"Människosynen", ett filosofiskt ställningstagande, har tagits upp till debatt i HR. Ordet kunskap och synen på människan är två goda parhästar. Recensionen av boken Att äga ett ord i P&L 9/2011 blir spännande om man tänker HR. Att äga ett ord innebär att man framgångsrikt skaffar sig en positionering och kan särskilja sig i köparens (läs företagsledningens) medvetande. Avsikten är att få mottagaren att komma ihåg i vilken kategori varumärket verkar. Då kan HR inte riskera att bli sammanblandad varken med ekonomi eller kommunikation.
Ordet "kunskap" är ett varumärke som relateras till affärsidén på samma sätt som ordet ekonomi och ordet kommunikation men på helt egna villkor. Kunskapsvetenskap och människosyn betyder att specialisterna är myndiggjorda och respekteras för att de ser mer mångfaldigt och mer mångbottnat om sitt ansvarsområde. Där ekonomerna ser vinst kan då HR se kunskapseffektivitet. Företaget är en bikupa av många differentierade specialister. Verksamheten kräver effektiv integrering så att den blir ett helgjutet företag. Det som cheferna har som avdelningens funktionsansvar har HR som helhetens analysansvar. En krasch eller ett speciellt lyckat genomförande kräver analys i "kunskapsteoretiska termer".
Vad som förr hette "företagsutbildning", att kunskap överförs uppifrån och ned i planerad och organiserad form, betyder i kunskapsvetenskap, att differentierade specialister skaver sin arbetskunskap i planerade och organiserade dialoger om sak. Effekten sker direkt i arbetsutförandet.
Traditionell HR talar om att "utveckla och motivera individer". Synsättet visar på förmyndarmentalitet som inte passar moderna människor. Myndiga, vuxna, yrkeskunniga specialister tar sin kunskap och går om chefen eller företaget inte passar dem. Det gäller att skapa en "inre belöning" för medarbetarna. Direkt kunskapspåverkan i arbetet kan därför bli ett absolut medarbetarkrav och en ny nisch för HR. Men vem i etablissemanget räcker fram funktionella redskap och metoder? En studentföreträdare säger att P-programmen är så teoretiska att "man blir mörkrädd".
Kunskapvetenskap och first mover-bevis: Människosynen har lyfts till debatt i P&L 9/2011 av Lindström & Dalsvall. Men vem lyfter debatten till att omfatta "tilltalet" till myndiga yrkeskunniga specialister?
lördag 24 september 2011
tisdag 20 september 2011
65 - Kunskapsvetenskap: Kritik om lärandet
Är du lärande eller erkännande? Tänker du din specialistkunskap som en förbrukad sopa som behöver ersättas med nytt lärande? Eller är den ditt värdefullaste redskap? Den spjutspets, med vilken du prövar och drar slutsatser om andras påståenden om sak. Liksom körteknik blir vad du tänker blir din specialistkunskap det. Att köra ryckigt eller lugnt är skillnaden mellan att tänka: "Hinner jag över?" eller "Hinner jag stanna?"
Byråkrater har manipulerat vårt kunskapstänkande sedan 1960-talet. Då introducerade UNESCO begreppet "livslångt lärande". Ländernas policyforskning koncentrerades på vad som i början kallades "livslång utbildning" men som snart ändrades till "livslångt lärande" utifrån filosofiska överväganden. Första vågen av "livslångt lärande" byggde på utbildningssociologi. Då utgick man ifrån "Lifelong" och "Lifewide" och bedömde individen: "Har hon den nödvändiga viljan att lära?" Andra vågen präglades av arbetets utbildande funktion, utbildning som motvikt mot vantrivsel och alienation, företagens behov, att få sig servarat ubildad, kvalificerad arbetskraft med nödvändig skicklighet och kompetens.
Målet, att skapa en "lärandekultur" har till fullo lyckats. Konsekvenserna ser vi idag. Den skapande kraften i människors tankar om sin kunskap har försvunnit. Den kraft som skapade företagen LM Ericsson, Alfa Laval, SKF, Volvo, Saab har ersatts med tanken på ett passivt lärande för att passa befintliga företag. Pröva den förlamande tanken i treenigheten "Utbildning - Bildning - Lärande"! Till och med filosofen och idé- och lärdomshistorikern, som lär sig arabiska, säger att han är inne i en "lärdomsprocess". Eller: Han försöker forma om sig själv en smula. Är det bara jag som känner den unkna doften av förmyndarmentalitet?
Företagen har inte ens kunnat hålla kvar väsentligheterna i "organisk utbildning" från 1974. Nu tror man sig kunna lagra vandrande individers kunskap i interna kompetenssystem och tyst kunskap tros kunna avkodas i fria berättelser. Det passiviserane "lärandet" behöver ersättas med tanken om kunskapens "Erkännande".
Kunskapsvetenskap first mover-bevis: Intresset för kognition och beteende håller på att svalna i företagen (P&L 7/8 2011, s 28) Frågan är vilken modenyck som kommer istället. Fredrik Lindström & Henrik Schyffert showar om Maslows behovstrappa i "Ljust och fräscht". Frågan är när den "inre behovstillfredsställelsen" genom kunskapens arbetsprocesser ska upptäckas.
