutiniserat arbetsrätten och därmed skymt "den interna kunskapen hos företagets arbetsspecialister". Skolan har rutiniserat elevernas beteenden och därmed skymt sitt "kunskapsuppdrag". Enskilda företag har rutiniserat finansfrågorna och därmed skymt "verksamhetsfrågorna".
Jeffrey Sachs avslutar intervjun och säger: Vi kommer att behöva bättre ledarskap när det gäller att förklara för allmänheten, en bättre plan och en klar story. Men ledarskap är mer än kommunikation. Var finns de pragmatiska kunskapsanalyserna?
Agendas nästa nummer ska handla om "Samhällets strukturomvandling och förnyelse". Hur kommer man då att analysera Jefffrey Sachs svepande samhällsuttalande, att halva USA förkastar grundläggande vetenskap, vilket är ett resultat av undermålig skolundervisning, och att många amerikanska delstater har mycket stora intressen i kol, och att några av de stora oljebolagen lobbar för att förhindra handling?
Det ska bli spännande att se vilka rutiniserade frågor som PricewaterhouseCoopers lyfter fram för att gagna sin exponering mot stora och internationella organisationer när det gäller samhällstruktur och förnyelse.
Men hur kommer klimatfrågan i stort att påverkas när den låses in bakom nischer som revisions- och rådgivningsbranschen? Samma fråga kan man ställa om energifrågorna som låses in i existerande tekniker av finansiella teknikkonsultföretag (se blogg nr 17). Revisionsbranschen rutiniserar koldioxidutsläppens handelsregler och skymmer därmed exempelvis BPs pågående "teknikkrasch" i oljefälten". Arbetsmarknadsparterna har rutiniserat arbetsrätten och därmed skymt "den interna kunskapen hos företagets arbetsspecialister". Skolan har rutiniserat elevernas beteenden och därmed skymt sitt "kunskapsuppdrag". Enskilda företag har rutiniserat finansfrågorna och därmed skymt "verksamhetsfrågorna".
Jeffrey Sachs avslutar intervjun och säger: Vi kommer att behöva bättre ledarskap när det gäller att förklara för allmänheten, en bättre plan och en klar story. Men ledarskap är mer än kommunikation. Var finns de pragmatiska kunskapsanalyserna?
Agendas nästa nummer ska handla om "Samhällets strukturomvandling och förnyelse". Hur kommer man då att analysera Jefffrey Sachs svepande samhällsuttalande, att halva USA förkastar grundläggande vetenskap, vilket är ett resultat av undermålig skolundervisning, och att många amerikanska delstater har mycket stora intressen i kol, och att några av de stora oljebolagen lobbar för att förhindra handling?
Det ska bli spännande att se vilka rutiniserade frågor som PricewaterhouseCoopers lyfter fram för att gagna sin exponering mot stora och internationella organisationer när det gäller samhällstruktur och förnyelse.
söndag 27 juni 2010
17 - Svenska arbetsgivares skuldtyngda ansvar för teknik- och ungdomsarbetsproblemen
Bara vi arbetsgivare kan genom sociala avgifter ge verklighet åt politiska reformer sa en SAF-representant i mitten av 1970-talet. Idag har arbetsgivarna inga uttalade verksamhetsdrivna visioner.
Vd för ett teknikkonsultföretag berättar: En medarbetare började som springpojke 1953, 15 år gammal. Efter att ha varit på ritkontoret som assistent och kurser på Hermods har han haft en fantastisk karriär här och jobbat i Asien. Idag hade han dock aldrig fått jobb. Trösklarna för att komma in är för höga. Att anställa en person är en av de större investeringarna i ett företag och man vill ha låg risk.
Företaget växer idag till häften genom vardera organisk tillväxt och förvärv. Man säljer civilingenjörers kunskap i timmar eller projekt. Branschen saknar incitament för en ökad produktivitet och letar efter intäktsmodeller. Gör man något dubbelt så fort får man bara hälften betalt. Vd anser sig vara bra på att skapa bra team där människor kompletterar varandra - inte bara i kompetens utan i personlighet. Rekrytera, utveckla behåll de bästa medarbetarna är chefens uppgift. Bra människor slår en bra strategi. Vd rabblar nutidens HR-läxa. Ledningen dammsuger marknaden efter uppköpsobjekt med intressant teknik och/eller kundstock; räknar hem stora intäkter med låga insatser. Vd gör företaget till en uppköpsprodukt på finansmarknaden.
Bara arbetsgivarna kan välja linje. Teknikproblem nämns exempelvis inte av Vd:n. Mitt paradexempel är JAS-kraschen framför TV-kamerar 1989. Tjugo år senare talar akademiker fortfarande om att orsaken var "icke-motståndet i reglagen". Tekniker förstår varken då eller nu den motoriska kunskapens väsen. En professor svamlar om att "människan ingår socialpsykologisk symbios med tekniken".
Sveriges arbetsliv skulle förändras fundamentalt genom assistentjobb för ungdomar med krav på vid-sidan-om-studier; interna haverikommissioner med kunskapsteoretisk utbildning för systemkrascher; teknikkonsulter som för kunskapsdialoger med kundernas arbetsspecialister. Det är dock bara arbetsgivarna som kan åstadkomma förändring. Satsa på Vd:ar med verksamhetsansvar.
Vd för ett teknikkonsultföretag berättar: En medarbetare började som springpojke 1953, 15 år gammal. Efter att ha varit på ritkontoret som assistent och kurser på Hermods har han haft en fantastisk karriär här och jobbat i Asien. Idag hade han dock aldrig fått jobb. Trösklarna för att komma in är för höga. Att anställa en person är en av de större investeringarna i ett företag och man vill ha låg risk.
Företaget växer idag till häften genom vardera organisk tillväxt och förvärv. Man säljer civilingenjörers kunskap i timmar eller projekt. Branschen saknar incitament för en ökad produktivitet och letar efter intäktsmodeller. Gör man något dubbelt så fort får man bara hälften betalt. Vd anser sig vara bra på att skapa bra team där människor kompletterar varandra - inte bara i kompetens utan i personlighet. Rekrytera, utveckla behåll de bästa medarbetarna är chefens uppgift. Bra människor slår en bra strategi. Vd rabblar nutidens HR-läxa. Ledningen dammsuger marknaden efter uppköpsobjekt med intressant teknik och/eller kundstock; räknar hem stora intäkter med låga insatser. Vd gör företaget till en uppköpsprodukt på finansmarknaden.
Bara arbetsgivarna kan välja linje. Teknikproblem nämns exempelvis inte av Vd:n. Mitt paradexempel är JAS-kraschen framför TV-kamerar 1989. Tjugo år senare talar akademiker fortfarande om att orsaken var "icke-motståndet i reglagen". Tekniker förstår varken då eller nu den motoriska kunskapens väsen. En professor svamlar om att "människan ingår socialpsykologisk symbios med tekniken".
Sveriges arbetsliv skulle förändras fundamentalt genom assistentjobb för ungdomar med krav på vid-sidan-om-studier; interna haverikommissioner med kunskapsteoretisk utbildning för systemkrascher; teknikkonsulter som för kunskapsdialoger med kundernas arbetsspecialister. Det är dock bara arbetsgivarna som kan åstadkomma förändring. Satsa på Vd:ar med verksamhetsansvar.
måndag 21 juni 2010
16 - Indiska datajättar - kvalitetsutvecklare av IT-industrin?
Drivor av indiska bolag inom informations- och kommunikationsteknik har etablerat sig i Sverige står det i Veckans Affärer 23/2010. En indisk datajätte menar att IT är en av världens mest inneffektiva industrier. En annan säger att indiska aktörer kommer till Sverige och anlitar svenskar i designfasen men när det hela går i produktion sker det i Indien. Nu vill de indiska datajättarna ta sig an mindre företag (banker och försäkringsbolag). Man vill gå ner i kundstorlek och kliva uppåt i uppgifternas värdekedja. Man vill sälja kvalificerad kompetens och förändring. Man talar om kundnärhet och flexibilitet och har en tydlig expansionsstrategi.
