61 - Sapere aude! - Smaka djärvhet

"Ha mod att betjäna dig av ditt eget förstånd" fortsätter Kant. Men! Den industrialiserade världen fostrar lärande människor. "Que parva que sou", Vilken idiot jag är, sjunger den spanska gruppen Deolinda. Omkvädet lyder "för att bli slav måste man först studera". Många arbetslösa ungdomar demonstrerar - dock ännu så länge med splittrade politiska uttalanden. Vem garanterar att protesterna 2011 inte utlöser en politisk brand lika den som startades i Paris 1968?

Ungdomarnas krav är som en kontinentalplatta på jordskorpan. Den skaver mot industrialismens kontinentalplatta. Spänningar byggs upp. Det behövs framtidstänkare som gör någonting åt de rätta skavställena. Kunskapsvetenskapen identifierar industrialismens tankevärld, som är en tvångströja för självständiga yrkesspecialister vilka smakar djärvheten i sin egen kunskap. Ändå är industrialismens tankevärld vävd av goda idéer från etik, filosofi, humanism. Goda idéer som auktoriteter i god mening använde för att styra samhällets människokännedom och sociala ingenjörskonst. Men de idéerna räcker inte till när jobben försvinner och människornas självgående ökar.

Arbetsmarknadens parter har misslyckats. Exempel på åtgärder som blivit fel är 1930-talets human relation-rörelse och lagarna om representativt medbestämmande, som följde i spåren av Paris 1968. Arbetsgivarna trodde på något som skulle åstadkomma produktionseffektivitet. Socialdemokrati/fack trodde på något som skulle åstadkomma medbestämmande över företagen. Båda särintressena missade de anställdas utrymme för kunskapsdjärvhet, vilket är basen för nyföretagande. Framtiden behöver en kritisk massa av tänkare som ändrar företagsmålet "förändring av anställda" till fokus på kunskapsinnehåll i specialistutförande och garagebolagsinitiativ.

Kunskapsvetenskap är verktyg för detta nya tänkande. Den bygger på kunskapsanalyser. Den har avtäckt, modifierat och utvidgat Kants kunskapsteori, Kants förståndsteori och Kants föremålsteori. Kunskapsteorin uttrycker storheterna åskådning och begrepp. Förståndsteorin uttrycker storheterna apprehension (vad jag håller fast); reproduktion (vad jag återger); recognition (vad jag benämner). Föremålsteorin uttrycker storheter kring föremålens beskaffenhet. Förståndet prövar och drar slutsatser både om sitt eget tänkande och om föremålens beskaffenhet.

Teoretiskt problematiserar industrialismens tankevärld auktoriteternas människokännedom. Psykologins och sociologins storheter lägger sin makt över de flesta andra system i samhället. En föremålsteori från början av 1900-talet ska bilda exempel. Alexius Meinong (1853-1920) benämner lika många typer av objekt som det finns typer av medvetandeakter. Klassificeringen av "själslivet" läger makt över "föremålens" klassificering. Det vill säga allt som ett medvetande (föreställningar, tänkande, känslor, begär) kan rikta sig mot, benämns objekt. Människokännedomens klassificeringsbenämningar släcker ut den enskilde specialistens möjlighet att själv benämna arbetsuppgiftens föremålsbeskaffenhet.

Den som tänker enligt industrialismens värld talar om jobb som långa dagar för försörjning och sysselsättning. Jobbens positiva faktorer är identitet och status (psykologiska begrepp). Som motvikt hävdar kunskapsvetenskapen att sådana yttre hygienbelöningar (lön, identitet, status) har en artskillnad till den inre belöningskärna som djup specialistkunskap åstadkommer. Med dagens ofullkomliga kunskapsspråk säger man att "någon brinner för sin sak". Ingen skiljer mellan sakkunskap och passion eller mellan skolutbildning och kunskapsfördjupning.

Det gör skillnad! - om tillräckligt många tänkare väljer bort psykologins och sociologins klassificeringar. Men ännu större skillnad gör aktörer som praktiskt åtgärdar och teoretiskt föklarar viktiga skärningspunkter i utbildningssystem och arbetsliv med hjälp av kunskapsvetenskap istället för att blanda ihop oförenliga storheter med hjälp av beteendevetenskap.