63 - Kunskapsvetenskapens storytelling

Visionen om specialisterna bottnar i en personlig berättelse. Som ung kvinna förflyttades jag inom Hermods till ekonomi- och personalavdelningen. Därefter har "min tankevärld" genomsyrats av respekten för anställdas specialistkunskap. Arbetsdialoger skaver saken; kommunikation och respektfull gruppdynamik blir naturliga biprodukter. Min "teoretiska värld" består av Kants begreppssystem om "förståndets" självständiga tänkande om "sakens" beskaffenhet. Ridning ses idag som nyckeln till kvinnors "ledaregenskaper". Jag tillbringade mina flicksomrar på landet. Att utmana sitt mod och gå in till närmre ett ton ardennerhäst har betydelse. Man bygger upp integritet och självförtroende. Men arbetet, som Balder och jag utförde, präglades av lugn saklighet byggd på tillit istället för symboliskt och reellt våld. Det är två skilda ingångar till ledarskap.

Arbetslivets makroperspektiv har drabbats av händelser 1972, 1977, 1982, 1983. Personalpolitiken har tvistats 360 grader - bort från kunskapsparadigmet. 2011 ser personalchefen, att "utbildning" börjar komma i andra hand och "rätt attityd" är värt mer. Hon bedömer om individen passar in i företagskulturen utifrån "förhållningssätt, attityd, ambition, drivkraft". Hon kan inte fånga den "talande specialistkunskapen". Hon anser att en akademisk examen, oberoende av ämne, garanterar att individen kan inhämta kunskap (är lärande) och kan analysera och dra slutsatser. Ett synsätt som Svenskt Näringsliv dock ifrågasätter.

Jag är övertygad om att företagen problemprospekterar i fel personalfält. Om detta kan jag inte kompromissa. Därför kompliceras kunskapsvetenskapens genomslag. Det räcker inte att vrida, vända, utvidga Kants verktyg så att de passar 2010-talets specialistkunnande. Kunskapsparadigmet finns inte längre med på spelplanen. Mod och integritet behövs när tunga akademiker, köpkraftiga stabsavdelningar, vilsegångna särintressen måste bemötas. Men jag frågar: Varför finns så många operationella praktiker som inte vill se och inte höra? Varför tillåter fria myndiga specialister att andra bedömer deras beteende istället för att respektera deras detaljkunskap? Och varför ser inte managementkonsulter kunskapsparadigmets överhöghet för företagens operationella verksamhet?