14 - Lärarprofession vs kommunskrivbord

En stadsdel i Malmö ändrar sin skolorganisation från åtta rektorsområden till fem (SDS 5.6 2010). Alla biträdande rektorer upphöjs till rektorer som en anpassning till den nya skollagen. De nya rektorerna som har det formella myndighetsansvaret ska också ha insyn i den dagliga verksamheten. Nuvarande rektorer får söka områdestjänsterna eller flytta till andra skolor. "Att bli kollega med sina tidigare underställda är inte så lyckat så vår målsättning är att de ska byta arbetsplats" säger kommunens barn- och ungdomschef. "Just nu är det jätterörigt" säger Lärarförbundets representant. Artikeln redovisar att på specialenheten med funktionshindrade elever, försvinner troligen hela ledningen på en och samma gång. Det är olyckligt ur kompetenshänseende medger barn- och ungdomschefen.

Man ryser varje gång "tilltalet, organisationstanken och respektlösheten för specialistkunskap" dyker upp i klartext från kommunernas skrivbord. Områdeschefer och rektorer, eller för den delen ledare och chefer i arbetslivet, kan bara tillsammans med sina arbetsspecialister driva en nytta av något slag. Skolan har ett kunskapsuppdrag. Att en del av chefsuppdraget består av ett övergripande ansvar för verksamhetens regelhållning, som myndighetsregler, anställningsregler, lönsamhetskrav etc, betyder inte att sakprofessionen kan betraktas som underställd administrationen. Den utgör istället ett helt annat spår i affärsnyttan, vilket man måste ta hänsyn till vid varje organisationsförändring i Skola, likaväl som i Arbetsliv.

Men vem ansvarar egentligen för innehållet i lärarprofessionen och vem värnar om skolans kunskapsuppdrag. Ovanför klassrummens verklighet ligger en tyngd av aktörer: rikspolitiker, kommunernas skrivbordsprodukter, lärarnas fackförbund, forskarnas chefsmodeller och deras teorier om elevernas lärförmåga som nu, utan debatt, håller på att skiftas ut till en fokusering på lärarkonsten i sig själv, utan ämneskoppling.

Min poäng är att så länge ingen kan kunskapsanalysera Skolans kärnuppdrag kan ingen heller styra denna mångfacetterade verksamhet. Sverige får den Skola man är mogen att kunskapsanalysera och administrera. Civilingenjörslöner till lärarna löser inga sakliga professionsproblem.