Man åstadkommer inte tusentals nya kvalitativa företag genom politiska jobbåtgärder, typ sänkt restaurangmoms, rut- och rotavdrag, lärlingsutbildning, komvuxutbildning, det s.k. kunskapslyftet. Thomas Frostberg (SDS 28.8 2010) diskuterar vinstföretag utifrån "produkters och tjänsters skalbarhet". Mjukvara är ett exempel på en vara som i princip inte kostar mer att sälja ytterligare ett exemplar av jämfört med en miljon exemplar av programmet eftersom kostnaderna för utvecklingen redan är betalda. Sänkt resturangmoms kan visserligen skapa effekter på sysselsättningen, men restauranglokaler och andra fysiska begränsningar och personalkostnadens parallella ökning, gör produktens eller tjänstens vinstskala oförändrad.
Frostberg missar en viktig poäng. En låg verkshöjd på en mjukvara genererar varken hållbar sysselsättning eller större skicklighet för Sveriges befolkning. Se Kunskapsvetenskapens blogg "16 Indiska datajättar - kvalitetsutvecklare av dataindustrin?" Politiska åtgärder måste främja företag med hög verkshöjd (komplicerad teknik), svårflyttbar verksamhet (exempelvis läkemedelstillverkning) så att företagen blir hållbara för Sverige.
Men politikerna håller på att montera ner befolkningens skicklighet och Sveriges tekniska försprång. Socialdemokraternas 70-talsinnovation om "allmänna ämnen" som "kunskapslyft" för "svaga grupper" är lika förödande som alliansens åtgärder som skiktar befolkningen i "elitgrupper" och de som "inte vill bli akademiker". Frostberg lägger skulden för det kortsiktiga tänkandet inte bara på politikerna utan också på näringslivets organisationer som mest tjatar om sänkta skatter och på många företagstoppar som bara ryter till när politikerna försöker begränsa ledningens bonusvillkor.
Nuvarande kunskaps- och människosyn hos systemaktörerna i Sverige är skadlig för Sveriges konkurrenskraft. Ingen legitimerad aktör kan analysera "arbetsspecialisternas kunskap i sak". Upp genom skolsystemen ända in i företagens HR-funktion, som är direktlinjen till chefsgruppen, diskuteras bara "talanger" eller "lärande elever och anställda", dvs beteendelinjen riktad mot individbedömning. Ingen kan utföra kunskapsteoretiska analyser av sakligheter, varken i "skolans ämnesundervisning" eller i "företagens affärsverksamhet". Tankefelet hos systemaktörerna omyndigförklarar arbetsspecialisterna och därmed kan företagen inte ta tillvara sakliga utsagor systematiserat.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar