71 - Kunskapsvetenskap: Ny bok "Filosofiska myter om Kunskap"

Boken öppnar för "ämnets mekanismer". Syftet är att ge chefer, projektledare, konsulter sakliga debattargument när filosofi försöker ersätta flumpedagogik. Kunskap är ett "arbetsinstrument" i individens händer. Men på 50 år har paradigmskiftet gått från "utbildning" till "lärande". Som kunskapsanalytiker kräver Holm nya tankar för framtiden. Mätningen av elevernas stoffåtergivning får inte kallas "kunskap". Chefsansvaret: att motivera och utveckla individen är inte "kunskap om sak i arbetslinjen".

Textutdrag ur boken Filosofiska myter om Kunskap: Körtekniken i bil, blir vad du tänker. Att köra ryckigt eller lugnt är skillnaden mellan att tänka: Hinner jag över? eller Hinner jag stanna? Kunskap blir också vad du tänker "Jag är lärande!" är en passiviserande tanke. Att tänka "Jag är erkännande!" ... fördjupar den egna kunskapen om föremålet (s 51).

(s 18) Människor som slutar i företaget --- tar sin kunskap och går och ibland drar de andra anställda med sig. --- Själva specialistkonstellationen gör företagandet.

(s 18) ... värdefullt för personalfunktionen, att äga ett ord, kunskap. Det innebär att man framgångsrikt skaffar sig en positionering och kan särskilja sig i företagsledningens medvetande. Avsikten är att få mottagaren, dvs ledningen, att komma ihåg i vilken kategori personalfunktionens varumärke verkar inom.

Kunskapsvetenskapens fundament är att människans kunskapsträd har tre stammar: sinnen, motorik, tanke. Text ur boken (s 43): Axel & Buck, som fick Nobelpris 2004 för doftprocessen, har visat att Kants skillnad mellan "Tingets sken" och "Sinnenas registrering" och "Förståndets tänkande" är en sönderdelad kedja. Motorik (s 35) exemplifieras med JAS-planets krasch inför TV-kameror 1989. Konstruktörerna av tekniken har obefintlig kunskapsteoretisk förståelse för den mänskliga motoriska kunskapens väsen. Därför fortsätter oförklarliga motorikolyckor att dyka upp ännu efter mer än två decennier.

70 - Kunskapsvetenskap: Varför får inte teknik, ledning, chefer skulden?

"Piloterna får all skuld för Stefan Livs död" skriker tidningsrubriken. Den svenska ishockeymålvakten Stefan Liv omkom (september 2011) tillsammans med 43 andra personer i en rysk flygkrasch med Jak-42. I november avger den internationella haverikommissionen sina förklaringar. Piloten ska av misstag ha lagt foten på bromspedalen istället för fotstödet. Man hittade spår av en förbjuden medicin hos andrepiloten. Piloterna har haft en nackdel att de flugit Jak-40. Utredningskällor visar att piloter som använder nyare modeller av flygplanstypen Jak blandar ihop fot- och bromspedalerna, men att det ändå upptäcks omedelbart. Sakuppgifterna är hämtade från jnytt.se: Daniel Hultqvist.

Men varför nämner inte haverikommissionen brister i teknikmanualen som skrivs av teknikkonstruktörerna, arbetsfördelningen som åvilar ledningen, befattningsutbildningen som åvilar cheferna? Redan 1995 behandlade jag den motoriska kunskapens särställning (Företagsutbildarna mot en ny yrkesroll?, s 37 ff). År 2004 korresponderar jag med pianovirtuosen och musikinterpreten Hans Pålsson om hans uttryck "motorikens sannskyldiga mysterium i händer och fötter". Men fortfarande. år 2011, konstaterar ekonomer, att i företagen är de "sociala sammanhangen" allt, medan "kunskapslinjen" är naturlig och oproblematisk (Projektvärlden 2/2011). Jag har gång på gång hävdat att JAS-planets krasch inför TV-kameror, år 1989, bottnar i att ingen förstod sig på den "mänskliga motorikens natur".

När jag läser om Jak-42-olyckan och haverikommissionens förklaringar når min maktlöshet sin botten. Det är ingen glädje att bli sannspådd. I min nypublicerade bok "Filosofiska myter om Kunskap" sägs (s 35), att tekniksamhället inte har dragit konsekvenserna ur joy/stick/dator-olyckorna och därför kommer vi att se nya kunskapsteoretiska motorikolyckor. Hur många behövs innan systemaktörerna vaknar? Tänk! Fotstödet i din bil blir ombyggt till gasreglage? Du behöver inte vara kunskapsanalytiker för att slå ifrån dig skuldfrågan eller för att förutsätta många nya olyckor. Låt därför, äntligen, en saklig kunskapssyn ersätta beteendeteorierna!

69 - Kunskapsvetenskap - Chef, talang, konsult: Slipa dina verktyg!

Några seminariefrågor som utlovas i höst: Är HR "otillräckliga" eller underutvecklade? Ska HR utöva kontroll eller tillit - vilken människosyn har HR? Är friktion, kreativitet, innovation något för HR? Är det dags för gränsöverskridande HR? Vad gör HR vid de mjuka frågornas monumentala återkomst?

Jag menar! Sådana frågor måste förändras till sakfrågor. Kunskapsvetenskapens mål är att företagens tankesystem ändras från "utbildning/lärande" till "prövning/erkännande". Någon profession i företaget måste äga ordet kunskap, såsom ekonomerna och marknadsföringen äger sina ord ekonomi respektive kommunikation. En kunskapsfunktion skaffar sig en intern positionering och särskiljer sig i ledningens medvetande. Företagsledningen görs medveten om en ny kategori, där ett nytt varumärke verkar. Personalen behandlas då; inte bara i en värld som administrerar anställningskontrakt.

Nu kanske någon invänder att ordet "human relation" är viktigast i företag. Här invänder jag! Företagsspecialister är utvalda som de bästa på marknaden genom dyra rekryteringsprocesser. Då måste de också ges frihet, att i planerade och organiserade dialogprocesser skava sitt kunnande med andra företagsspecialister så att sakligheterna förbättrar affärsprodukten. Chefen har funktionsansvar för avdelningen och kunskapsfunktionen har kunskapsanalytiskt ansvar för helheten och över avdelningsgränser. Sakligheter, som vävs in i linjearbetet, stannar kvar i produktionen när talanger och vandrande kunskapsarbetare, enligt sin natur, drar vidare.

Du har pressen på dig, som intern profession, att kritiskt analysera konsulternas budskap. Du måste bemöta dem med tid och respekt och tvinga dem att tydliggöra sitt budskap. Konsulter har chans att röja upp i djungeln. Men! Då räcker det inte, att bara vara trendspanare.

Jag är first mover! Är du praktiker? Tänk då nytt! Slipa dina verktyg och relatera dem till sak. Överge beteendebedömning och konflikthantering. Se företaget som det är - en arena för vuxna, myndiga specialister som i sakdialoger förenar differentierade sakkunskaper till affärsproduktionens helhet. Bejaka den linjen!

68 - Kunskapsvetenskap: Till chefer, politiker och institutioner som SIS!

Vad har hänt med ärevördiga Swedish Standards Institute (SIS)? När jag var chef för skrivcentralen på Statistiska Centralbyrån (SCB) i Örebro (1970-tal), var SIS en institutionell klippa. SIS tillhandahöll standardiserings-instruktioner för Sveriges administration. Blanketter, uppställning av brev, pärmar, utskriftsregler, papperens hålslagsmått - You name it! - inget enskilt företag behövde lägga tid på oväsentligheter.

Nu läser jag till min bestörtning, i P&L 10/2011, att det är SIS:s "personalchef" som styr "verksamhetsstrategin" via "personalbedömnings-system". Därmed har Sveriges standardisering gjort en klassresa från extern effektivitet för hela landet, till en intern personbedömning, byggd på navelskådande kriterier. Eller vad sägs om bedömning av den anställdes: 1) affärsmässighet; 2) kunskap; 3) öppenhet? Kategorier, som sönderdelas i flera kriterier och bedöms på skalan 1-5, av chefen.

Jag säger till cheferna! Som domare och bedömare är du inte bättre än andra. Det nödvändiga består i att förmå anställda att avstå från personprocesser och ägna sig åt sakliga processer. Jag säger till löntagaren! Vill du bli mästare måste du först slipa dina verktyg. När du söker anställning: Ta tjänst i de värdigaste företagen. Sök dig till de bästa ibland mästarna. Till politikerna säger jag! För att ordna landet är det av nöden att fastställa de rätta benämningarna. Om rätta benämningar inte fastslås, motsvarar språket inte fakta. Om språket inte motsvarar fakta, kan ärendena inte föras till framgång. Kan ärendena inte föras till framgång, kan rätten och kulturen inte blomstra. Vad jag här säger! - är en travesti på vad Konfucius redan sagt i sin tidsepok 561-479 f.Kr. Men ibland behöver moderna aktörer backa bandet både kort och långt.

67 - Kunskapsvetenskap: Kritik mot chefens filosofilycka

Är det inte kapitalförstöring när chefer betalar företagets pengar för att lyssna på: konstnären, äventyraren, politikern, succébloggaren osv på Chefsdagen 2011? Filosofiprofessor Bengt Brülde, som kallar sig lyckoforskare, höll föredraget: "Du tröttnar inte på ett arbete du trivs med". På 1960-talet utdömde Warren Bennis "socialpsykologiska ledarteorier" för att de var förbryllande och toppen av dimmighet. Nu tycks ingen ifrågasätta vad som än bjuds fram. Min first-mover-blick har länge väntat på att just filosofin skulle göra intrång i ledarkommersen.

Kritiken är inte enbart riktad mot Brülde. Han talar utifrån sin filosoftradition. Jag riktar kritiken mot de chefer som aningslöst lyssnar, utan att i befattningens namn pröva och ifrågasätta budskapen. Jag har skrivit boken: Filosofiska myter om kunskap, som publiceras om några veckor. Låt oss granska Brüldes framställning utifrån den argumentationen. Utgångspunkten är att specialistkunskap tillför arbetet en njutning som är relaterad till att vara "mästare i sak".

När Brülde säger att "yttre livsvillkor" har liten betydelse för människors "lycka", låter det välbekant för oss som blev presenterade för Maslows hygienfaktorer. Filosofin är ännu längre ifrån arbetsuppgifterna. Då talade föreläsarna åtminstone om lön relaterat till behovstillfredsställelse. Och nu, när Brülde sätter lyckan i relation till välbefinnande, anar vi oråd som såg att Elton Mayos arbetstidsstuder 1927 var omformulerade. "Trivsel och arbetstillfredsställelse" hade blivit Human Realtions-rörelse, som gav många konsulter inkomst. Brüldes nyhet "moral" lägger ytterligare stenar i den vågskålen. För ingen vill väl påstå att moral inte behövs i arbetslivet.

Men "moral" är ett lika dimmigt begrepp som de som sociologi och psykologi har presenterat i ledarutvecklingens namn. Och filosofins kunskapsteori är inte värd namnet i praktiskt arbetsliv, vilket jag skriver om i boken. Låt filosoferna bemöta den kritiken innan cheferna låter ett nytt ämnesområde lägga nya dimridåer för ledarskapet.

66 - Kunskapsvetenskap: Positivt nytänkande i HR

"Människosynen", ett filosofiskt ställningstagande, har tagits upp till debatt i HR. Ordet kunskap och synen på människan är två goda parhästar. Recensionen av boken Att äga ett ord i P&L 9/2011 blir spännande om man tänker HR. Att äga ett ord innebär att man framgångsrikt skaffar sig en positionering och kan särskilja sig i köparens (läs företagsledningens) medvetande. Avsikten är att få mottagaren att komma ihåg i vilken kategori varumärket verkar. Då kan HR inte riskera att bli sammanblandad varken med ekonomi eller kommunikation.

Ordet "kunskap" är ett varumärke som relateras till affärsidén på samma sätt som ordet ekonomi och ordet kommunikation men på helt egna villkor. Kunskapsvetenskap och människosyn betyder att specialisterna är myndiggjorda och respekteras för att de ser mer mångfaldigt och mer mångbottnat om sitt ansvarsområde. Där ekonomerna ser vinst kan då HR se kunskapseffektivitet. Företaget är en bikupa av många differentierade specialister. Verksamheten kräver effektiv integrering så att den blir ett helgjutet företag. Det som cheferna har som avdelningens funktionsansvar har HR som helhetens analysansvar. En krasch eller ett speciellt lyckat genomförande kräver analys i "kunskapsteoretiska termer".

