Kunskapsvetenskap, våren 2012 - en tillfällig matematik akut. Inför sista grundskoleterminen får eleven veta att hon inte har uppnått kunskap nog för att få betyget "godkänt" i matematik. Ändå har hon tillbringat åtta och ett halvt år i en vanlig svensk skola; haft vanliga lärare; varit en vanlig, organiserad och lyssnande elev. Det finns inga språkproblem; inga personkonflikter lärare/elev; inget skolk; inte någonting speciellt att sätta fingret på. "Dyskalkyli?" frågar en kompis till tröst - en som också är drabbad.
Med kunskapsvetenskap, ska vi två, grundskoleleven i avslutningsklassen och analytikern, tillsammans försöka knäcka mattekoden under pliktskoletidens sista termin. Svensk matematikundervisning ska utmanas med kunskapsanalys. Ett nytt angreppssätt ska fokusera "ämnets mekanism" och tillvarata "elevens tanketrösklar". Texter som används är Skolverkets undervisningsplan, två läromedel i matematik, ett nationellt prov samt "Formler i matematik som får användas på ämnesprovet i årskurs 9". Det sista dokumentet förstod eleven inte alls. Elever missar alltså till och med anvisade hjälpmedel! Forskningsintervjuer, gjorda med gymnasielärare i matematik år 1997 (rapport Holm 1998), utgör också fundament.
Kunskapsvetenskap framhåller två nycklar i matematik. Dels måste beräkningar i de fyra räknesätten vara absolut entydiga i begreppssäkerhet och algoritmanvändning. Dels måste "storheter, grundenheter, beteckningar" i av Skolstyrelsen, utvalda måttsystem vara säkra och innehållsrika. Den första lektionsplaneringen omfattar därför två sammanställningar gjorda efter kunskapsvetenskap och gemensam erfarenhet. Den första bilden visar förhållandet mellan längd - yta - rymd. Det andra dokumentet är en översikt över de fyra räknesättens begrepp. Hemläxan innehåller också att inpränta "algoritm" betyder "beräkningsmodell" och matematik innebär att "beräkna, mäta sortera".
Kritik mot läromedlen: Böckerna gör förvillande sammanblandningar. Inget av läromedlen skiljer mellan rymd och volym. Citat: "Litersystemet används ofta när man ska beskriva volymer som inte är så stora, t.ex. när man bakar och lagar mat." Texten saknar både klarhet och noggrannhet.
Kunskapsvetenskap förordar: Storheten rymd tilldelas grundenheten kubikmeter. Storheten volym tilldelas grundenheten liter. Då blir det logiskt att tänka att geometriska kroppar har "rymd" medan storheten "volym" fokuserar innehållets måttenheter kilogram och liter. Den tankeregeln förbereder för att se skillnaden mellan"rummets dimensioner" och "massans egenskaper".
Båda läromedlen förvillar när de använder begreppet bas för rätblock. Citat: "Sidorna i en rektangel kallas längd och bredd. Inom matematiken säger vi ibland bas och höjd istället." Dålig rekommendation!
Kunskapsvetenskap förordar: Begreppen längd - bredd - höjd används för bestämda geometriska kroppar. Begreppen bas och höjd används för andra bestämda geometriska kroppar. Återstår att skapa en regel.
Båda läroböckerna är förvillande vid division. Det som 1993 är rekommendation har 15 år senare blivit regel. Läroboken 2008 benämner täljare, nämnare, kvot. Så gör eleven också. Men hennes bråkalgoritm räcker inte till för beräkningar med större huvudräkningstal.Och hon kan inte sätta decimalkomma. När jag visar beräkningen med algoritmen 758 : 5 = 151,5 som beräknar siffra för siffra och inkluderar decimalkommats placering - ropar hon till! Är det så man sätter decimalkomma?
Kunskapsvetenskap förordar: låt addition och subtraktion vara spegelbilder av varandra och låt multiplikation (punkt) vara spegelbild till division (kolon) och låt bråkstreck, nämnare och täljare tillhöra bråktalen. "Devisor" och "nämnare" görs återigen till två skilda operatörer.