Indien må ha billiga och välutbildade dataingenjörer men Sverige har arbetsspecialister inne i företagen som är kunniga i sak. Om svenska företag hade varit kunskapsmässigt offensiva och kunskapsteoretiskt hade kunnat tillvarata arbetsspecialisternas vetande hade Sverige redan varit vinnare i IT-industrins kvalitetsutveckling. En högteknologisk industri, desto skickligare personal. HR-funktionen bär skuld. Man har gödslat den okvalificerade IT-industrin med substanslösa personallistningar. IT-expansionen vilar dessutom på tre mängdfaktorer: företagens rädsla för millenniumbuggen; de globaliserade företagens behov av samordning; finanskrisen (oktober 2008), som skapade krav på snabba och stora kostnadsbesparingar.
Hermods var föregångare i datasystemens barndom och jämställdes i mängd- och rutinmässighet med banker och försäkringsbolag. Datorstödd fjärrundervisning (1973) utvecklades av doktorerade pedagoger och var en särskild linje. ADB-omläggning av personal- och elevadministrationen (1976) var en helt annan sak. Hermods anställde egna programmerare och inrättade en dataavdelning. De tekniska systemen mötte sakligt motstånd i de interna arbetsgrupperna. Alla vara intresserade av att få säkerställda system, vilket gjorde tekniken både hållbar och behäftad med få barnsjukdomar.
Min poäng är att Sveriges påverkan på IT-industrins värdekedja finns att söka i de svenska arbetsspecialisternas kunskap. En nivå som ligger före både designarbete och själva den industriella IT-produktionen. Den sistnämnda får gärna gynna lågkostnadsländer som Indien.
Indien må ha billiga och välutbildade dataingenjörer men Sverige har arbetsspecialister inne i företagen som är kunniga i sak. Om svenska företag hade varit kunskapsmässigt offensiva och kunskapsteoretiskt hade kunnat tillvarata arbetsspecialisternas vetande hade Sverige redan varit vinnare i IT-industrins kvalitetsutveckling. En högteknologisk industri, desto skickligare personal. HR-funktionen bär skuld. Man har gödslat den okvalificerade IT-industrin med substanslösa personallistningar. IT-expansionen vilar dessutom på tre mängdfaktorer: företagens rädsla för millenniumbuggen; de globaliserade företagens behov av samordning; finanskrisen (oktober 2008), som skapade krav på snabba och stora kostnadsbesparingar.
Hermods var föregångare i datasystemens barndom och jämställdes i mängd- och rutinmässighet med banker och försäkringsbolag. Datorstödd fjärrundervisning (1973) utvecklades av doktorerade pedagoger och var en särskild linje. ADB-omläggning av personal- och elevadministrationen (1976) var en helt annan sak. Hermods anställde egna programmerare och inrättade en dataavdelning. De tekniska systemen mötte sakligt motstånd i de interna arbetsgrupperna. Alla vara intresserade av att få säkerställda system, vilket gjorde tekniken både hållbar och behäftad med få barnsjukdomar.
Min poäng är att Sveriges påverkan på IT-industrins värdekedja finns att söka i de svenska arbetsspecialisternas kunskap. En nivå som ligger före både designarbete och själva den industriella IT-produktionen. Den sistnämnda får gärna gynna lågkostnadsländer som Indien.
torsdag 17 juni 2010
15 - "Bästa HR-blogg" - En bräcklig tävling utlyst av studenter?
Ett nytt icke-kommersiellt HR-nätverk är värt en eloge. Och den vinnande bloggen talar utifrån en intern HR-funktion. Men ändå - vilka konsekvenser får tävligen för yrkesprofessionens saklighet?
Sex bloggar nominerades. Konsulten Talentum har kommenterats tidigare. Magnus Dalsvalls blogg har en tilltalande helikoptersyn men talar inte utifrån HR-funktionen.