Byråkrater har manipulerat vårt kunskapstänkande sedan 1960-talet. Då introducerade UNESCO begreppet "livslångt lärande". Ländernas policyforskning koncentrerades på vad som i början kallades "livslång utbildning" men som snart ändrades till "livslångt lärande" utifrån filosofiska överväganden. Första vågen av "livslångt lärande" byggde på utbildningssociologi. Då utgick man ifrån "Lifelong" och "Lifewide" och bedömde individen: "Har hon den nödvändiga viljan att lära?" Andra vågen präglades av arbetets utbildande funktion, utbildning som motvikt mot vantrivsel och alienation, företagens behov, att få sig servarat ubildad, kvalificerad arbetskraft med nödvändig skicklighet och kompetens.
Målet, att skapa en "lärandekultur" har till fullo lyckats. Konsekvenserna ser vi idag. Den skapande kraften i människors tankar om sin kunskap har försvunnit. Den kraft som skapade företagen LM Ericsson, Alfa Laval, SKF, Volvo, Saab har ersatts med tanken på ett passivt lärande för att passa befintliga företag. Pröva den förlamande tanken i treenigheten "Utbildning - Bildning - Lärande"! Till och med filosofen och idé- och lärdomshistorikern, som lär sig arabiska, säger att han är inne i en "lärdomsprocess". Eller: Han försöker forma om sig själv en smula. Är det bara jag som känner den unkna doften av förmyndarmentalitet?
Företagen har inte ens kunnat hålla kvar väsentligheterna i "organisk utbildning" från 1974. Nu tror man sig kunna lagra vandrande individers kunskap i interna kompetenssystem och tyst kunskap tros kunna avkodas i fria berättelser. Det passiviserane "lärandet" behöver ersättas med tanken om kunskapens "Erkännande".
Kunskapsvetenskap first mover-bevis: Intresset för kognition och beteende håller på att svalna i företagen (P&L 7/8 2011, s 28) Frågan är vilken modenyck som kommer istället. Fredrik Lindström & Henrik Schyffert showar om Maslows behovstrappa i "Ljust och fräscht". Frågan är när den "inre behovstillfredsställelsen" genom kunskapens arbetsprocesser ska upptäckas.
måndag 29 augusti 2011
64 - Förbättra arbetsnjutningen för Next Generation
Som "first mover" har www.kunskapsvetenskap.se sedan länge bloggat om företagens kunskapsproblem. Nu talar man i Chef.Boken 6/2011 om att det är bättre att använda frågor än utlåtanden så att medarbetarna känner att de äger sina egna uppgifter snarare än bara utför order. SDS 27.8 2011 tar upp generationsskiftet och frågar hur man gör för att behålla unga medarbetare så att de inte slutar i förtid. Kunskapsvetenskapen säger: Sakdialoger som direktverkar i arbetsuppgifterna, förstärker ämnesspecialistens inre njutning av sin arbetskunskap.
Personalverktygen däremot, släpar efter. HR-chefen i ett företag berättar, Personal & Ledarskap 7/8 2011, att man strukturerat all utbildning genom att starta ett kompetenscenter. Fokus är introduktion för nyanställda och interna lärare i utbildningen. Men förändringen från 1970-talet är att HR-chefen utnämner en person med bakgrund som operatör och facklig representant att utföra förstudien och bli ansvarig för centret. En smart maktförskjutning men ingen skjuts för kunskapsanalyserna. Ett annat företag har satt målet att all kunskap ska vara tillgänglig för hela företaget. Anställda uppmuntras att spela in videosnuttar, vilket inte garanterar att massverktyget blir till nyttighet i verksamheten. Ett tredje företag lägger ner enormt arbete med att fastställa anställdas kompetensprofiler och samla dem i datasystem. Kriterierna sträcker sig från "bred överblick" till "kunskap om företagets affärsidé" samt att vara lugn, uppmärksam och tillmötesgående. Min kunskapsanalytiska ådra ryser.
Eldsjälen berättar återigen om tyst kunskap och praktisk klokhet. Men kunskapsvetenskapen är fortfarande bättre på att förklara den praktiska kunskapens väsen och dess principiella natur. Och från konferensen rapporteras att "det undermedvetnas drivkraft" och "neuroforskning" håller på att ersätta kognitionsforskning och beteende. En annan föredragshållare menar att för att utveckla ledare måste man rikta in sig på att skapa nya kopplingar i deras hjärnor. Undrar vad myndiga chefer tycker om det framtidsscenariot? Hoppas de frågar: "Var finns verktygen för sakliga kunskapsanalyser?"
Personalverktygen däremot, släpar efter. HR-chefen i ett företag berättar, Personal & Ledarskap 7/8 2011, att man strukturerat all utbildning genom att starta ett kompetenscenter. Fokus är introduktion för nyanställda och interna lärare i utbildningen. Men förändringen från 1970-talet är att HR-chefen utnämner en person med bakgrund som operatör och facklig representant att utföra förstudien och bli ansvarig för centret. En smart maktförskjutning men ingen skjuts för kunskapsanalyserna. Ett annat företag har satt målet att all kunskap ska vara tillgänglig för hela företaget. Anställda uppmuntras att spela in videosnuttar, vilket inte garanterar att massverktyget blir till nyttighet i verksamheten. Ett tredje företag lägger ner enormt arbete med att fastställa anställdas kompetensprofiler och samla dem i datasystem. Kriterierna sträcker sig från "bred överblick" till "kunskap om företagets affärsidé" samt att vara lugn, uppmärksam och tillmötesgående. Min kunskapsanalytiska ådra ryser.
