42 - Kunskapsföretag + 80-talister = en ny världsbild som bryter med industriepokens ledningsfilosofi

Att bryta med en världsbild är svårt. Kunskapsvetenskapens världsbild stämmer med 80-talisternas och sätter uppgiften/saken i centrum. Anställda är "myndiga arbetsspecialister" som bygger upp sin "åskådning". Kunskap betyder att åskådningen blir mer och mer innehållstrogen, säker, fullständig. Arbetsspecialistens "utsaga om sak" är värdefull för ledningen att ta del av. Genom arbetsspecialisternas allt komplexare åskådning och dialoger påverkas effektivitet och produktion.

Kopernikus var den förste som bröt med den ptolemeiska världsbilden enligt vilken alla himlakroppar kretsar kring jorden. I vår tid talar vi om kopernikanska vändningar. Tack vare Immanuel Kant och hans innovativa tänkande har kunskapsvetenskapen uppstått. Den bryter med den beteendevetenskapliga världsbilden enligt vilken alla "psykets processer" bara är kända och möjliga att fastställa som "individbeteenden" av observatörer. Inlärning ses som utformning av nya "reaktionsmönster" eller förändring av gamla. Kunskap ses som individresultat. Chefer/lärare kontrollerar och bedömer individutförandet med hjälp av tester, prov, självförhör, mätning av arbetsprestation osv. Människor sorteras. Den beteendevetenskapliga världsbilden är intimt knuten till industrialismens ledningsmantra: planera, organisera, motivera och kontrollera.

För ledningsteoretiker, som präglats av beteendevetenskaperna blir kunskapsvetenskapens begreppssystem avigt. Därför används ett speciellt färgssystem i kunskapsvetenskapen: 1 grön linje = kunskapsdata; 2 blå linje = föremålsdata; 3 rosa linje = människans fysiologi (sinnen, hjärna); 4 röd linje = kroppslig motorik; 5 orange linje = mänskliga kunskapsprocesser; 6 lila linje = förståndets tänkande om sak; 7 brun linje = "regler" om förståndets tänkande och tingens beskaffenhet. KMK-systemet (R) har varumärkesskyddats för att kunskapsbegreppen, som också består av gegenstand, wahrnehmingar, erscheiningar m fl inte ska kunna övertas av inkräktare och omformuleras inom andra system. Begreppen och systemet är dock inte svårare att förstå än etablerade nyord som webb, sajt, googling. Svårigheten ligger, som på Kopernikus tid, att kunna bryta med den gamla världsbilden och se det nya navet.

41 - 80-talsgenerationen och nytt ledarskap för operationell effektivitet

Ledningsgruppen är företagets mentala kraftstation. Mc Donalds "snabbkök", Campells "industriella kokning" och advokatbyråns "partnerskap" är verksamheter som har skilda förhållningssätt till sina anställda. Ledningsstrategier som outsourcing, insourcing, sharred services, offshoring kräver ett respektfullt tilltal till anställdas arbetsspecialitet. 80-talisterna visar att det inte längre räcker för ledare att handla genom att generellt planera, organisera, motivera, kontrollera och kommunicera sina visioner. Ledaren på 2010-talet behöver se, tänka och ta tillvara sina anställdas specialistkunnande genom ett kunskapssamordnande ledarskap. Anställda är självständiga nischkonsulter som är värda att lyssa till i sakfrågor.

John Sundström, vd och grundare av tidningen "Konsult", säger (4/2010) att alla konsulter värda namnet har minst en branschtidning som de prenumererar på. Nischad och klar. Vass som en skalpell. Det gäller inte för ledarskap och personal. Göran Persson, som porträtteras i tidningen, säger att som konsult är du anlitad för att göra en bedömning. Du är inte den som har ansvaret. Helt rätt. Det är istället företagsledaren som bär ansvaret för vilka idéer som släpps in i ledningsgruppen. Intrånget från fackets lagstadgade kollektiva representativitet har lösts genom en parallell organisation med HR-funktionen som företagsledningens förlängda arm. Men samtidigt har "personalbegreppet" förtingligats och HR-funktionen tagit åt sig dunkla idéer.

Personalchefer har sedan 1970-talet strävat efter fullvärdigt medlemskap i ledningsgruppen i högre grad än de utvecklat yrkesinnehållet. Kommersiella högskoleinstitut och trendiga ledarskapskonsulter har därför fått en otillbörlig påverkan i företagen. Exempel från GM (se blogg 7) och Astra Zeneca (se blogg 4 och 6) visar att HR är med om att skapa en byråkratisk och uppblåst företagskultur. Mjuka (sociala) eller hårda (ekonomiska) HR-idéer ger dålig input och opinion i ledningsgruppens strategiska arbete. Trenden idag är att processbara datamängder om triviala listningar läggs fram som sakunderlag. Det gynnar it-konsulterna istället för ledarskapskonsulterna. Men bara företagsledarna kan tvinga fram en modern kunskaps- och människosyn.

40 - Hjärn- och inlärningsforskning löser inte Skolans förmedlingsproblem

Elevlinjen problemprospekteras trots att det inte är eleverna som är källan till Skolans förmedlingsproblem. Rolf Ekman, professor emeritus vid Institutionen för neurovetenskap och fysiologi vid Göteborgs universitet och Trevor Dolan, doktorandforskare vid Pedagogiska institutionen vid Stockholms universitet har i SDS 21.10 2010 skrivit artikeln "Kunskap om hjärnan kan ge bättre skola". Författarna talar om det stora mentala kapital som har gått förlorat. De hänvisar till psykologisk forskning som visar att 98 procent av befolkningen har kapacitet att klara godkänt i samtliga skolämnen till och med gymnasieskolan. Övriga 2 procent har utvecklingsstörningar.

Men varför misslyckas eleverna i ämnesproven? Jo, säger många idag, därför att undervisningen har lagt mer vikt vid personlighetsutveckling än inlärning. Ordboken kallar det flumpedagogik. Ingen ifrågasätter begreppet "inlärning" som därför fortsätter att vara fundament i kognitionsvetenskap likaväl som i annan tvärvetenskaplig forskning om hjärnan. Men "inlärning" är ett psykologiskt begrepp som betyder "utformning av nya reaktionsmönster eller förändring av gamla genom avsiktlig träning". Undervisning ses alltså som en arena för beteendeförändring hos eleverna - inte en arena för ämnesförmedling. Ekman och Dolan föreslår att man skapar ett klimat som uppmuntrar risktagande. Kreativitet är modebegreppet. Ett ändrat elevbeteende skulle öka (just det) inlärningen med i genomsnitt 80 procent. Men stopp! Ekman och Dolan har ju konstaterat att elevernas lärande är normalt. Varför fortsätter man då att nu med tvärvetenskap åtgärda elevlinjen?

Problem med elevernas ämnesnivå finns inte i elevlinjen utan i exempelvis matematikämnets beskaffenhet, särart och kunskapsteoretiska sönderdelning. Endast genom ämnesåtgärder kan undervisningen förmedla varje ämne effektivt. Den kunskapsteoretiska poängen är att bakom varje ämnesförmedling måste det finnas en analys av respektive ämnes "rätta struktur" för "rätt undervisningsstadium" till normala elever, förmedlat av normala lärare. Det måste ske ett paradimskifte som vänder ryggen åt ämneseliternas elevanalys och istället bejakar kunskapsteoretisk ämnesanalys.