Fortsättning följer efter nästa lektion! Kommentera till kerstin.im.holm@kunskapsvetenskap.se
onsdag 18 januari 2012
torsdag 5 januari 2012
72 - Kunskapsvetenskap: Rosdiagrammet över svensk pedagogik blir skrämmande
Kunskapsvetenskap siktar mot ämnesregler och logiska tanketrösklar. Men dessa aspekter saknas i den pedagogiska disciplinen. Florence Nightingale lyckades förändra synen på behovet av en bättre sjukhushygien genom sitt rosdiagram som visade att långt fler dog i sjukhussängen än i strid under Krimkriget på 1800-talet. Det var skrämmande för samtiden att se bilden: döda i strid (svart), döda i explosioner (rött). Och den stora sektorn (blå) som betecknade döda av infektioner i sjukhussängen.
När svenska pedagogikavhandlingar (1910 - 2011) redovisas i mitt rosdiagram påvisas pedagogikens obalans. Där talar rosdiagrammet tydligare, än de nationella och internationella utvärderingar varifrån dess data är hämtade. Två fält: elever (grönt) och stoff/pedagogik (blått) anses i kunskapsvetenskap vara skolans kärnverksamheter. Dessa fält är små i de flesta epoker som istället domineras av politiska avhandlingar (orange) och lärarfältet (brunt). Det senare växte explosionsartat på 2000-talet. Av tekniska skäl kan bilden på rosdiagrammet endast beställas via e-mail från kerstin.im.holm@kunskapsvetenskap.se
Rosdiagrammets data visar att även i en epok där det råder balans mellan samtliga fyra fält (1910-1947), är elevfältet inte sammankopplat med ämnenas mekanismer. Avhandlingarna undersöker psykologiska aspekter som intellektuella könsdifferenser (experiment), inlärningsprocesser, minnets struktur, funktion, utveckling osv. Den tidiga pedagogikens modeord är "adolscens" (levnadsåren mellan 15 och 20). Det pedagogiska modeordet år 2011 är "diskurs". Avhandlingarna är "formella samtal" om förskola, konstdidaktik, ideologiska implikationer av skolutveckling osv. Elevfältet berör elevattitytyder, elevstrategier, elevförändringar, framgångsfaktorer, osv. En lovande avhandling i fältet stoff/pedagogik handlar om "negativa tal, metaforer, begriplighet". Men näranalysen visar att avhandlingsförfattaren tar sin utgångspunkt i synen på matematik som en social konstruktion - och så föll den sakligheten.
Det senaste tillskottet i kunskapsvetenskap är Rem tene-metoden(R) vars andemening lyder: "håll dig till saken". Tillsammans med KMK-Systemet(R) utgör de hjälpmedel när pedagogikens rosdiagram förändrar synen på skolans kunskapsuppdrag såsom Nightingale lyckades förändra sjukhusens hygientänkande.
När svenska pedagogikavhandlingar (1910 - 2011) redovisas i mitt rosdiagram påvisas pedagogikens obalans. Där talar rosdiagrammet tydligare, än de nationella och internationella utvärderingar varifrån dess data är hämtade. Två fält: elever (grönt) och stoff/pedagogik (blått) anses i kunskapsvetenskap vara skolans kärnverksamheter. Dessa fält är små i de flesta epoker som istället domineras av politiska avhandlingar (orange) och lärarfältet (brunt). Det senare växte explosionsartat på 2000-talet. Av tekniska skäl kan bilden på rosdiagrammet endast beställas via e-mail från kerstin.im.holm@kunskapsvetenskap.se
Rosdiagrammets data visar att även i en epok där det råder balans mellan samtliga fyra fält (1910-1947), är elevfältet inte sammankopplat med ämnenas mekanismer. Avhandlingarna undersöker psykologiska aspekter som intellektuella könsdifferenser (experiment), inlärningsprocesser, minnets struktur, funktion, utveckling osv. Den tidiga pedagogikens modeord är "adolscens" (levnadsåren mellan 15 och 20). Det pedagogiska modeordet år 2011 är "diskurs". Avhandlingarna är "formella samtal" om förskola, konstdidaktik, ideologiska implikationer av skolutveckling osv. Elevfältet berör elevattitytyder, elevstrategier, elevförändringar, framgångsfaktorer, osv. En lovande avhandling i fältet stoff/pedagogik handlar om "negativa tal, metaforer, begriplighet". Men näranalysen visar att avhandlingsförfattaren tar sin utgångspunkt i synen på matematik som en social konstruktion - och så föll den sakligheten.
