78 - Forskares immaterialrätt - vem äger metaforen om Paris Metro

Fenomenografen Ference Marton säger i e-mail 2007 "Du följer din väg utan sidoblickar". Tja, egentligen förklarar jag bara från en ny och annorlunda position utanför psykologiserat lärande. En position dit dagens forskare inte tycks kunna följa mig. Threshold Concept är min baby (se blogg 77), men även andra av mina kunskapsvetenskapliga begrepp har kidnappats.

I Språktidningen (febr. 2012) skriver vetenskapsjournalisten Gunnartz, att Peter Gärdenfors professor i kognitionsvetenskap, "brukar hävda ... För att backa upp detta provocerande påstående brukar han visa en bild av en tunnelbanekarta i en storstad. På en sådan motsvarar sällan avstånden mellan stationerna eller linjernas sträckningar exakt hur det ser ut i verkligheten... Men för en vanlig resenär, som bara vill förstå hur man tar sig från punkt A till punkt B, är informationen på tunnelbanekartan ... tack vare att den blivit förenklad till en nivå som går att begripa.

KH var "first mover" för metaforen om storstadsmetron. I mötet den 13/6 2009 mellan Peter Gärdenfors (PG) och Kerstin I. M. Holm (KH), framgår det av minnesanteckningarna att det är KH som drar upp Paris metro som motbild till PGs nyhet (2008, s 165 f) att människan sorterar information till en karta med geometriska kännetecken, som points, vectors, regions i dimentionella rymder.

Minnesanteckningarna säger: "För KH är Paris metrobild ett SYSTEM, som resenärer GENOMSKÅDAR. För att komma till stationen "Miromesnil" (där hotellet ligger) - krävs det att man plockar upp vilka linjer som har med stationen ... Inne i metrosystemet, i verkliga livet, gäller det att hålla kvar ... metrobilden, för att i transportgångarna... finna vägen... Kännetecknande för resenärernas tillvägagångssätt, är, enligt KH, inte geometriskt och uppdraget bör inte tagas för en form av problem/uppgift (task). Det är istället kännetecknat av ett tankearbete för att genomskåda ett system genom att pröva, erkänna, fälla en dom över systemets enskildheter."

Varje sommar under åren 2000-2004 träffades PG och KH över en lunch för att diskutera kunskap. I sin bok 2005 (s 50) skriver PG att "människan är också det enda djur som undervisar". Den tanken föddes hos KH och illustrerades med hur tigermamman har fläckar på baksidan av öronen för ungarna att följa. Och att apmamman är oförmögen, att visa sin unge exakt vilka kvistar som håller för att fånga myrstackens innevånare. PGs metafor "anthill" (2008, s 23) gör KH inget anspråk på - den duger inte inom kunskapsvetenskap.

Och, KH var "first mover" för byrålådsmetaforen. PG skriver på s 151 (2005), att metaforen för information är, att den överförs från sändare till mottagare. "Informationen som man vill 'överbringa' förpackas i ord eller bild, packas upp av mottagaren och 'lagras' som i en byrå." Men byråmetaforen skapades av KH och publicerade 1996, s 20, under rubriken "Begreppsbyggnad". Metaforen kom till som en motbild till hur kognitionpsykologer tolkade försökpersonens omvandling av begreppet "Tomas" till "T". Kognitionspykologin förklarade att begreppet "T" innehåller färre positioner för korttidsminnet att hålla reda på. Tvärtom, säger KH, och hävdar att begreppet "T" är komplexare än begreppet "Tomas" därför att det rymmer både namnet och personens placering på bänken. Individen stoppar undan begreppet "T" i en byrålåda. Vid behov öppnas lådan och där finns då det komplexa begreppet av både namnet och personens placering på bänken.

Exemplen visar att det pågår en David-Goliat kamp i det tysta om kunskapsteorin. Goliats vapen är tystnad i sak, kidnappning av åskådningsexempel, omformulering av begrepp. Davids nya paradigm har Kant´s "Våga veta!" till fundament och gör en revolutionerande förskjutning i individperspektivet. Framtidens dom kommer att bli hård över Goliats oförmåga att erkänna den kunskapsteori som ser myndiga människor vara värda att lyssna på, om deras kunskap i sak.