Annika Ahnlund (beteendevetare, skriver om kompetensinventering, att man ska skapa delaktighet för listningen, lägga ansvar på medarbetarna själva, göra den till en strategisk kompetensförsörjning); Yvonne Dahlberg (talar om rekrytering som att attrahera och behålla kompetenta medarbetare i synnerhet och relaterade ämnen i allmänhet); Gisela Jönsson (med kandidatexamen i psykologi talar om lärande som "förlåt dig själv"; öka lärandet genom korta tal och låt publiken prata med varandra). Beteendevetenskap ger "mjuk" HR. Men effekten blir paradoxalt nog instrumentell och HR får utanförskap. Medarbetare och chefer bedöms, listas och "uppfostras". Samtidigt överlåter HR personalansvaret på cheferna och kompetensansvaret på medarbetarna.
Marie Fröborgen vann tävlingen och är anställd på ComputerSweden. Hon kräver duktiga leverantörer i rekryteringsuppgiften. Leverantörerna har metoden och tekniken och Fröborgen har behovet. Mot den hårda kompetensen av tekniken si och så vill Fröborgen hitta andra viktiga kompetenser: hur vi möter kunderna, hur vi kan förklara nyttorna för affären, hur inspirerande vi kan hitta lösningar som kunden blir nöjd över, hur vi kommunicerar med kunder, beställare och kollegor. Även Fröborgen talar alltså om beteenden, dvs "mjuk" HR.
En forskarrapport från 1991 citerar en av ledarna i ett framgångsrikt programvaruhus i USA som sa, att "bristen på brukbarhet och dålig design av program och system är vår industris hemliga skam". Här har HR missat nyckeln hos arbetsspecialisternas utsagor om saken. Poängen är att HR måste överge sina ärvda beteendeabstraktioner och hitta den profilnisch som har sitt fundament i dialoger om företagets kunskap. Men en ytlig bloggtävling riskerar istället att bli reklampelare för HR-redskap med jellokonsistens.
Sex bloggar nominerades. Konsulten Talentum har kommenterats tidigare. Magnus Dalsvalls blogg har en tilltalande helikoptersyn men talar inte utifrån HR-funktionen.
Annika Ahnlund (beteendevetare, skriver om kompetensinventering, att man ska skapa delaktighet för listningen, lägga ansvar på medarbetarna själva, göra den till en strategisk kompetensförsörjning); Yvonne Dahlberg (talar om rekrytering som att attrahera och behålla kompetenta medarbetare i synnerhet och relaterade ämnen i allmänhet); Gisela Jönsson (med kandidatexamen i psykologi talar om lärande som "förlåt dig själv"; öka lärandet genom korta tal och låt publiken prata med varandra). Beteendevetenskap ger "mjuk" HR. Men effekten blir paradoxalt nog instrumentell och HR får utanförskap. Medarbetare och chefer bedöms, listas och "uppfostras". Samtidigt överlåter HR personalansvaret på cheferna och kompetensansvaret på medarbetarna.
Marie Fröborgen vann tävlingen och är anställd på ComputerSweden. Hon kräver duktiga leverantörer i rekryteringsuppgiften. Leverantörerna har metoden och tekniken och Fröborgen har behovet. Mot den hårda kompetensen av tekniken si och så vill Fröborgen hitta andra viktiga kompetenser: hur vi möter kunderna, hur vi kan förklara nyttorna för affären, hur inspirerande vi kan hitta lösningar som kunden blir nöjd över, hur vi kommunicerar med kunder, beställare och kollegor. Även Fröborgen talar alltså om beteenden, dvs "mjuk" HR.