Det senaste tillskottet i kunskapsvetenskap är Rem tene-metoden(R) vars andemening lyder: "håll dig till saken". Tillsammans med KMK-Systemet(R) utgör de hjälpmedel när pedagogikens rosdiagram förändrar synen på skolans kunskapsuppdrag såsom Nightingale lyckades förändra sjukhusens hygientänkande.
onsdag 23 november 2011
71 - Kunskapsvetenskap: Ny bok "Filosofiska myter om Kunskap"
Boken öppnar för "ämnets mekanismer". Syftet är att ge chefer, projektledare, konsulter sakliga debattargument när filosofi försöker ersätta flumpedagogik. Kunskap är ett "arbetsinstrument" i individens händer. Men på 50 år har paradigmskiftet gått från "utbildning" till "lärande". Som kunskapsanalytiker kräver Holm nya tankar för framtiden. Mätningen av elevernas stoffåtergivning får inte kallas "kunskap". Chefsansvaret: att motivera och utveckla individen är inte "kunskap om sak i arbetslinjen".
Textutdrag ur boken Filosofiska myter om Kunskap: Körtekniken i bil, blir vad du tänker. Att köra ryckigt eller lugnt är skillnaden mellan att tänka: Hinner jag över? eller Hinner jag stanna? Kunskap blir också vad du tänker "Jag är lärande!" är en passiviserande tanke. Att tänka "Jag är erkännande!" ... fördjupar den egna kunskapen om föremålet (s 51).
(s 18) Människor som slutar i företaget --- tar sin kunskap och går och ibland drar de andra anställda med sig. --- Själva specialistkonstellationen gör företagandet.
(s 18) ... värdefullt för personalfunktionen, att äga ett ord, kunskap. Det innebär att man framgångsrikt skaffar sig en positionering och kan särskilja sig i företagsledningens medvetande. Avsikten är att få mottagaren, dvs ledningen, att komma ihåg i vilken kategori personalfunktionens varumärke verkar inom.
Kunskapsvetenskapens fundament är att människans kunskapsträd har tre stammar: sinnen, motorik, tanke. Text ur boken (s 43): Axel & Buck, som fick Nobelpris 2004 för doftprocessen, har visat att Kants skillnad mellan "Tingets sken" och "Sinnenas registrering" och "Förståndets tänkande" är en sönderdelad kedja. Motorik (s 35) exemplifieras med JAS-planets krasch inför TV-kameror 1989. Konstruktörerna av tekniken har obefintlig kunskapsteoretisk förståelse för den mänskliga motoriska kunskapens väsen. Därför fortsätter oförklarliga motorikolyckor att dyka upp ännu efter mer än två decennier.
Textutdrag ur boken Filosofiska myter om Kunskap: Körtekniken i bil, blir vad du tänker. Att köra ryckigt eller lugnt är skillnaden mellan att tänka: Hinner jag över? eller Hinner jag stanna? Kunskap blir också vad du tänker "Jag är lärande!" är en passiviserande tanke. Att tänka "Jag är erkännande!" ... fördjupar den egna kunskapen om föremålet (s 51).
(s 18) Människor som slutar i företaget --- tar sin kunskap och går och ibland drar de andra anställda med sig. --- Själva specialistkonstellationen gör företagandet.
(s 18) ... värdefullt för personalfunktionen, att äga ett ord, kunskap. Det innebär att man framgångsrikt skaffar sig en positionering och kan särskilja sig i företagsledningens medvetande. Avsikten är att få mottagaren, dvs ledningen, att komma ihåg i vilken kategori personalfunktionens varumärke verkar inom.