Eldsjälen berättar återigen om tyst kunskap och praktisk klokhet. Men kunskapsvetenskapen är fortfarande bättre på att förklara den praktiska kunskapens väsen och dess principiella natur. Och från konferensen rapporteras att "det undermedvetnas drivkraft" och "neuroforskning" håller på att ersätta kognitionsforskning och beteende. En annan föredragshållare menar att för att utveckla ledare måste man rikta in sig på att skapa nya kopplingar i deras hjärnor. Undrar vad myndiga chefer tycker om det framtidsscenariot? Hoppas de frågar: "Var finns verktygen för sakliga kunskapsanalyser?"
tisdag 5 juli 2011
63 - Kunskapsvetenskapens storytelling
Visionen om specialisterna bottnar i en personlig berättelse. Som ung kvinna förflyttades jag inom Hermods till ekonomi- och personalavdelningen. Därefter har "min tankevärld" genomsyrats av respekten för anställdas specialistkunskap. Arbetsdialoger skaver saken; kommunikation och respektfull gruppdynamik blir naturliga biprodukter. Min "teoretiska värld" består av Kants begreppssystem om "förståndets" självständiga tänkande om "sakens" beskaffenhet. Ridning ses idag som nyckeln till kvinnors "ledaregenskaper". Jag tillbringade mina flicksomrar på landet. Att utmana sitt mod och gå in till närmre ett ton ardennerhäst har betydelse. Man bygger upp integritet och självförtroende. Men arbetet, som Balder och jag utförde, präglades av lugn saklighet byggd på tillit istället för symboliskt och reellt våld. Det är två skilda ingångar till ledarskap.
Arbetslivets makroperspektiv har drabbats av händelser 1972, 1977, 1982, 1983. Personalpolitiken har tvistats 360 grader - bort från kunskapsparadigmet. 2011 ser personalchefen, att "utbildning" börjar komma i andra hand och "rätt attityd" är värt mer. Hon bedömer om individen passar in i företagskulturen utifrån "förhållningssätt, attityd, ambition, drivkraft". Hon kan inte fånga den "talande specialistkunskapen". Hon anser att en akademisk examen, oberoende av ämne, garanterar att individen kan inhämta kunskap (är lärande) och kan analysera och dra slutsatser. Ett synsätt som Svenskt Näringsliv dock ifrågasätter.
Jag är övertygad om att företagen problemprospekterar i fel personalfält. Om detta kan jag inte kompromissa. Därför kompliceras kunskapsvetenskapens genomslag. Det räcker inte att vrida, vända, utvidga Kants verktyg så att de passar 2010-talets specialistkunnande. Kunskapsparadigmet finns inte längre med på spelplanen. Mod och integritet behövs när tunga akademiker, köpkraftiga stabsavdelningar, vilsegångna särintressen måste bemötas. Men jag frågar: Varför finns så många operationella praktiker som inte vill se och inte höra? Varför tillåter fria myndiga specialister att andra bedömer deras beteende istället för att respektera deras detaljkunskap? Och varför ser inte managementkonsulter kunskapsparadigmets överhöghet för företagens operationella verksamhet?
Arbetslivets makroperspektiv har drabbats av händelser 1972, 1977, 1982, 1983. Personalpolitiken har tvistats 360 grader - bort från kunskapsparadigmet. 2011 ser personalchefen, att "utbildning" börjar komma i andra hand och "rätt attityd" är värt mer. Hon bedömer om individen passar in i företagskulturen utifrån "förhållningssätt, attityd, ambition, drivkraft". Hon kan inte fånga den "talande specialistkunskapen". Hon anser att en akademisk examen, oberoende av ämne, garanterar att individen kan inhämta kunskap (är lärande) och kan analysera och dra slutsatser. Ett synsätt som Svenskt Näringsliv dock ifrågasätter.
Jag är övertygad om att företagen problemprospekterar i fel personalfält. Om detta kan jag inte kompromissa. Därför kompliceras kunskapsvetenskapens genomslag. Det räcker inte att vrida, vända, utvidga Kants verktyg så att de passar 2010-talets specialistkunnande. Kunskapsparadigmet finns inte längre med på spelplanen. Mod och integritet behövs när tunga akademiker, köpkraftiga stabsavdelningar, vilsegångna särintressen måste bemötas. Men jag frågar: Varför finns så många operationella praktiker som inte vill se och inte höra? Varför tillåter fria myndiga specialister att andra bedömer deras beteende istället för att respektera deras detaljkunskap? Och varför ser inte managementkonsulter kunskapsparadigmets överhöghet för företagens operationella verksamhet?
söndag 26 juni 2011
62 - Firstmovers och kunskapsanalys
År 1987 skulle jag köpa en rostfri spishäll, samt en ugn placerad i ögonhöjd. Det krävde hårda duster med hantverkare och butiker. Till slut hittades en ensam produkt i handikapputbudet. Vid samma tidsepok öppnade jag ett massutskick från banken som uppmanade privatpersoner, att ringa ett samtal och låna stora belopp utan säkerhet. Bankkraschen i Sverige kom 1990. En "firstmovers" spår inte framtiden eller kan medvetet förutsäga trenden av rostfritt eller kraschen i bankerna. Man utnyttjar sin erfarenhetsbaserade intuition och väljer eller väljer bort. Det handlar varken om spådom eller tur, utan "lagrad, omedvetet appercepterad kunskap".
Just nu brinner jag för anställdas specialistkunskap och förvånas över att företag bara talar om sina anställdas prestation och affärsmässighet mätt med ekonomiska nyckeltal. Företagen själva har blivit handelsvara för finansmarknaden. Du ses som "lärande" människa. Forskarna observerar ditt inlärningsbeteende, dina lärprocesser, dina minnesprodukter (man kallar dem kunskap), din hjärnas aktivitetsområden, ditt språk, dina känslor, dina attityder. Som kunskapsanalytiker frågar jag vad du ser och klassificerar sedan: Vad du apprehenderar; Vad du återger; Vad du benämner. Kunskapen systematiseras med hjälp av din åskådning och dina begrepp, och klassificeras med KMK-Systemet(R). Mål: Att fastställa vad som är, säkerställda regler om föremålet, dvs den del av affärsprodukten som din specialistkunskap ansvarar för.