En forskarrapport från 1991 citerar en av ledarna i ett framgångsrikt programvaruhus i USA som sa, att "bristen på brukbarhet och dålig design av program och system är vår industris hemliga skam". Här har HR missat nyckeln hos arbetsspecialisternas utsagor om saken. Poängen är att HR måste överge sina ärvda beteendeabstraktioner och hitta den profilnisch som har sitt fundament i dialoger om företagets kunskap. Men en ytlig bloggtävling riskerar istället att bli reklampelare för HR-redskap med jellokonsistens.
lördag 12 juni 2010
14 - Lärarprofession vs kommunskrivbord
En stadsdel i Malmö ändrar sin skolorganisation från åtta rektorsområden till fem (SDS 5.6 2010). Alla biträdande rektorer upphöjs till rektorer som en anpassning till den nya skollagen. De nya rektorerna som har det formella myndighetsansvaret ska också ha insyn i den dagliga verksamheten. Nuvarande rektorer får söka områdestjänsterna eller flytta till andra skolor. "Att bli kollega med sina tidigare underställda är inte så lyckat så vår målsättning är att de ska byta arbetsplats" säger kommunens barn- och ungdomschef. "Just nu är det jätterörigt" säger Lärarförbundets representant. Artikeln redovisar att på specialenheten med funktionshindrade elever, försvinner troligen hela ledningen på en och samma gång. Det är olyckligt ur kompetenshänseende medger barn- och ungdomschefen.
Man ryser varje gång "tilltalet, organisationstanken och respektlösheten för specialistkunskap" dyker upp i klartext från kommunernas skrivbord. Områdeschefer och rektorer, eller för den delen ledare och chefer i arbetslivet, kan bara tillsammans med sina arbetsspecialister driva en nytta av något slag. Skolan har ett kunskapsuppdrag. Att en del av chefsuppdraget består av ett övergripande ansvar för verksamhetens regelhållning, som myndighetsregler, anställningsregler, lönsamhetskrav etc, betyder inte att sakprofessionen kan betraktas som underställd administrationen. Den utgör istället ett helt annat spår i affärsnyttan, vilket man måste ta hänsyn till vid varje organisationsförändring i Skola, likaväl som i Arbetsliv.
Men vem ansvarar egentligen för innehållet i lärarprofessionen och vem värnar om skolans kunskapsuppdrag. Ovanför klassrummens verklighet ligger en tyngd av aktörer: rikspolitiker, kommunernas skrivbordsprodukter, lärarnas fackförbund, forskarnas chefsmodeller och deras teorier om elevernas lärförmåga som nu, utan debatt, håller på att skiftas ut till en fokusering på lärarkonsten i sig själv, utan ämneskoppling.
Min poäng är att så länge ingen kan kunskapsanalysera Skolans kärnuppdrag kan ingen heller styra denna mångfacetterade verksamhet. Sverige får den Skola man är mogen att kunskapsanalysera och administrera. Civilingenjörslöner till lärarna löser inga sakliga professionsproblem.
Man ryser varje gång "tilltalet, organisationstanken och respektlösheten för specialistkunskap" dyker upp i klartext från kommunernas skrivbord. Områdeschefer och rektorer, eller för den delen ledare och chefer i arbetslivet, kan bara tillsammans med sina arbetsspecialister driva en nytta av något slag. Skolan har ett kunskapsuppdrag. Att en del av chefsuppdraget består av ett övergripande ansvar för verksamhetens regelhållning, som myndighetsregler, anställningsregler, lönsamhetskrav etc, betyder inte att sakprofessionen kan betraktas som underställd administrationen. Den utgör istället ett helt annat spår i affärsnyttan, vilket man måste ta hänsyn till vid varje organisationsförändring i Skola, likaväl som i Arbetsliv.
Men vem ansvarar egentligen för innehållet i lärarprofessionen och vem värnar om skolans kunskapsuppdrag. Ovanför klassrummens verklighet ligger en tyngd av aktörer: rikspolitiker, kommunernas skrivbordsprodukter, lärarnas fackförbund, forskarnas chefsmodeller och deras teorier om elevernas lärförmåga som nu, utan debatt, håller på att skiftas ut till en fokusering på lärarkonsten i sig själv, utan ämneskoppling.
Min poäng är att så länge ingen kan kunskapsanalysera Skolans kärnuppdrag kan ingen heller styra denna mångfacetterade verksamhet. Sverige får den Skola man är mogen att kunskapsanalysera och administrera. Civilingenjörslöner till lärarna löser inga sakliga professionsproblem.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)