Kunskapsvetenskapens fundament är att människans kunskapsträd har tre stammar: sinnen, motorik, tanke. Text ur boken (s 43): Axel & Buck, som fick Nobelpris 2004 för doftprocessen, har visat att Kants skillnad mellan "Tingets sken" och "Sinnenas registrering" och "Förståndets tänkande" är en sönderdelad kedja. Motorik (s 35) exemplifieras med JAS-planets krasch inför TV-kameror 1989. Konstruktörerna av tekniken har obefintlig kunskapsteoretisk förståelse för den mänskliga motoriska kunskapens väsen. Därför fortsätter oförklarliga motorikolyckor att dyka upp ännu efter mer än två decennier.
måndag 14 november 2011
70 - Kunskapsvetenskap: Varför får inte teknik, ledning, chefer skulden?
"Piloterna får all skuld för Stefan Livs död" skriker tidningsrubriken. Den svenska ishockeymålvakten Stefan Liv omkom (september 2011) tillsammans med 43 andra personer i en rysk flygkrasch med Jak-42. I november avger den internationella haverikommissionen sina förklaringar. Piloten ska av misstag ha lagt foten på bromspedalen istället för fotstödet. Man hittade spår av en förbjuden medicin hos andrepiloten. Piloterna har haft en nackdel att de flugit Jak-40. Utredningskällor visar att piloter som använder nyare modeller av flygplanstypen Jak blandar ihop fot- och bromspedalerna, men att det ändå upptäcks omedelbart. Sakuppgifterna är hämtade från jnytt.se: Daniel Hultqvist.
Men varför nämner inte haverikommissionen brister i teknikmanualen som skrivs av teknikkonstruktörerna, arbetsfördelningen som åvilar ledningen, befattningsutbildningen som åvilar cheferna? Redan 1995 behandlade jag den motoriska kunskapens särställning (Företagsutbildarna mot en ny yrkesroll?, s 37 ff). År 2004 korresponderar jag med pianovirtuosen och musikinterpreten Hans Pålsson om hans uttryck "motorikens sannskyldiga mysterium i händer och fötter". Men fortfarande. år 2011, konstaterar ekonomer, att i företagen är de "sociala sammanhangen" allt, medan "kunskapslinjen" är naturlig och oproblematisk (Projektvärlden 2/2011). Jag har gång på gång hävdat att JAS-planets krasch inför TV-kameror, år 1989, bottnar i att ingen förstod sig på den "mänskliga motorikens natur".
När jag läser om Jak-42-olyckan och haverikommissionens förklaringar når min maktlöshet sin botten. Det är ingen glädje att bli sannspådd. I min nypublicerade bok "Filosofiska myter om Kunskap" sägs (s 35), att tekniksamhället inte har dragit konsekvenserna ur joy/stick/dator-olyckorna och därför kommer vi att se nya kunskapsteoretiska motorikolyckor. Hur många behövs innan systemaktörerna vaknar? Tänk! Fotstödet i din bil blir ombyggt till gasreglage? Du behöver inte vara kunskapsanalytiker för att slå ifrån dig skuldfrågan eller för att förutsätta många nya olyckor. Låt därför, äntligen, en saklig kunskapssyn ersätta beteendeteorierna!
Men varför nämner inte haverikommissionen brister i teknikmanualen som skrivs av teknikkonstruktörerna, arbetsfördelningen som åvilar ledningen, befattningsutbildningen som åvilar cheferna? Redan 1995 behandlade jag den motoriska kunskapens särställning (Företagsutbildarna mot en ny yrkesroll?, s 37 ff). År 2004 korresponderar jag med pianovirtuosen och musikinterpreten Hans Pålsson om hans uttryck "motorikens sannskyldiga mysterium i händer och fötter". Men fortfarande. år 2011, konstaterar ekonomer, att i företagen är de "sociala sammanhangen" allt, medan "kunskapslinjen" är naturlig och oproblematisk (Projektvärlden 2/2011). Jag har gång på gång hävdat att JAS-planets krasch inför TV-kameror, år 1989, bottnar i att ingen förstod sig på den "mänskliga motorikens natur".
