Lärarprofessionen är metodnaiv. DN skriver den 23.5 2010, under vinjetten "Nyheter", att "Japansk metod lyfter matteelever". Lärare och elever är lyriska enligt tidningen. Glädje, självförtroende, djupare kunskaper hos både lärare och elever. Ingen vill tillbaka till "harvandet" i matematikboken. Men vad då: Djupare kunskaper? Det handlar inte om matematik. Det handlar om "lärandeupplevelser i sociala kontexter", vilket är göteborgsforskarnas signum. Det är de som lanserat metoden. Lärarna studerar i grupp sin undervisning och ställer frågan "Vad är det eleverna inte förstår och hur får vi dem att förstå?
Dialoger med matematikfokusering ställer frågan: Varför är det fel att åskådliggöra "teckenreglerna" med hjälp av en termometer? Många av gymnasielärarna använde termometern eller andra exempel på tallinjen i sin undervisning. Det var vanligt att man tänjde tallinjen med pilar. En av lärarna hade konstruerat en tallinje med tappar och hål och tog hjälp av vidsidanliggande tappar. Ingen av lärarna i grupperna insåg, utan kunskapsteoretisk hjälp, att tallinjen gör teckenreglerna inkonsekventa för eleverna.
Genrepedagogik i ämnet svenska gömmer ett annat "kunskapsteoretiskt" fel. Metoden är australisk och har tagits upp av både praktiker och forskare. UR och Skolverket stödjer metoden. Grundtanken är att man lär sig språket bäst om det sker samtidigt med annan inlärning. Alltså arbetar genrepedagogerna parallellt med språkutveckling och ämnesutveckling. Min poäng är att ämnesutvecklingen är på en så hög systemnivå att den hör hemma vid universiteten. Eleverna ska kunna skilja mellan texter som är argumenterande, förklarande, beskrivande, narrativa, återgivande, instruerande. Detta krav på eleverna ska ställas mot att lärarna själva inte kan analysera sitt eget "undervisningsinnehåll" utifrån de mest grundläggande kunskapsteoretiska kategorierna; att kunna skilja mellan beteende och kunskap.
Men genrepedagogikens tre variabler: "fältet, relationen, kommunikationssättet" är kategorier hämtade från beteendevetenskaperna liksom göteborgsforskarnas "lärandeupplevelser i sociala kontexter". Alltså - inget spår av praktisk kunskapsteori någonstans.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar