Vad har hänt med ärevördiga Swedish Standards Institute (SIS)? När jag var chef för skrivcentralen på Statistiska Centralbyrån (SCB) i Örebro (1970-tal), var SIS en institutionell klippa. SIS tillhandahöll standardiserings-instruktioner för Sveriges administration. Blanketter, uppställning av brev, pärmar, utskriftsregler, papperens hålslagsmått - You name it! - inget enskilt företag behövde lägga tid på oväsentligheter.
Nu läser jag till min bestörtning, i P&L 10/2011, att det är SIS:s "personalchef" som styr "verksamhetsstrategin" via "personalbedömnings-system". Därmed har Sveriges standardisering gjort en klassresa från extern effektivitet för hela landet, till en intern personbedömning, byggd på navelskådande kriterier. Eller vad sägs om bedömning av den anställdes: 1) affärsmässighet; 2) kunskap; 3) öppenhet? Kategorier, som sönderdelas i flera kriterier och bedöms på skalan 1-5, av chefen.
Jag säger till cheferna! Som domare och bedömare är du inte bättre än andra. Det nödvändiga består i att förmå anställda att avstå från personprocesser och ägna sig åt sakliga processer. Jag säger till löntagaren! Vill du bli mästare måste du först slipa dina verktyg. När du söker anställning: Ta tjänst i de värdigaste företagen. Sök dig till de bästa ibland mästarna. Till politikerna säger jag! För att ordna landet är det av nöden att fastställa de rätta benämningarna. Om rätta benämningar inte fastslås, motsvarar språket inte fakta. Om språket inte motsvarar fakta, kan ärendena inte föras till framgång. Kan ärendena inte föras till framgång, kan rätten och kulturen inte blomstra. Vad jag här säger! - är en travesti på vad Konfucius redan sagt i sin tidsepok 561-479 f.Kr. Men ibland behöver moderna aktörer backa bandet både kort och långt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar