måndag 20 september 2010

33 - Företagens systemtänk och arbetets ära

"Rebuttal strategy" (genmälesstrategi) är motsatsen till att göra en "pudel". Man går till attack och kräver att felaktigheter tas bort eller rättas till (DI Dimension 7/2010). Den här bloggen går till attack mot företagens personalarbete som under mer än tre decennier har levererat fel företagsincitament. Kräftgången startade 1977 när facket fick lagstadgad rätt att representera personalfrågorna kollektivt i ledningsgruppen. Anställdas enskilda, differentierade ansvar för affärsuppgiften blev därmed en renodlad chefsuppgift. För personalavdelningarna blev den en icke-fråga.

Affärs- och verksamhetsutveckling blev att mäta nyckeltal utifrån ekonomiska modeller. Ledarskap blev att coacha, kommunicera, teambilda. Idag listas mängder av tvivelaktiga uppgifter om personalen. En tacksam arena för it-företag, som nu positionerar sig som outsourcingföretag. Problemet är att de får fel företagsuppgifter att bearbeta.

PM Nilsson, grundaren av debattsajten Newsmill, menar (SDS 17.9 2010), att jobbfrågan i valdebatten 2010 blev förvandlad till att gälla arbetslösa och sjukskrivna. Nya jobb diskuterades begränsat till restaurang- och städjobb. Inget block nådde fram till frågor som: ska Sverige förvalta ingenjörstraditionen och locka tunga teknikföretag, kommersialisera vården och utveckla en expansiv exportsektor; kan de snabbväxande friskolekoncernerna bli internationella jättar; kan Sveriges hemmamarknad för miljöteknik bli bäst i världen?

Jag menar att sådana frågor bottnar i företagens kunskapsperspektiv. Den enskildes arbetsära, dvs att vinna högt anseeende genom komplex arbetskunskap, är nyckeln till kunskapstillväxt både företagsinternt och entreprenörsmässigt. Men arbetskraftsutveckling har istället först styrts av Socialdemokraternas ideologi. Svaga gruppers ställning på den öppna arbetmarknaden förstärks med skolutbildning i allmänna ämnen. Alliansen åtgärdar nu med individuell coachning, som vägleder, kartlägger, coachar. Det är inte heller nyttigheter för arbetsmarknad eller för individers specialistkunskap.

Däremot har coachningsbranschen och it-branschen som sådana blivit vildvuxna därför att de inte tuktats till företagsnytta av professionella personalfunktioner. Bristen på systemtänk om företagens personalfrågor har också gjort att politiska åtgärder, oberoende av partifärg, saknat pragmatisk vägledning.

söndag 12 september 2010

32 - Om oktoberkonferensen "nu2010 Dialog för lärande" riktad mot högre utbildning

Kommer pedagogikämnets smygorganisation att underminera svenskt näringsliv? Lars Owe Dahlgren är Sveriges representant i konferensens nordiska dialog. Dahlgren är professor vid "institutionen för beteendevetenskap och lärande" i Linköping. Institutionen är kopplad både till filosofiska fakulteten och till utbildningsvetenskap (läs lärarhögskola). Dessutom ingår "Human Resource Management and Development" som ett av åtta ämnesområden. Pedagogikämnet håller nu samman alla nivåer från förskola till arbetsliv under studieobjektet "stöd för lärande".

Arbetslivet behöver en utveckling åt motsatt håll. Redan på 1990-talet såg forskare att fröet till framtiden låg i mötena mellan människors tysta kunskap. Tyvärr omformulerade forskarna själva sin klarsyn till "arbetsmiljö" och "sociala möten". Men arbetsspecialisten är inte "lärande" och mål för forskarnas individutvecklingsteorier utan är ett eget litet företag inom företaget i kraft av att kunna se affärsuppgiften genom sin "mångfaldiga specialistkunskap".

På den tankegrunden kan man tänka den hädiska tanken att "individbedömning" är en "hästkärra" i både utbildningssystem och arbetsliv. Dahlgren tog i en föreläsning (3.11 1997) upp sprängexemplet med hästkärran och bilen. De första bilarna såg ut som hästkärror minus hästen. Det tog ett par tre decennier innan man gjorde sig av med den begränsande tanken. Utbildningssystemens nya "biltanke" anser Dahlgren vara inlärningsforskning (Martongruppen vid Göteborgs universitet). Men tyvärr begränsas även Martongruppen av "lärandetanken" och "beteendefokusering". Man sorterar studenter - men nu efter studenternas förståelse av yta/djup; atomism/holism.

