Personalprofessionens stagnation är konsulternas önskescenario. Företagsekonomer har "Dagens Industri (DI)" men HRfunktionärer har "Personal och Ledarskap (P&L)". DI analyserar företag, makthavare, händelser utifrån saklig, kritisk journalistik. P&L ägnar nio sidor i nr 7/8 2010 åt att motivera det "kreativa kontoret". Krönikan skrivs av studentorgansationen om ämnet "engagemang gynnar p-vetare". Tema "utbildning" handlar om tre krokiga vägar till HR-rollen. Under rubriken innovation ställs frågan: "Slöa medarbetare i stället för nyskapande?"
Martin Rogberg, VD för IPF, beskriver olika trender under "debattrubriken". HR som Business Partner och linjen lean HR. Sedan en tid mäter, väger och utvärderar HR prestationer i allt högre grad och inom allt fler områden. Det har även uppstått en retrotrend som hyllar det operativa snarare än det strategiska. Rogbergs beskrivning är OK men hans fem pragmatiska frågor är tydligt konsultinriktade mot den akademiska miljötrenden. En av grundarna av IPF, Magnus Söderström, introducerade den akademiska organisationstrenden på 1980-talet. Den har sedan dess strukturerat fackets inflytande i personalarbetet, som slängt grus i "arbets"-organisationen och grävt ner "arbetsspecialisternas sakliga kunnande" i HRs svarta box, chefernas ansvar. Vad kommer följden att bli av, den nya akademiska miljötrenden?
Mässarrangörer är en annan konsultgrupp. KompetensGruppen som enligt reklamen, är Sveriges största och viktigaste form för kompetensutveckling inom Ledarskap, Personal- och Affärsutveckling, har fri entré. De medverkande konsulterna betalar för att få medverka. Sveriges HR Förening anordnar sin årliga mötesplats den 22-23 september. Kostnad 6.400 (exkl moms) för deltagarna. Men i båda fallen är utbudet närmast pinsamt att läsa för en kunskapsanalytiker. Har yrkeskåren verkligen inte högre ambitioner än "inspiration, möten med kollegor och presentation av nya idéer"? Vem blir den första praktiker som tar till sig sakliga analyser och äntligen vågar och väljer att ta avstånd till konsulternas nuvarande utbud? Vem ser "Kejsarens nya kläder"?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Vi inom HR har väl också DI?
SvaraRadera//Olle
Svar: Min poäng är att företagsekonomer och personalare är två professioner med olika begreppsverktyg. Företagets differentierade och ändå integrerade verksamhet kan beskrivas och förklaras av olika professioner: ekonomer, tekniker, personalare och kunskapsanalytiker. De sistnämnda har fokus på arbetsspecialisternas kunskap i sak.
SvaraRaderaJag tycker du jämför äpplen och päron, eller så fattar jag helt enkelt trögt.
SvaraRaderaSlutkommentar: Dina inlägg undviker den här textens sakfrågor, att personalprofessionen är trendmotaglig och att två skilda journalistgrepp står mot varandra. DI gör kritiska analyser av ekonomiområdet medan P&L aningslöst konsultmotiverar personalområdet.
SvaraRaderaError skrivfel: "trendmottaglig"
SvaraRaderaDet är helt min poäng, att du förutsätter att DI är för ekonomer och P&L är är för personalare. Om man ska jämföra journalistgrepp så vore det rimligt att jämföra likvärdiga tidskrifter. Att jämföra DI med P&L är att jämföra äpplen och päron, där DI är en näringlivsinriktad dagstidning och P&L en månatlig yrkestidning. Förstår alltså inte din poäng alls.
SvaraRaderaEtt grepp som jag tror skulle vara framgångsrikt för dig, skulle vara att presentera alternativa lösningar och fräscha idéer. Dina blogginlägg framstår snarare som onyanserad kritik, både okunnigt (som att Hr lämnat personalansvar till chefer, när har HR någonsin ersatt en ledares personalansvar???) och med en tveksam agenda som verkar syfta till att dra en yrkeskår i smutsen. Hade du presenterat nya tankar ch lösningar hade du kanske till och med fått lite reaktioner på dina märkliga, svårlästa, akademiska inlägg. Inte en kommentar så långt ögat når, borde väl tala sitt tydliga språk. Helt ute och cyklar med andra ord.
SvaraRadera