57 - Företagens värdezon kräver en akademisk debatt

Vineet Nayar, vd för HCLT, presenteras i "Chef.Boken" 4/2011. Äntligen har kunskapsvetenskapen en praktikbeskrivning att lägga modell över. Andreas Werr och Philip Runsten från Stockholms Handelshögskola och texterna i "Projektvärlden" 1, 2/2011 får bilda bollplank för en diskussion.

Werr & Runsten accepterar inte min tolkning, att deras åtgärdsförslag i artikeln "Utveckla gruppens kollektiva förmåga" tillhör "beteendelinjen" eller att kännetecknen kretsar kring gruppens emotionella kännande av samarbetsklimatet. De förklarar mer sönderdelat: Hur gruppen organiserar sitt arbete. Vilka normer gruppen följer beträffande att hjälpa, att lyssna, att uppmuntra varandra. Hur deltagarna bidrar i diskussionerna. Jag ser ännu tydligare härledningen till 1970-talets grupptekniker. På liknande sätt prövar och tolkar Werr och Runsten allvarligt min text. De fångar min ambition, att nå fördjupad förståelse bland specialisterna av den egna och andras specialistkunskap. Men denna, min strävan, ser Werr och Runsten bara som naturlig och oproblematisk. Nayar benämner specialisterna kunskapsmöte med kund för HCLT:s "värdezon".

Forskarsamhället måste uppnå en "tiping point" där förändrare ser kunskapens "punkt A". Werr och Runsten kan hänvisa till "mycket tidigare forskning" bara därför att stora delar av forskarsamhället idag köper idén om att kunskap alltid uppstår och utvecklas i "sociala sammanhang". Min väckarklocka ringde när jag kartlade forskningen om Kant och fann forskare som lade en "positivistisk modell" över "Kant´s theory of knowledge". Kuhns paradigmdebatt tog längre tid att genomskåda. Begreppet "paradigm" var inte kännetecknet utan Kuhns "sociologiska perspektiv". Kunskapsvetenskapens analyser kan ofta acceptera "beskrivningar" medan "förklaringarna" icke-accepteras. Kants beskrivningar om förståndet och föremålens beskaffenhet accepteras. Men hans förklaringar med hjälp av den gamla greken Aristoteles kategorilära accepteras inte. Kunskapsvetenskapen synliggör linjer. Marx men även Comte (sociologins fader) tillhör samma linje där samhällets produktionsresurser utgör "punkt A". Även Popper, som fick många efterföljare till "piecemeal social engineering" hör hit. Slutsats: Kunskapens "punkt A" är inte sociologi utan kunskapsteori.