67 - Kunskapsvetenskap: Kritik mot chefens filosofilycka

Är det inte kapitalförstöring när chefer betalar företagets pengar för att lyssna på: konstnären, äventyraren, politikern, succébloggaren osv på Chefsdagen 2011? Filosofiprofessor Bengt Brülde, som kallar sig lyckoforskare, höll föredraget: "Du tröttnar inte på ett arbete du trivs med". På 1960-talet utdömde Warren Bennis "socialpsykologiska ledarteorier" för att de var förbryllande och toppen av dimmighet. Nu tycks ingen ifrågasätta vad som än bjuds fram. Min first-mover-blick har länge väntat på att just filosofin skulle göra intrång i ledarkommersen.

Kritiken är inte enbart riktad mot Brülde. Han talar utifrån sin filosoftradition. Jag riktar kritiken mot de chefer som aningslöst lyssnar, utan att i befattningens namn pröva och ifrågasätta budskapen. Jag har skrivit boken: Filosofiska myter om kunskap, som publiceras om några veckor. Låt oss granska Brüldes framställning utifrån den argumentationen. Utgångspunkten är att specialistkunskap tillför arbetet en njutning som är relaterad till att vara "mästare i sak".

När Brülde säger att "yttre livsvillkor" har liten betydelse för människors "lycka", låter det välbekant för oss som blev presenterade för Maslows hygienfaktorer. Filosofin är ännu längre ifrån arbetsuppgifterna. Då talade föreläsarna åtminstone om lön relaterat till behovstillfredsställelse. Och nu, när Brülde sätter lyckan i relation till välbefinnande, anar vi oråd som såg att Elton Mayos arbetstidsstuder 1927 var omformulerade. "Trivsel och arbetstillfredsställelse" hade blivit Human Realtions-rörelse, som gav många konsulter inkomst. Brüldes nyhet "moral" lägger ytterligare stenar i den vågskålen. För ingen vill väl påstå att moral inte behövs i arbetslivet.

Men "moral" är ett lika dimmigt begrepp som de som sociologi och psykologi har presenterat i ledarutvecklingens namn. Och filosofins kunskapsteori är inte värd namnet i praktiskt arbetsliv, vilket jag skriver om i boken. Låt filosoferna bemöta den kritiken innan cheferna låter ett nytt ämnesområde lägga nya dimridåer för ledarskapet.

66 - Kunskapsvetenskap: Positivt nytänkande i HR

"Människosynen", ett filosofiskt ställningstagande, har tagits upp till debatt i HR. Ordet kunskap och synen på människan är två goda parhästar. Recensionen av boken Att äga ett ord i P&L 9/2011 blir spännande om man tänker HR. Att äga ett ord innebär att man framgångsrikt skaffar sig en positionering och kan särskilja sig i köparens (läs företagsledningens) medvetande. Avsikten är att få mottagaren att komma ihåg i vilken kategori varumärket verkar. Då kan HR inte riskera att bli sammanblandad varken med ekonomi eller kommunikation.

Ordet "kunskap" är ett varumärke som relateras till affärsidén på samma sätt som ordet ekonomi och ordet kommunikation men på helt egna villkor. Kunskapsvetenskap och människosyn betyder att specialisterna är myndiggjorda och respekteras för att de ser mer mångfaldigt och mer mångbottnat om sitt ansvarsområde. Där ekonomerna ser vinst kan då HR se kunskapseffektivitet. Företaget är en bikupa av många differentierade specialister. Verksamheten kräver effektiv integrering så att den blir ett helgjutet företag. Det som cheferna har som avdelningens funktionsansvar har HR som helhetens analysansvar. En krasch eller ett speciellt lyckat genomförande kräver analys i "kunskapsteoretiska termer".

Vad som förr hette "företagsutbildning", att kunskap överförs uppifrån och ned i planerad och organiserad form, betyder i kunskapsvetenskap, att differentierade specialister skaver sin arbetskunskap i planerade och organiserade dialoger om sak. Effekten sker direkt i arbetsutförandet.

Traditionell HR talar om att "utveckla och motivera individer". Synsättet visar på förmyndarmentalitet som inte passar moderna människor. Myndiga, vuxna, yrkeskunniga specialister tar sin kunskap och går om chefen eller företaget inte passar dem. Det gäller att skapa en "inre belöning" för medarbetarna. Direkt kunskapspåverkan i arbetet kan därför bli ett absolut medarbetarkrav och en ny nisch för HR. Men vem i etablissemanget räcker fram funktionella redskap och metoder? En studentföreträdare säger att P-programmen är så teoretiska att "man blir mörkrädd".

Kunskapvetenskap och first mover-bevis: Människosynen har lyfts till debatt i P&L 9/2011 av Lindström & Dalsvall. Men vem lyfter debatten till att omfatta "tilltalet" till myndiga yrkeskunniga specialister?

65 - Kunskapsvetenskap: Kritik om lärandet

Är du lärande eller erkännande? Tänker du din specialistkunskap som en förbrukad sopa som behöver ersättas med nytt lärande? Eller är den ditt värdefullaste redskap? Den spjutspets, med vilken du prövar och drar slutsatser om andras påståenden om sak. Liksom körteknik blir vad du tänker blir din specialistkunskap det. Att köra ryckigt eller lugnt är skillnaden mellan att tänka: "Hinner jag över?" eller "Hinner jag stanna?"

Byråkrater har manipulerat vårt kunskapstänkande sedan 1960-talet. Då introducerade UNESCO begreppet "livslångt lärande". Ländernas policyforskning koncentrerades på vad som i början kallades "livslång utbildning" men som snart ändrades till "livslångt lärande" utifrån filosofiska överväganden. Första vågen av "livslångt lärande" byggde på utbildningssociologi. Då utgick man ifrån "Lifelong" och "Lifewide" och bedömde individen: "Har hon den nödvändiga viljan att lära?" Andra vågen präglades av arbetets utbildande funktion, utbildning som motvikt mot vantrivsel och alienation, företagens behov, att få sig servarat ubildad, kvalificerad arbetskraft med nödvändig skicklighet och kompetens.

Målet, att skapa en "lärandekultur" har till fullo lyckats. Konsekvenserna ser vi idag. Den skapande kraften i människors tankar om sin kunskap har försvunnit. Den kraft som skapade företagen LM Ericsson, Alfa Laval, SKF, Volvo, Saab har ersatts med tanken på ett passivt lärande för att passa befintliga företag. Pröva den förlamande tanken i treenigheten "Utbildning - Bildning - Lärande"! Till och med filosofen och idé- och lärdomshistorikern, som lär sig arabiska, säger att han är inne i en "lärdomsprocess". Eller: Han försöker forma om sig själv en smula. Är det bara jag som känner den unkna doften av förmyndarmentalitet?

Företagen har inte ens kunnat hålla kvar väsentligheterna i "organisk utbildning" från 1974. Nu tror man sig kunna lagra vandrande individers kunskap i interna kompetenssystem och tyst kunskap tros kunna avkodas i fria berättelser. Det passiviserane "lärandet" behöver ersättas med tanken om kunskapens "Erkännande".

Kunskapsvetenskap first mover-bevis: Intresset för kognition och beteende håller på att svalna i företagen (P&L 7/8 2011, s 28) Frågan är vilken modenyck som kommer istället. Fredrik Lindström & Henrik Schyffert showar om Maslows behovstrappa i "Ljust och fräscht". Frågan är när den "inre behovstillfredsställelsen" genom kunskapens arbetsprocesser ska upptäckas.

64 - Förbättra arbetsnjutningen för Next Generation

Som "first mover" har www.kunskapsvetenskap.se sedan länge bloggat om företagens kunskapsproblem. Nu talar man i Chef.Boken 6/2011 om att det är bättre att använda frågor än utlåtanden så att medarbetarna känner att de äger sina egna uppgifter snarare än bara utför order. SDS 27.8 2011 tar upp generationsskiftet och frågar hur man gör för att behålla unga medarbetare så att de inte slutar i förtid. Kunskapsvetenskapen säger: Sakdialoger som direktverkar i arbetsuppgifterna, förstärker ämnesspecialistens inre njutning av sin arbetskunskap.

Personalverktygen däremot, släpar efter. HR-chefen i ett företag berättar, Personal & Ledarskap 7/8 2011, att man strukturerat all utbildning genom att starta ett kompetenscenter. Fokus är introduktion för nyanställda och interna lärare i utbildningen. Men förändringen från 1970-talet är att HR-chefen utnämner en person med bakgrund som operatör och facklig representant att utföra förstudien och bli ansvarig för centret. En smart maktförskjutning men ingen skjuts för kunskapsanalyserna. Ett annat företag har satt målet att all kunskap ska vara tillgänglig för hela företaget. Anställda uppmuntras att spela in videosnuttar, vilket inte garanterar att massverktyget blir till nyttighet i verksamheten. Ett tredje företag lägger ner enormt arbete med att fastställa anställdas kompetensprofiler och samla dem i datasystem. Kriterierna sträcker sig från "bred överblick" till "kunskap om företagets affärsidé" samt att vara lugn, uppmärksam och tillmötesgående. Min kunskapsanalytiska ådra ryser.

Eldsjälen berättar återigen om tyst kunskap och praktisk klokhet. Men kunskapsvetenskapen är fortfarande bättre på att förklara den praktiska kunskapens väsen och dess principiella natur. Och från konferensen rapporteras att "det undermedvetnas drivkraft" och "neuroforskning" håller på att ersätta kognitionsforskning och beteende. En annan föredragshållare menar att för att utveckla ledare måste man rikta in sig på att skapa nya kopplingar i deras hjärnor. Undrar vad myndiga chefer tycker om det framtidsscenariot? Hoppas de frågar: "Var finns verktygen för sakliga kunskapsanalyser?"

63 - Kunskapsvetenskapens storytelling

Visionen om specialisterna bottnar i en personlig berättelse. Som ung kvinna förflyttades jag inom Hermods till ekonomi- och personalavdelningen. Därefter har "min tankevärld" genomsyrats av respekten för anställdas specialistkunskap. Arbetsdialoger skaver saken; kommunikation och respektfull gruppdynamik blir naturliga biprodukter. Min "teoretiska värld" består av Kants begreppssystem om "förståndets" självständiga tänkande om "sakens" beskaffenhet. Ridning ses idag som nyckeln till kvinnors "ledaregenskaper". Jag tillbringade mina flicksomrar på landet. Att utmana sitt mod och gå in till närmre ett ton ardennerhäst har betydelse. Man bygger upp integritet och självförtroende. Men arbetet, som Balder och jag utförde, präglades av lugn saklighet byggd på tillit istället för symboliskt och reellt våld. Det är två skilda ingångar till ledarskap.

Arbetslivets makroperspektiv har drabbats av händelser 1972, 1977, 1982, 1983. Personalpolitiken har tvistats 360 grader - bort från kunskapsparadigmet. 2011 ser personalchefen, att "utbildning" börjar komma i andra hand och "rätt attityd" är värt mer. Hon bedömer om individen passar in i företagskulturen utifrån "förhållningssätt, attityd, ambition, drivkraft". Hon kan inte fånga den "talande specialistkunskapen". Hon anser att en akademisk examen, oberoende av ämne, garanterar att individen kan inhämta kunskap (är lärande) och kan analysera och dra slutsatser. Ett synsätt som Svenskt Näringsliv dock ifrågasätter.

Jag är övertygad om att företagen problemprospekterar i fel personalfält. Om detta kan jag inte kompromissa. Därför kompliceras kunskapsvetenskapens genomslag. Det räcker inte att vrida, vända, utvidga Kants verktyg så att de passar 2010-talets specialistkunnande. Kunskapsparadigmet finns inte längre med på spelplanen. Mod och integritet behövs när tunga akademiker, köpkraftiga stabsavdelningar, vilsegångna särintressen måste bemötas. Men jag frågar: Varför finns så många operationella praktiker som inte vill se och inte höra? Varför tillåter fria myndiga specialister att andra bedömer deras beteende istället för att respektera deras detaljkunskap? Och varför ser inte managementkonsulter kunskapsparadigmets överhöghet för företagens operationella verksamhet?

62 - Firstmovers och kunskapsanalys

År 1987 skulle jag köpa en rostfri spishäll, samt en ugn placerad i ögonhöjd. Det krävde hårda duster med hantverkare och butiker. Till slut hittades en ensam produkt i handikapputbudet. Vid samma tidsepok öppnade jag ett massutskick från banken som uppmanade privatpersoner, att ringa ett samtal och låna stora belopp utan säkerhet. Bankkraschen i Sverige kom 1990. En "firstmovers" spår inte framtiden eller kan medvetet förutsäga trenden av rostfritt eller kraschen i bankerna. Man utnyttjar sin erfarenhetsbaserade intuition och väljer eller väljer bort. Det handlar varken om spådom eller tur, utan "lagrad, omedvetet appercepterad kunskap".

Just nu brinner jag för anställdas specialistkunskap och förvånas över att företag bara talar om sina anställdas prestation och affärsmässighet mätt med ekonomiska nyckeltal. Företagen själva har blivit handelsvara för finansmarknaden. Du ses som "lärande" människa. Forskarna observerar ditt inlärningsbeteende, dina lärprocesser, dina minnesprodukter (man kallar dem kunskap), din hjärnas aktivitetsområden, ditt språk, dina känslor, dina attityder. Som kunskapsanalytiker frågar jag vad du ser och klassificerar sedan: Vad du apprehenderar; Vad du återger; Vad du benämner. Kunskapen systematiseras med hjälp av din åskådning och dina begrepp, och klassificeras med KMK-Systemet(R). Mål: Att fastställa vad som är, säkerställda regler om föremålet, dvs den del av affärsprodukten som din specialistkunskap ansvarar för.

Just nu betalas räkningen för finanskrisen 2008, om vilken Charles Ferguson (filmen "Inside Job") säger att det var bankrån som utfördes av bankdirektörer som inte straffats. Oheliga allianser och svängdörrar mellan - politiker, finansvärld och toppuniversitet, orsakade krisen. Samma aktörer "cashade" in. Idag måste länders skattebetalare ta konsekvenserna. De vänder ett glödande raseri mot finansmarknadens aktörer.

Just nu säger min appercepterade kunskap, att det finns en tidsficka som ger försprång för företag som väljer kunskapsanalys före finansspekulation och för enskilda som protesterar mot forskarnas omyndigförklarande "lärande"-begrepp.

61 - Sapere aude! - Smaka djärvhet

"Ha mod att betjäna dig av ditt eget förstånd" fortsätter Kant. Men! Den industrialiserade världen fostrar lärande människor. "Que parva que sou", Vilken idiot jag är, sjunger den spanska gruppen Deolinda. Omkvädet lyder "för att bli slav måste man först studera". Många arbetslösa ungdomar demonstrerar - dock ännu så länge med splittrade politiska uttalanden. Vem garanterar att protesterna 2011 inte utlöser en politisk brand lika den som startades i Paris 1968?

Ungdomarnas krav är som en kontinentalplatta på jordskorpan. Den skaver mot industrialismens kontinentalplatta. Spänningar byggs upp. Det behövs framtidstänkare som gör någonting åt de rätta skavställena. Kunskapsvetenskapen identifierar industrialismens tankevärld, som är en tvångströja för självständiga yrkesspecialister vilka smakar djärvheten i sin egen kunskap. Ändå är industrialismens tankevärld vävd av goda idéer från etik, filosofi, humanism. Goda idéer som auktoriteter i god mening använde för att styra samhällets människokännedom och sociala ingenjörskonst. Men de idéerna räcker inte till när jobben försvinner och människornas självgående ökar.

Arbetsmarknadens parter har misslyckats. Exempel på åtgärder som blivit fel är 1930-talets human relation-rörelse och lagarna om representativt medbestämmande, som följde i spåren av Paris 1968. Arbetsgivarna trodde på något som skulle åstadkomma produktionseffektivitet. Socialdemokrati/fack trodde på något som skulle åstadkomma medbestämmande över företagen. Båda särintressena missade de anställdas utrymme för kunskapsdjärvhet, vilket är basen för nyföretagande. Framtiden behöver en kritisk massa av tänkare som ändrar företagsmålet "förändring av anställda" till fokus på kunskapsinnehåll i specialistutförande och garagebolagsinitiativ.

Kunskapsvetenskap är verktyg för detta nya tänkande. Den bygger på kunskapsanalyser. Den har avtäckt, modifierat och utvidgat Kants kunskapsteori, Kants förståndsteori och Kants föremålsteori. Kunskapsteorin uttrycker storheterna åskådning och begrepp. Förståndsteorin uttrycker storheterna apprehension (vad jag håller fast); reproduktion (vad jag återger); recognition (vad jag benämner). Föremålsteorin uttrycker storheter kring föremålens beskaffenhet. Förståndet prövar och drar slutsatser både om sitt eget tänkande och om föremålens beskaffenhet.

Teoretiskt problematiserar industrialismens tankevärld auktoriteternas människokännedom. Psykologins och sociologins storheter lägger sin makt över de flesta andra system i samhället. En föremålsteori från början av 1900-talet ska bilda exempel. Alexius Meinong (1853-1920) benämner lika många typer av objekt som det finns typer av medvetandeakter. Klassificeringen av "själslivet" läger makt över "föremålens" klassificering. Det vill säga allt som ett medvetande (föreställningar, tänkande, känslor, begär) kan rikta sig mot, benämns objekt. Människokännedomens klassificeringsbenämningar släcker ut den enskilde specialistens möjlighet att själv benämna arbetsuppgiftens föremålsbeskaffenhet.

Den som tänker enligt industrialismens värld talar om jobb som långa dagar för försörjning och sysselsättning. Jobbens positiva faktorer är identitet och status (psykologiska begrepp). Som motvikt hävdar kunskapsvetenskapen att sådana yttre hygienbelöningar (lön, identitet, status) har en artskillnad till den inre belöningskärna som djup specialistkunskap åstadkommer. Med dagens ofullkomliga kunskapsspråk säger man att "någon brinner för sin sak". Ingen skiljer mellan sakkunskap och passion eller mellan skolutbildning och kunskapsfördjupning.

Det gör skillnad! - om tillräckligt många tänkare väljer bort psykologins och sociologins klassificeringar. Men ännu större skillnad gör aktörer som praktiskt åtgärdar och teoretiskt föklarar viktiga skärningspunkter i utbildningssystem och arbetsliv med hjälp av kunskapsvetenskap istället för att blanda ihop oförenliga storheter med hjälp av beteendevetenskap.