4 - Utvecklar Astra Zeneca sin HR-profession mot en effektiv tillämpning?
Astra Zeneca outsourcar all icke-strategisk HR. Men vad betyder det? I Taylors 1910-tal var utbildning av anställda och hjälp till cheferna med lön och rekrytering två tydligt divisionerade personalområden. De skiljde sig tydligt från varandra och från teknik och ekonomi. Alla "områdena" hade gemensamma kännetecken. Alla var operativa. Alla bjöd fram sakligheter till chefsgruppen.

Vad innebär det för HR-professionen, att Astra Zeneca behåller "talentmanagement" och "employer branding" och kallar det strategisk HR? På 1970-talet delade jag kollegialitet med en person som senare kom att föra in PA rådets gruppdynamiska koncept i Ericsson-koncernen. Astra Zeneca och Ericsson är högstatusarbetsplatser. Konsultidéer som anammas av HR i sådana statusfulla företag får otillbörligt stöd. Men vem prövar och fäller professionella slutsatser om konsultidéerna verkligen är värda det stödet? Banverkets ledarutbildning inför fusionen med Vägverket är ett annan exempel.

Mycket pengar läggs således i konsultfickor för att försöka göra ledarna till moraliska och etiska föredömen eller skapa ledare som kan attrahera, behålla och kontrollera talanger eller låta ledare prova nya beteenden i en kollegial grupp. Men trots alla ansträngningar av detta slag förblir HR-professionen mycket svagare än teknik och ekonomi.

Om HR-professionen ska kunna tävla med teknik och ekonomi måste den kunna associeras med effektiv tillämpning från en egen nisch. Möjligheten för en profession att behålla sin jurisdiktion ligger delvis i makten och prestigen av dess akademiska kunskap. Hittills har HR-funktionen lånat in sådana akademiska abstraktioner från den populäraste trenden. Organsiationsutveckling har länge varit gångbar - talangbegreppet har varit inne en tid. Men om professionen på sikt ska kunna behålla makten och prestigen måste yrkeskollegiet skaffa en egenägd abstrakt kunskap som är logiskt konsistent och den måste dessutom konceptgöra en egen rationell nisch i företaget. Dagens inlånade och dimmiga strategitänkande måste alltså ersättas med en glasklar "analys av arbetsspecialisternas kunskap i sak", uttryckt i kunskapsteoretiska termer.