Just nu betalas räkningen för finanskrisen 2008, om vilken Charles Ferguson (filmen "Inside Job") säger att det var bankrån som utfördes av bankdirektörer som inte straffats. Oheliga allianser och svängdörrar mellan - politiker, finansvärld och toppuniversitet, orsakade krisen. Samma aktörer "cashade" in. Idag måste länders skattebetalare ta konsekvenserna. De vänder ett glödande raseri mot finansmarknadens aktörer.
Just nu säger min appercepterade kunskap, att det finns en tidsficka som ger försprång för företag som väljer kunskapsanalys före finansspekulation och för enskilda som protesterar mot forskarnas omyndigförklarande "lärande"-begrepp.
Just nu brinner jag för anställdas specialistkunskap och förvånas över att företag bara talar om sina anställdas prestation och affärsmässighet mätt med ekonomiska nyckeltal. Företagen själva har blivit handelsvara för finansmarknaden. Du ses som "lärande" människa. Forskarna observerar ditt inlärningsbeteende, dina lärprocesser, dina minnesprodukter (man kallar dem kunskap), din hjärnas aktivitetsområden, ditt språk, dina känslor, dina attityder. Som kunskapsanalytiker frågar jag vad du ser och klassificerar sedan: Vad du apprehenderar; Vad du återger; Vad du benämner. Kunskapen systematiseras med hjälp av din åskådning och dina begrepp, och klassificeras med KMK-Systemet(R). Mål: Att fastställa vad som är, säkerställda regler om föremålet, dvs den del av affärsprodukten som din specialistkunskap ansvarar för.
Just nu betalas räkningen för finanskrisen 2008, om vilken Charles Ferguson (filmen "Inside Job") säger att det var bankrån som utfördes av bankdirektörer som inte straffats. Oheliga allianser och svängdörrar mellan - politiker, finansvärld och toppuniversitet, orsakade krisen. Samma aktörer "cashade" in. Idag måste länders skattebetalare ta konsekvenserna. De vänder ett glödande raseri mot finansmarknadens aktörer.
Just nu säger min appercepterade kunskap, att det finns en tidsficka som ger försprång för företag som väljer kunskapsanalys före finansspekulation och för enskilda som protesterar mot forskarnas omyndigförklarande "lärande"-begrepp.
fredag 17 juni 2011
61 - Sapere aude! - Smaka djärvhet
"Ha mod att betjäna dig av ditt eget förstånd" fortsätter Kant. Men! Den industrialiserade världen fostrar lärande människor. "Que parva que sou", Vilken idiot jag är, sjunger den spanska gruppen Deolinda. Omkvädet lyder "för att bli slav måste man först studera". Många arbetslösa ungdomar demonstrerar - dock ännu så länge med splittrade politiska uttalanden. Vem garanterar att protesterna 2011 inte utlöser en politisk brand lika den som startades i Paris 1968?
Ungdomarnas krav är som en kontinentalplatta på jordskorpan. Den skaver mot industrialismens kontinentalplatta. Spänningar byggs upp. Det behövs framtidstänkare som gör någonting åt de rätta skavställena. Kunskapsvetenskapen identifierar industrialismens tankevärld, som är en tvångströja för självständiga yrkesspecialister vilka smakar djärvheten i sin egen kunskap. Ändå är industrialismens tankevärld vävd av goda idéer från etik, filosofi, humanism. Goda idéer som auktoriteter i god mening använde för att styra samhällets människokännedom och sociala ingenjörskonst. Men de idéerna räcker inte till när jobben försvinner och människornas självgående ökar.
Arbetsmarknadens parter har misslyckats. Exempel på åtgärder som blivit fel är 1930-talets human relation-rörelse och lagarna om representativt medbestämmande, som följde i spåren av Paris 1968. Arbetsgivarna trodde på något som skulle åstadkomma produktionseffektivitet. Socialdemokrati/fack trodde på något som skulle åstadkomma medbestämmande över företagen. Båda särintressena missade de anställdas utrymme för kunskapsdjärvhet, vilket är basen för nyföretagande. Framtiden behöver en kritisk massa av tänkare som ändrar företagsmålet "förändring av anställda" till fokus på kunskapsinnehåll i specialistutförande och garagebolagsinitiativ.
Kunskapsvetenskap är verktyg för detta nya tänkande. Den bygger på kunskapsanalyser. Den har avtäckt, modifierat och utvidgat Kants kunskapsteori, Kants förståndsteori och Kants föremålsteori. Kunskapsteorin uttrycker storheterna åskådning och begrepp. Förståndsteorin uttrycker storheterna apprehension (vad jag håller fast); reproduktion (vad jag återger); recognition (vad jag benämner). Föremålsteorin uttrycker storheter kring föremålens beskaffenhet. Förståndet prövar och drar slutsatser både om sitt eget tänkande och om föremålens beskaffenhet.