När jag läser om Jak-42-olyckan och haverikommissionens förklaringar når min maktlöshet sin botten. Det är ingen glädje att bli sannspådd. I min nypublicerade bok "Filosofiska myter om Kunskap" sägs (s 35), att tekniksamhället inte har dragit konsekvenserna ur joy/stick/dator-olyckorna och därför kommer vi att se nya kunskapsteoretiska motorikolyckor. Hur många behövs innan systemaktörerna vaknar? Tänk! Fotstödet i din bil blir ombyggt till gasreglage? Du behöver inte vara kunskapsanalytiker för att slå ifrån dig skuldfrågan eller för att förutsätta många nya olyckor. Låt därför, äntligen, en saklig kunskapssyn ersätta beteendeteorierna!
torsdag 3 november 2011
69 - Kunskapsvetenskap - Chef, talang, konsult: Slipa dina verktyg!
Några seminariefrågor som utlovas i höst: Är HR "otillräckliga" eller underutvecklade? Ska HR utöva kontroll eller tillit - vilken människosyn har HR? Är friktion, kreativitet, innovation något för HR? Är det dags för gränsöverskridande HR? Vad gör HR vid de mjuka frågornas monumentala återkomst?
Jag menar! Sådana frågor måste förändras till sakfrågor. Kunskapsvetenskapens mål är att företagens tankesystem ändras från "utbildning/lärande" till "prövning/erkännande". Någon profession i företaget måste äga ordet kunskap, såsom ekonomerna och marknadsföringen äger sina ord ekonomi respektive kommunikation. En kunskapsfunktion skaffar sig en intern positionering och särskiljer sig i ledningens medvetande. Företagsledningen görs medveten om en ny kategori, där ett nytt varumärke verkar. Personalen behandlas då; inte bara i en värld som administrerar anställningskontrakt.
Nu kanske någon invänder att ordet "human relation" är viktigast i företag. Här invänder jag! Företagsspecialister är utvalda som de bästa på marknaden genom dyra rekryteringsprocesser. Då måste de också ges frihet, att i planerade och organiserade dialogprocesser skava sitt kunnande med andra företagsspecialister så att sakligheterna förbättrar affärsprodukten. Chefen har funktionsansvar för avdelningen och kunskapsfunktionen har kunskapsanalytiskt ansvar för helheten och över avdelningsgränser. Sakligheter, som vävs in i linjearbetet, stannar kvar i produktionen när talanger och vandrande kunskapsarbetare, enligt sin natur, drar vidare.
Du har pressen på dig, som intern profession, att kritiskt analysera konsulternas budskap. Du måste bemöta dem med tid och respekt och tvinga dem att tydliggöra sitt budskap. Konsulter har chans att röja upp i djungeln. Men! Då räcker det inte, att bara vara trendspanare.
Jag är first mover! Är du praktiker? Tänk då nytt! Slipa dina verktyg och relatera dem till sak. Överge beteendebedömning och konflikthantering. Se företaget som det är - en arena för vuxna, myndiga specialister som i sakdialoger förenar differentierade sakkunskaper till affärsproduktionens helhet. Bejaka den linjen!
Jag menar! Sådana frågor måste förändras till sakfrågor. Kunskapsvetenskapens mål är att företagens tankesystem ändras från "utbildning/lärande" till "prövning/erkännande". Någon profession i företaget måste äga ordet kunskap, såsom ekonomerna och marknadsföringen äger sina ord ekonomi respektive kommunikation. En kunskapsfunktion skaffar sig en intern positionering och särskiljer sig i ledningens medvetande. Företagsledningen görs medveten om en ny kategori, där ett nytt varumärke verkar. Personalen behandlas då; inte bara i en värld som administrerar anställningskontrakt.
Nu kanske någon invänder att ordet "human relation" är viktigast i företag. Här invänder jag! Företagsspecialister är utvalda som de bästa på marknaden genom dyra rekryteringsprocesser. Då måste de också ges frihet, att i planerade och organiserade dialogprocesser skava sitt kunnande med andra företagsspecialister så att sakligheterna förbättrar affärsprodukten. Chefen har funktionsansvar för avdelningen och kunskapsfunktionen har kunskapsanalytiskt ansvar för helheten och över avdelningsgränser. Sakligheter, som vävs in i linjearbetet, stannar kvar i produktionen när talanger och vandrande kunskapsarbetare, enligt sin natur, drar vidare.