Vad som förr hette "företagsutbildning", att kunskap överförs uppifrån och ned i planerad och organiserad form, betyder i kunskapsvetenskap, att differentierade specialister skaver sin arbetskunskap i planerade och organiserade dialoger om sak. Effekten sker direkt i arbetsutförandet.

Traditionell HR talar om att "utveckla och motivera individer". Synsättet visar på förmyndarmentalitet som inte passar moderna människor. Myndiga, vuxna, yrkeskunniga specialister tar sin kunskap och går om chefen eller företaget inte passar dem. Det gäller att skapa en "inre belöning" för medarbetarna. Direkt kunskapspåverkan i arbetet kan därför bli ett absolut medarbetarkrav och en ny nisch för HR. Men vem i etablissemanget räcker fram funktionella redskap och metoder? En studentföreträdare säger att P-programmen är så teoretiska att "man blir mörkrädd".

Kunskapvetenskap och first mover-bevis: Människosynen har lyfts till debatt i P&L 9/2011 av Lindström & Dalsvall. Men vem lyfter debatten till att omfatta "tilltalet" till myndiga yrkeskunniga specialister?

65 - Kunskapsvetenskap: Kritik om lärandet

Är du lärande eller erkännande? Tänker du din specialistkunskap som en förbrukad sopa som behöver ersättas med nytt lärande? Eller är den ditt värdefullaste redskap? Den spjutspets, med vilken du prövar och drar slutsatser om andras påståenden om sak. Liksom körteknik blir vad du tänker blir din specialistkunskap det. Att köra ryckigt eller lugnt är skillnaden mellan att tänka: "Hinner jag över?" eller "Hinner jag stanna?"

Byråkrater har manipulerat vårt kunskapstänkande sedan 1960-talet. Då introducerade UNESCO begreppet "livslångt lärande". Ländernas policyforskning koncentrerades på vad som i början kallades "livslång utbildning" men som snart ändrades till "livslångt lärande" utifrån filosofiska överväganden. Första vågen av "livslångt lärande" byggde på utbildningssociologi. Då utgick man ifrån "Lifelong" och "Lifewide" och bedömde individen: "Har hon den nödvändiga viljan att lära?" Andra vågen präglades av arbetets utbildande funktion, utbildning som motvikt mot vantrivsel och alienation, företagens behov, att få sig servarat ubildad, kvalificerad arbetskraft med nödvändig skicklighet och kompetens.

Målet, att skapa en "lärandekultur" har till fullo lyckats. Konsekvenserna ser vi idag. Den skapande kraften i människors tankar om sin kunskap har försvunnit. Den kraft som skapade företagen LM Ericsson, Alfa Laval, SKF, Volvo, Saab har ersatts med tanken på ett passivt lärande för att passa befintliga företag. Pröva den förlamande tanken i treenigheten "Utbildning - Bildning - Lärande"! Till och med filosofen och idé- och lärdomshistorikern, som lär sig arabiska, säger att han är inne i en "lärdomsprocess". Eller: Han försöker forma om sig själv en smula. Är det bara jag som känner den unkna doften av förmyndarmentalitet?

Företagen har inte ens kunnat hålla kvar väsentligheterna i "organisk utbildning" från 1974. Nu tror man sig kunna lagra vandrande individers kunskap i interna kompetenssystem och tyst kunskap tros kunna avkodas i fria berättelser. Det passiviserane "lärandet" behöver ersättas med tanken om kunskapens "Erkännande".

Kunskapsvetenskap first mover-bevis: Intresset för kognition och beteende håller på att svalna i företagen (P&L 7/8 2011, s 28) Frågan är vilken modenyck som kommer istället. Fredrik Lindström & Henrik Schyffert showar om Maslows behovstrappa i "Ljust och fräscht". Frågan är när den "inre behovstillfredsställelsen" genom kunskapens arbetsprocesser ska upptäckas.