Teoretiskt problematiserar industrialismens tankevärld auktoriteternas människokännedom. Psykologins och sociologins storheter lägger sin makt över de flesta andra system i samhället. En föremålsteori från början av 1900-talet ska bilda exempel. Alexius Meinong (1853-1920) benämner lika många typer av objekt som det finns typer av medvetandeakter. Klassificeringen av "själslivet" läger makt över "föremålens" klassificering. Det vill säga allt som ett medvetande (föreställningar, tänkande, känslor, begär) kan rikta sig mot, benämns objekt. Människokännedomens klassificeringsbenämningar släcker ut den enskilde specialistens möjlighet att själv benämna arbetsuppgiftens föremålsbeskaffenhet.
Den som tänker enligt industrialismens värld talar om jobb som långa dagar för försörjning och sysselsättning. Jobbens positiva faktorer är identitet och status (psykologiska begrepp). Som motvikt hävdar kunskapsvetenskapen att sådana yttre hygienbelöningar (lön, identitet, status) har en artskillnad till den inre belöningskärna som djup specialistkunskap åstadkommer. Med dagens ofullkomliga kunskapsspråk säger man att "någon brinner för sin sak". Ingen skiljer mellan sakkunskap och passion eller mellan skolutbildning och kunskapsfördjupning.
Det gör skillnad! - om tillräckligt många tänkare väljer bort psykologins och sociologins klassificeringar. Men ännu större skillnad gör aktörer som praktiskt åtgärdar och teoretiskt föklarar viktiga skärningspunkter i utbildningssystem och arbetsliv med hjälp av kunskapsvetenskap istället för att blanda ihop oförenliga storheter med hjälp av beteendevetenskap.
Ungdomarnas krav är som en kontinentalplatta på jordskorpan. Den skaver mot industrialismens kontinentalplatta. Spänningar byggs upp. Det behövs framtidstänkare som gör någonting åt de rätta skavställena. Kunskapsvetenskapen identifierar industrialismens tankevärld, som är en tvångströja för självständiga yrkesspecialister vilka smakar djärvheten i sin egen kunskap. Ändå är industrialismens tankevärld vävd av goda idéer från etik, filosofi, humanism. Goda idéer som auktoriteter i god mening använde för att styra samhällets människokännedom och sociala ingenjörskonst. Men de idéerna räcker inte till när jobben försvinner och människornas självgående ökar.
Arbetsmarknadens parter har misslyckats. Exempel på åtgärder som blivit fel är 1930-talets human relation-rörelse och lagarna om representativt medbestämmande, som följde i spåren av Paris 1968. Arbetsgivarna trodde på något som skulle åstadkomma produktionseffektivitet. Socialdemokrati/fack trodde på något som skulle åstadkomma medbestämmande över företagen. Båda särintressena missade de anställdas utrymme för kunskapsdjärvhet, vilket är basen för nyföretagande. Framtiden behöver en kritisk massa av tänkare som ändrar företagsmålet "förändring av anställda" till fokus på kunskapsinnehåll i specialistutförande och garagebolagsinitiativ.
Kunskapsvetenskap är verktyg för detta nya tänkande. Den bygger på kunskapsanalyser. Den har avtäckt, modifierat och utvidgat Kants kunskapsteori, Kants förståndsteori och Kants föremålsteori. Kunskapsteorin uttrycker storheterna åskådning och begrepp. Förståndsteorin uttrycker storheterna apprehension (vad jag håller fast); reproduktion (vad jag återger); recognition (vad jag benämner). Föremålsteorin uttrycker storheter kring föremålens beskaffenhet. Förståndet prövar och drar slutsatser både om sitt eget tänkande och om föremålens beskaffenhet.
Teoretiskt problematiserar industrialismens tankevärld auktoriteternas människokännedom. Psykologins och sociologins storheter lägger sin makt över de flesta andra system i samhället. En föremålsteori från början av 1900-talet ska bilda exempel. Alexius Meinong (1853-1920) benämner lika många typer av objekt som det finns typer av medvetandeakter. Klassificeringen av "själslivet" läger makt över "föremålens" klassificering. Det vill säga allt som ett medvetande (föreställningar, tänkande, känslor, begär) kan rikta sig mot, benämns objekt. Människokännedomens klassificeringsbenämningar släcker ut den enskilde specialistens möjlighet att själv benämna arbetsuppgiftens föremålsbeskaffenhet.
Den som tänker enligt industrialismens värld talar om jobb som långa dagar för försörjning och sysselsättning. Jobbens positiva faktorer är identitet och status (psykologiska begrepp). Som motvikt hävdar kunskapsvetenskapen att sådana yttre hygienbelöningar (lön, identitet, status) har en artskillnad till den inre belöningskärna som djup specialistkunskap åstadkommer. Med dagens ofullkomliga kunskapsspråk säger man att "någon brinner för sin sak". Ingen skiljer mellan sakkunskap och passion eller mellan skolutbildning och kunskapsfördjupning.
Det gör skillnad! - om tillräckligt många tänkare väljer bort psykologins och sociologins klassificeringar. Men ännu större skillnad gör aktörer som praktiskt åtgärdar och teoretiskt föklarar viktiga skärningspunkter i utbildningssystem och arbetsliv med hjälp av kunskapsvetenskap istället för att blanda ihop oförenliga storheter med hjälp av beteendevetenskap.
lördag 28 maj 2011
60 - Politisk analys med KUNSKAPSVETENSKAP: Anders Borgs arbetslinje
Ekonomiska avdelningen vid Finansdepartementet har fått beröm för rapporten "Hur ska utvecklingen av arbetsmarknadens funktionssätt bedömas?" Finansdepartementets tjänstemän bjuder med rapporten in till dialog om de metoder och modeller som används för att ta fram underlag till Anders Borgs arbetspolitiska reformer. Rapporten skärper tanken och identifierar viktiga frågor på ett öppet och ärligt sätt säger den granskande nationalekonomen.