Du har pressen på dig, som intern profession, att kritiskt analysera konsulternas budskap. Du måste bemöta dem med tid och respekt och tvinga dem att tydliggöra sitt budskap. Konsulter har chans att röja upp i djungeln. Men! Då räcker det inte, att bara vara trendspanare.
Jag är first mover! Är du praktiker? Tänk då nytt! Slipa dina verktyg och relatera dem till sak. Överge beteendebedömning och konflikthantering. Se företaget som det är - en arena för vuxna, myndiga specialister som i sakdialoger förenar differentierade sakkunskaper till affärsproduktionens helhet. Bejaka den linjen!
måndag 24 oktober 2011
68 - Kunskapsvetenskap: Till chefer, politiker och institutioner som SIS!
Vad har hänt med ärevördiga Swedish Standards Institute (SIS)? När jag var chef för skrivcentralen på Statistiska Centralbyrån (SCB) i Örebro (1970-tal), var SIS en institutionell klippa. SIS tillhandahöll standardiserings-instruktioner för Sveriges administration. Blanketter, uppställning av brev, pärmar, utskriftsregler, papperens hålslagsmått - You name it! - inget enskilt företag behövde lägga tid på oväsentligheter.
Nu läser jag till min bestörtning, i P&L 10/2011, att det är SIS:s "personalchef" som styr "verksamhetsstrategin" via "personalbedömnings-system". Därmed har Sveriges standardisering gjort en klassresa från extern effektivitet för hela landet, till en intern personbedömning, byggd på navelskådande kriterier. Eller vad sägs om bedömning av den anställdes: 1) affärsmässighet; 2) kunskap; 3) öppenhet? Kategorier, som sönderdelas i flera kriterier och bedöms på skalan 1-5, av chefen.
Jag säger till cheferna! Som domare och bedömare är du inte bättre än andra. Det nödvändiga består i att förmå anställda att avstå från personprocesser och ägna sig åt sakliga processer. Jag säger till löntagaren! Vill du bli mästare måste du först slipa dina verktyg. När du söker anställning: Ta tjänst i de värdigaste företagen. Sök dig till de bästa ibland mästarna. Till politikerna säger jag! För att ordna landet är det av nöden att fastställa de rätta benämningarna. Om rätta benämningar inte fastslås, motsvarar språket inte fakta. Om språket inte motsvarar fakta, kan ärendena inte föras till framgång. Kan ärendena inte föras till framgång, kan rätten och kulturen inte blomstra. Vad jag här säger! - är en travesti på vad Konfucius redan sagt i sin tidsepok 561-479 f.Kr. Men ibland behöver moderna aktörer backa bandet både kort och långt.
Nu läser jag till min bestörtning, i P&L 10/2011, att det är SIS:s "personalchef" som styr "verksamhetsstrategin" via "personalbedömnings-system". Därmed har Sveriges standardisering gjort en klassresa från extern effektivitet för hela landet, till en intern personbedömning, byggd på navelskådande kriterier. Eller vad sägs om bedömning av den anställdes: 1) affärsmässighet; 2) kunskap; 3) öppenhet? Kategorier, som sönderdelas i flera kriterier och bedöms på skalan 1-5, av chefen.
Jag säger till cheferna! Som domare och bedömare är du inte bättre än andra. Det nödvändiga består i att förmå anställda att avstå från personprocesser och ägna sig åt sakliga processer. Jag säger till löntagaren! Vill du bli mästare måste du först slipa dina verktyg. När du söker anställning: Ta tjänst i de värdigaste företagen. Sök dig till de bästa ibland mästarna. Till politikerna säger jag! För att ordna landet är det av nöden att fastställa de rätta benämningarna. Om rätta benämningar inte fastslås, motsvarar språket inte fakta. Om språket inte motsvarar fakta, kan ärendena inte föras till framgång. Kan ärendena inte föras till framgång, kan rätten och kulturen inte blomstra. Vad jag här säger! - är en travesti på vad Konfucius redan sagt i sin tidsepok 561-479 f.Kr. Men ibland behöver moderna aktörer backa bandet både kort och långt.