Min poäng är att högskoleundervisning är mer än studentsortering efter inlärningsprinciper. Och arbetslivets nya utmaning är riktad till arbetsspecialisterna och uttryckt av Kant: "Våga Veta". Ämnets saklighet kan inte längre reduceras till svarta-box-tanken. Djuren kan inte undervisa. Det kan bara människan. Enbart människan kan sönderdela ämnet efter kunskapsteoretiska lagar så att det kan förmedlas effektivt och säkerställt och så att ämnesspecialister kan uttrycka sig sakligt. Men hur ska nu2010 kunna öppna ämnesfönstret när konferensens tyngdpunkt fokuserar det efterkommande ledet "informationsteknologi och kommunikation"?

söndag 5 september 2010

31 - En skicklig befolkning har inga förmyndare

Tyvärr ställer sig Sveriges systembyggare som förmyndare över människor i skola och arbetsliv. Befolkningen anses "lärande" på alla systemnivåer. En omdaning av svensk ekonomi måste ske säger Jan Edling Vinnova i Veckans Affärer 35/2010. Sverige måste minska beroendet av storföretag som inte genererar jobb på hemmamarknaden. Satsa på tjänster inte bara "personnära tjänster" utan "företagsnära tjänster" och "industrinära tjänster". Ta exempelvis Volvo Aero som förutom flygplansmotorer ocså säljer simuleringar av olika scenarier, eller teknikföretaget Sweco som stadsplanerar helt nya städer i Kina, eller musikföretaget Spotify.

Men omdaning av ekonomin kräver nytänkande om befolkningen. Prövning av företagens affärsprodukter i termer av hög respektive låg verkshöjd blir ett måste om Sverige vill förbli ett högteknologiskt kunskapsland. Här talar Maud Olofsson (C) för sänkt restaurangmoms - och privatisering av vården som ett led för kvinnor att bli entreprenörer på "sina" områden. Mona Sahlin (S) benämner komvux med allmänna skolämnen som kunskapslyft. Jan Björklund (FP) talar för lärlingsutbildning och yrkesgymnasial utbildning utan högskolebehörighet. Tobias Krantz (högskoleminister) får universitetskansler Flodström att avgå eftersom han kritiserar det nya kvantitativa utvärderingssystemet som riktas mot studenternas prestationer istället för kvalitativ utvärdering av utbildningens innehåll.

Jan Edling, Vinnova, menar att arbetsmarknaden fungerar som krogkön på Café Opera. Det är ett begränsat utrymme på insidan, och vissa behöver knappt stå i kö utan går rakt in, andra står där hela natten. Det spelar ingen roll om dörren blir bredare när utrymmet på insidan är begränsningen. Men utrymmet på insidan av Sveriges arbetsmarknad utvidgas bara om systemaktörerna erkänner befolkningens mästarskicklighet. Det holländska parlamentet har satt som mål att man ska bli ett av världens fem främsta kunskapsländer. Vilken ranking får Sverige i den tävlingen när systembyggarna fokuserar "lärandet" och betraktar "vetande i sak" som en svart box som ingen behöver analysera?

torsdag 2 september 2010

30 - Företagens personalavdelningar är lättfångade byten för konsulter

Personalprofessionens stagnation är konsulternas önskescenario. Företagsekonomer har "Dagens Industri (DI)" men HRfunktionärer har "Personal och Ledarskap (P&L)". DI analyserar företag, makthavare, händelser utifrån saklig, kritisk journalistik. P&L ägnar nio sidor i nr 7/8 2010 åt att motivera det "kreativa kontoret". Krönikan skrivs av studentorgansationen om ämnet "engagemang gynnar p-vetare". Tema "utbildning" handlar om tre krokiga vägar till HR-rollen. Under rubriken innovation ställs frågan: "Slöa medarbetare i stället för nyskapande?"

Martin Rogberg, VD för IPF, beskriver olika trender under "debattrubriken". HR som Business Partner och linjen lean HR. Sedan en tid mäter, väger och utvärderar HR prestationer i allt högre grad och inom allt fler områden. Det har även uppstått en retrotrend som hyllar det operativa snarare än det strategiska. Rogbergs beskrivning är OK men hans fem pragmatiska frågor är tydligt konsultinriktade mot den akademiska miljötrenden. En av grundarna av IPF, Magnus Söderström, introducerade den akademiska organisationstrenden på 1980-talet. Den har sedan dess strukturerat fackets inflytande i personalarbetet, som slängt grus i "arbets"-organisationen och grävt ner "arbetsspecialisternas sakliga kunnande" i HRs svarta box, chefernas ansvar. Vad kommer följden att bli av, den nya akademiska miljötrenden?

Mässarrangörer är en annan konsultgrupp. KompetensGruppen som enligt reklamen, är Sveriges största och viktigaste form för kompetensutveckling inom Ledarskap, Personal- och Affärsutveckling, har fri entré. De medverkande konsulterna betalar för att få medverka. Sveriges HR Förening anordnar sin årliga mötesplats den 22-23 september. Kostnad 6.400 (exkl moms) för deltagarna. Men i båda fallen är utbudet närmast pinsamt att läsa för en kunskapsanalytiker. Har yrkeskåren verkligen inte högre ambitioner än "inspiration, möten med kollegor och presentation av nya idéer"? Vem blir den första praktiker som tar till sig sakliga analyser och äntligen vågar och väljer att ta avstånd till konsulternas nuvarande utbud? Vem ser "Kejsarens nya kläder"?