Kunskapsvetenskapen tackar för dialoginbjudan och bidrar med följande analys. En arbetsmarknadspolitik som huvudsakligen fokuserar på ekonomiska incitament som att förändra skatt på arbete (öka lön) och ändra ersättningsgraden vid arbetslöshet (minska bidrag) skapar skadliga spänningar mellan befolkningsgrupper. Anders Borg nämner de sociologiska problemen men inte konsekvenserna för Sveriges kunskapskapital.
Som bollplank för kunskapsvetenskapens resonemang ska en företagsekonomisk analys av sko- och accessoarkedjan Venue Retail Group (tidigare Westins) användas. En slimmad företagsstruktur har gjort att "omsättningen per anställd" har klättrat för 1.6 till 1.9 Mkr på ett år. Spariver, högre försäljning i kvarvarande butiker har gett resultateffekt. Rörelsemarginalen hamnar på fina 9.3 procent (Di 23/5 2011). Det är med rapportens begrepp ett vinstmaximerande företag som är pristagare på en varumarknad. Rapportens andra agent är den nyttomaximerande individen som värderar fritid. Men det är en fyrkantig ekonomisk föreställning där arbetskraftens "kunskapstillväxt" betraktas som naturlig och oproblematisk. Så är inte fallet. Kunskapstillväxten i Sverige kräver bättre, vilket inte behöver betyda dyrare, arbetsmarknadspolitiska program.
Omsättning är lika med försålda varor. Därför betraktas säljare, konsulter och företagens reklam- och marknadsföringsavdelningar som nycklar till framgång och rätlinjiga kanaler till kund. "Kommunikation" är dagens modeord. Ur nationens perspektiv säger storleken på fakturering ingenting om "produktens verkshöjd" eller om företagets "arbetande kunskap i Sverige". VRG har 424 årsanställda 2009/2010 varav 266 i Sverige, då huvudsakligen i butikslinjen. Tillverkning av produkterna skor, väskor, handskar, plånböcker sker i Kina, Vietnam, Indien, Portugal, Spanien, Italien och Brasilien. VRG:s personal i Sverige är till antalet bara en droppe i svensk arbetsmarknad och kategoriseras som en låg yrkeskategori (butikssäljare). Statistiska Centralbyrån (SCB) kategoriserar befattningsinnehåll relaterat till längden på individens skolutbildning. Vad VRG som företag drar in i försålda varor mätbart i BNP, ska alltså inte förväxlas med VRG:s påvra tillskott till den svenska arbetsmarknaden.
Finansdepartementet använder AKU-undersökningarna för att samla in data. SCB, som utför AKU-undersökningarna, fick kritik redan på 1990-talet för dåliga taxonomier och kategorisering av företagsutbildning (se min avhandling 1991, s 42, 44). När företagen talade om utbildningsformerna "fackutbildning, breddutbildning, enskilda studier, studier för eget syfte och utbildning i företagskännedom" samlade SCB in data från individer om "introduktionsutbildning, grundutbildning, fort- och vidareutbildning, övrig utbildning". Och när utbildningsledare kämpade med företagsutbildningens kritiska punkter "behovsfångst, behovsöversättning, utbildningssituation" gjorde de socialdemokratiska politikerna företagsutbildningen till fördelningspolitik där prioriterade "skolämnen" utsågs som medel för att stärka den enskildes ställning på den öppna arbetsmarknaden. "Coachning", som är den nuvarande regeringens politiska medel med samma mål har lika dålig träffgrad.
Politiska reformer kastar långa skuggor. Nu, efter företagens tre döda kunskapsdecennier ses arbetsmarknaden som en gigantisk utbildningsinstitution för den "lärande" människan. Anders Borgs arbetslinje håller på att göra liknande misstag utifrån en annan politiks "ekonomiska" synsätt. Rapporten nämner "skill-biased technical change" (s 24). Giovanni L. Violante redogör på nätet för det ändrade synsätt som den informationsteknologiska revolutionen medfört. Informationsproccessande utrustning och mjukvaror är bemannad med bättre betalda arbetare. Arbetarna är "skilled", dvs mer utbildade, mer dugliga, mer erfarna. Traditionellt har tillväxtlitteraturen antagit att alla arbetare har gynnats av teknologisk utveckling och produktionsförbättringar. Begreppet "skill-bias" introducerar den teoretiska möjligheten att teknologisk utveckling gynnar endast en sub-grupp av arbetare, vilket kommer att påverka "income distribution"-debatten.
Här har ekonomerna inte lyckats fånga de kännetecken hos informationsteknologin som berättigar att benämna den revolutionerande. En teknologis "skill-bias" är ingen nyhet. Den var påtaglig när TV-tekniken slog igenom och gav TV-reparatörer "skill-bias" gentemot radioreparatörer. Och när manuella skrivmaskiner ersattes med elektriska fick finmekanikerna som reparerade och servade maskinerna "skill-bias" men det gällde inte maskinskriverskorna. Ett annat kunskapsexempel är JAS-planets krasch inför TV-kameror 1989. Olyckor med flygplan, fartyg, spårvagnar berodde på att intressenterna av "joystick/dator-tekniken" inte kunskapsteoretiskt förstod sig på den motoriska kunskapens väsen. Det finns en benägenhet att problematisera från jämställdhets- och sociologiska perspektiv och slippa förklaringar genom att hänvisa till den mänskliga faktorn som en "svart box".