lördag 15 oktober 2011
67 - Kunskapsvetenskap: Kritik mot chefens filosofilycka
Är det inte kapitalförstöring när chefer betalar företagets pengar för att lyssna på: konstnären, äventyraren, politikern, succébloggaren osv på Chefsdagen 2011? Filosofiprofessor Bengt Brülde, som kallar sig lyckoforskare, höll föredraget: "Du tröttnar inte på ett arbete du trivs med". På 1960-talet utdömde Warren Bennis "socialpsykologiska ledarteorier" för att de var förbryllande och toppen av dimmighet. Nu tycks ingen ifrågasätta vad som än bjuds fram. Min first-mover-blick har länge väntat på att just filosofin skulle göra intrång i ledarkommersen.
Kritiken är inte enbart riktad mot Brülde. Han talar utifrån sin filosoftradition. Jag riktar kritiken mot de chefer som aningslöst lyssnar, utan att i befattningens namn pröva och ifrågasätta budskapen. Jag har skrivit boken: Filosofiska myter om kunskap, som publiceras om några veckor. Låt oss granska Brüldes framställning utifrån den argumentationen. Utgångspunkten är att specialistkunskap tillför arbetet en njutning som är relaterad till att vara "mästare i sak".
När Brülde säger att "yttre livsvillkor" har liten betydelse för människors "lycka", låter det välbekant för oss som blev presenterade för Maslows hygienfaktorer. Filosofin är ännu längre ifrån arbetsuppgifterna. Då talade föreläsarna åtminstone om lön relaterat till behovstillfredsställelse. Och nu, när Brülde sätter lyckan i relation till välbefinnande, anar vi oråd som såg att Elton Mayos arbetstidsstuder 1927 var omformulerade. "Trivsel och arbetstillfredsställelse" hade blivit Human Realtions-rörelse, som gav många konsulter inkomst. Brüldes nyhet "moral" lägger ytterligare stenar i den vågskålen. För ingen vill väl påstå att moral inte behövs i arbetslivet.
Men "moral" är ett lika dimmigt begrepp som de som sociologi och psykologi har presenterat i ledarutvecklingens namn. Och filosofins kunskapsteori är inte värd namnet i praktiskt arbetsliv, vilket jag skriver om i boken. Låt filosoferna bemöta den kritiken innan cheferna låter ett nytt ämnesområde lägga nya dimridåer för ledarskapet.
Kritiken är inte enbart riktad mot Brülde. Han talar utifrån sin filosoftradition. Jag riktar kritiken mot de chefer som aningslöst lyssnar, utan att i befattningens namn pröva och ifrågasätta budskapen. Jag har skrivit boken: Filosofiska myter om kunskap, som publiceras om några veckor. Låt oss granska Brüldes framställning utifrån den argumentationen. Utgångspunkten är att specialistkunskap tillför arbetet en njutning som är relaterad till att vara "mästare i sak".
När Brülde säger att "yttre livsvillkor" har liten betydelse för människors "lycka", låter det välbekant för oss som blev presenterade för Maslows hygienfaktorer. Filosofin är ännu längre ifrån arbetsuppgifterna. Då talade föreläsarna åtminstone om lön relaterat till behovstillfredsställelse. Och nu, när Brülde sätter lyckan i relation till välbefinnande, anar vi oråd som såg att Elton Mayos arbetstidsstuder 1927 var omformulerade. "Trivsel och arbetstillfredsställelse" hade blivit Human Realtions-rörelse, som gav många konsulter inkomst. Brüldes nyhet "moral" lägger ytterligare stenar i den vågskålen. För ingen vill väl påstå att moral inte behövs i arbetslivet.
Men "moral" är ett lika dimmigt begrepp som de som sociologi och psykologi har presenterat i ledarutvecklingens namn. Och filosofins kunskapsteori är inte värd namnet i praktiskt arbetsliv, vilket jag skriver om i boken. Låt filosoferna bemöta den kritiken innan cheferna låter ett nytt ämnesområde lägga nya dimridåer för ledarskapet.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)