Finansdepartementet behöver vidga bedömningen av arbetsmarknadens funktionssätt till att även omfatta teknikutvecklingen, förklarad med kunskapsvetenskapens terminologi. Kunskapsvetenskapen fokuserar noden mellan arbetsuppgift och arbetsspecialist. Analyskategorierna bestäms bl a av hur data härleds till föremål, kunskap, förstånd, sinnen, motorik. Kunskapsvetenskapen fokuserar två ingångar: data om arbetsuppgift/teknik och data om specialist/kunskapsinnehåll.
En teknik kan relateras både till kund och brukare. TV ger kund/brukaren upplevelser. Elskrivmaskinen effektiviserade brukarens (maskinskriverskans) arbetsuppgifter, men kund är företaget som köper arbetsutrustningen. TV-reparatörer och finmekaniker är två yrken som uppstod mellan tillverkare och brukare/kund. Tekniken i elskrivmaskinen och tekniken i flygplan, fartyg, spårvagn har skilda kännetecken när det gäller brukarens "kunskapsnod". Både bruket av elskrivmaskinen och bruket av joystick/dator är analysbara inom kategorin för motorisk kunskap. Den inlärda specialistfärdigheten störs oåterkalleligt av joystick/dator-reglagen men inte av skrivmaskinselektrificeringen, vilket kunskapsvetenskapen kan förklara kunskapsteoretiskt. Den analystekniken behöver införas vid tekniska högskolor och andra utbildningsinstitutioner.
Informationsteknologin är mycket mer komplex än någon teknik vi hittills använt i arbetslivet. Visserligen har informationsteknologins hårdvara samma kännetecken som TV, skrivmaskiner, flygplan, fartyg, spårvagnar. Mjukvaran i form av program är inte heller väsensskild till de verktyg som behövs i tillverkningsindustrin. Det verkligt revolutionerande i informationsteknologin är att den resulterar i en fundamental förändring i partnerskapet mellan IT-företag och kund. Konsulten från IT-leverantören går in i kundföretaget och analyserar kundens affärsmål och konstruerar i bästa fall en unik tekniklösning. Men i sämsta fall "kränger" säljaren/konsulten en standardiserad processbearbetning av onödig information, helt enkelt därför att uppgifterna är lätta att samla in och processbearbeta. Kundföretagets specialister på berörda avdelningar måste därför bjuda motstånd och gå in i en kunskapsteoretisk dialog med leverantören. Chefsrollen förändras radikalt.
Arbetsmarknadspolitiska program handlar inte bara om arbetslösa, lönebildning, arbetskraftsdeltagande. Det handlar i hög utsträckning om en politisk vilja att styra strukturerna så att Sverige får en kunskapsekonomi. Företag ska värderas utifrån produktens verkshöjd och nyttan på den svenska arbetsmarknaden där arbetskraftens specialistkunskap ska kunna verbaliseras i kunskapstermer.
Kunskapsvetenskapen tackar för dialoginbjudan och bidrar med följande analys. En arbetsmarknadspolitik som huvudsakligen fokuserar på ekonomiska incitament som att förändra skatt på arbete (öka lön) och ändra ersättningsgraden vid arbetslöshet (minska bidrag) skapar skadliga spänningar mellan befolkningsgrupper. Anders Borg nämner de sociologiska problemen men inte konsekvenserna för Sveriges kunskapskapital.
Som bollplank för kunskapsvetenskapens resonemang ska en företagsekonomisk analys av sko- och accessoarkedjan Venue Retail Group (tidigare Westins) användas. En slimmad företagsstruktur har gjort att "omsättningen per anställd" har klättrat för 1.6 till 1.9 Mkr på ett år. Spariver, högre försäljning i kvarvarande butiker har gett resultateffekt. Rörelsemarginalen hamnar på fina 9.3 procent (Di 23/5 2011). Det är med rapportens begrepp ett vinstmaximerande företag som är pristagare på en varumarknad. Rapportens andra agent är den nyttomaximerande individen som värderar fritid. Men det är en fyrkantig ekonomisk föreställning där arbetskraftens "kunskapstillväxt" betraktas som naturlig och oproblematisk. Så är inte fallet. Kunskapstillväxten i Sverige kräver bättre, vilket inte behöver betyda dyrare, arbetsmarknadspolitiska program.
Omsättning är lika med försålda varor. Därför betraktas säljare, konsulter och företagens reklam- och marknadsföringsavdelningar som nycklar till framgång och rätlinjiga kanaler till kund. "Kommunikation" är dagens modeord. Ur nationens perspektiv säger storleken på fakturering ingenting om "produktens verkshöjd" eller om företagets "arbetande kunskap i Sverige". VRG har 424 årsanställda 2009/2010 varav 266 i Sverige, då huvudsakligen i butikslinjen. Tillverkning av produkterna skor, väskor, handskar, plånböcker sker i Kina, Vietnam, Indien, Portugal, Spanien, Italien och Brasilien. VRG:s personal i Sverige är till antalet bara en droppe i svensk arbetsmarknad och kategoriseras som en låg yrkeskategori (butikssäljare). Statistiska Centralbyrån (SCB) kategoriserar befattningsinnehåll relaterat till längden på individens skolutbildning. Vad VRG som företag drar in i försålda varor mätbart i BNP, ska alltså inte förväxlas med VRG:s påvra tillskott till den svenska arbetsmarknaden.
Finansdepartementet använder AKU-undersökningarna för att samla in data. SCB, som utför AKU-undersökningarna, fick kritik redan på 1990-talet för dåliga taxonomier och kategorisering av företagsutbildning (se min avhandling 1991, s 42, 44). När företagen talade om utbildningsformerna "fackutbildning, breddutbildning, enskilda studier, studier för eget syfte och utbildning i företagskännedom" samlade SCB in data från individer om "introduktionsutbildning, grundutbildning, fort- och vidareutbildning, övrig utbildning". Och när utbildningsledare kämpade med företagsutbildningens kritiska punkter "behovsfångst, behovsöversättning, utbildningssituation" gjorde de socialdemokratiska politikerna företagsutbildningen till fördelningspolitik där prioriterade "skolämnen" utsågs som medel för att stärka den enskildes ställning på den öppna arbetsmarknaden. "Coachning", som är den nuvarande regeringens politiska medel med samma mål har lika dålig träffgrad.
Politiska reformer kastar långa skuggor. Nu, efter företagens tre döda kunskapsdecennier ses arbetsmarknaden som en gigantisk utbildningsinstitution för den "lärande" människan. Anders Borgs arbetslinje håller på att göra liknande misstag utifrån en annan politiks "ekonomiska" synsätt. Rapporten nämner "skill-biased technical change" (s 24). Giovanni L. Violante redogör på nätet för det ändrade synsätt som den informationsteknologiska revolutionen medfört. Informationsproccessande utrustning och mjukvaror är bemannad med bättre betalda arbetare. Arbetarna är "skilled", dvs mer utbildade, mer dugliga, mer erfarna. Traditionellt har tillväxtlitteraturen antagit att alla arbetare har gynnats av teknologisk utveckling och produktionsförbättringar. Begreppet "skill-bias" introducerar den teoretiska möjligheten att teknologisk utveckling gynnar endast en sub-grupp av arbetare, vilket kommer att påverka "income distribution"-debatten.
Här har ekonomerna inte lyckats fånga de kännetecken hos informationsteknologin som berättigar att benämna den revolutionerande. En teknologis "skill-bias" är ingen nyhet. Den var påtaglig när TV-tekniken slog igenom och gav TV-reparatörer "skill-bias" gentemot radioreparatörer. Och när manuella skrivmaskiner ersattes med elektriska fick finmekanikerna som reparerade och servade maskinerna "skill-bias" men det gällde inte maskinskriverskorna. Ett annat kunskapsexempel är JAS-planets krasch inför TV-kameror 1989. Olyckor med flygplan, fartyg, spårvagnar berodde på att intressenterna av "joystick/dator-tekniken" inte kunskapsteoretiskt förstod sig på den motoriska kunskapens väsen. Det finns en benägenhet att problematisera från jämställdhets- och sociologiska perspektiv och slippa förklaringar genom att hänvisa till den mänskliga faktorn som en "svart box".
Finansdepartementet behöver vidga bedömningen av arbetsmarknadens funktionssätt till att även omfatta teknikutvecklingen, förklarad med kunskapsvetenskapens terminologi. Kunskapsvetenskapen fokuserar noden mellan arbetsuppgift och arbetsspecialist. Analyskategorierna bestäms bl a av hur data härleds till föremål, kunskap, förstånd, sinnen, motorik. Kunskapsvetenskapen fokuserar två ingångar: data om arbetsuppgift/teknik och data om specialist/kunskapsinnehåll.
En teknik kan relateras både till kund och brukare. TV ger kund/brukaren upplevelser. Elskrivmaskinen effektiviserade brukarens (maskinskriverskans) arbetsuppgifter, men kund är företaget som köper arbetsutrustningen. TV-reparatörer och finmekaniker är två yrken som uppstod mellan tillverkare och brukare/kund. Tekniken i elskrivmaskinen och tekniken i flygplan, fartyg, spårvagn har skilda kännetecken när det gäller brukarens "kunskapsnod". Både bruket av elskrivmaskinen och bruket av joystick/dator är analysbara inom kategorin för motorisk kunskap. Den inlärda specialistfärdigheten störs oåterkalleligt av joystick/dator-reglagen men inte av skrivmaskinselektrificeringen, vilket kunskapsvetenskapen kan förklara kunskapsteoretiskt. Den analystekniken behöver införas vid tekniska högskolor och andra utbildningsinstitutioner.
Informationsteknologin är mycket mer komplex än någon teknik vi hittills använt i arbetslivet. Visserligen har informationsteknologins hårdvara samma kännetecken som TV, skrivmaskiner, flygplan, fartyg, spårvagnar. Mjukvaran i form av program är inte heller väsensskild till de verktyg som behövs i tillverkningsindustrin. Det verkligt revolutionerande i informationsteknologin är att den resulterar i en fundamental förändring i partnerskapet mellan IT-företag och kund. Konsulten från IT-leverantören går in i kundföretaget och analyserar kundens affärsmål och konstruerar i bästa fall en unik tekniklösning. Men i sämsta fall "kränger" säljaren/konsulten en standardiserad processbearbetning av onödig information, helt enkelt därför att uppgifterna är lätta att samla in och processbearbeta. Kundföretagets specialister på berörda avdelningar måste därför bjuda motstånd och gå in i en kunskapsteoretisk dialog med leverantören. Chefsrollen förändras radikalt.
Arbetsmarknadspolitiska program handlar inte bara om arbetslösa, lönebildning, arbetskraftsdeltagande. Det handlar i hög utsträckning om en politisk vilja att styra strukturerna så att Sverige får en kunskapsekonomi. Företag ska värderas utifrån produktens verkshöjd och nyttan på den svenska arbetsmarknaden där arbetskraftens specialistkunskap ska kunna verbaliseras i kunskapstermer.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)