Att spela "grön hjälte" i näringslivet ger inga pluspoäng längre skriver tidskriften Agenda 2/2010. PricewaterhouseCoopers vänder sig till stora internationella företag och organisationer. Man försöker komma runt företagens vackra ord om hållbarhet och frågar: "Vad gör ni i praktiken?" Man lyfter frågan och intervjuar den internationelle experten Jeffrey Sachs. Man går inåt och låter sin egen medarbetare tala om regler, hot, möjligheter och strategier när handeln med utsläppsrätter för koldioxid kommer att förändras 2013. Att genomskåda att Agenda är revisions- och rådgivningsföretagets språkrör till potentiella kunder är inte svårt.
Men hur kommer klimatfrågan i stort att påverkas när den låses in bakom nischer som revisions- och rådgivningsbranschen? Samma fråga kan man ställa om energifrågorna som låses in i existerande tekniker av finansiella teknikkonsultföretag (se blogg nr 17). Revisionsbranschen rutiniserar koldioxidutsläppens handelsregler och skymmer därmed exempelvis BPs pågående "teknikkrasch" i oljefälten". Arbetsmarknadsparterna har rutiniserat arbetsrätten och därmed skymt "den interna kunskapen hos företagets arbetsspecialister". Skolan har rutiniserat elevernas beteenden och därmed skymt sitt "kunskapsuppdrag". Enskilda företag har rutiniserat finansfrågorna och därmed skymt "verksamhetsfrågorna".
Jeffrey Sachs avslutar intervjun och säger: Vi kommer att behöva bättre ledarskap när det gäller att förklara för allmänheten, en bättre plan och en klar story. Men ledarskap är mer än kommunikation. Var finns de pragmatiska kunskapsanalyserna?
Agendas nästa nummer ska handla om "Samhällets strukturomvandling och förnyelse". Hur kommer man då att analysera Jefffrey Sachs svepande samhällsuttalande, att halva USA förkastar grundläggande vetenskap, vilket är ett resultat av undermålig skolundervisning, och att många amerikanska delstater har mycket stora intressen i kol, och att några av de stora oljebolagen lobbar för att förhindra handling?
Det ska bli spännande att se vilka rutiniserade frågor som PricewaterhouseCoopers lyfter fram för att gagna sin exponering mot stora och internationella organisationer när det gäller samhällstruktur och förnyelse.
onsdag 30 juni 2010
söndag 27 juni 2010
17 - Svenska arbetsgivares skuldtyngda ansvar för teknik- och ungdomsarbetsproblemen
Bara vi arbetsgivare kan genom sociala avgifter ge verklighet åt politiska reformer sa en SAF-representant i mitten av 1970-talet. Idag har arbetsgivarna inga uttalade verksamhetsdrivna visioner.
Vd för ett teknikkonsultföretag berättar: En medarbetare började som springpojke 1953, 15 år gammal. Efter att ha varit på ritkontoret som assistent och kurser på Hermods har han haft en fantastisk karriär här och jobbat i Asien. Idag hade han dock aldrig fått jobb. Trösklarna för att komma in är för höga. Att anställa en person är en av de större investeringarna i ett företag och man vill ha låg risk.
Företaget växer idag till häften genom vardera organisk tillväxt och förvärv. Man säljer civilingenjörers kunskap i timmar eller projekt. Branschen saknar incitament för en ökad produktivitet och letar efter intäktsmodeller. Gör man något dubbelt så fort får man bara hälften betalt. Vd anser sig vara bra på att skapa bra team där människor kompletterar varandra - inte bara i kompetens utan i personlighet. Rekrytera, utveckla behåll de bästa medarbetarna är chefens uppgift. Bra människor slår en bra strategi. Vd rabblar nutidens HR-läxa. Ledningen dammsuger marknaden efter uppköpsobjekt med intressant teknik och/eller kundstock; räknar hem stora intäkter med låga insatser. Vd gör företaget till en uppköpsprodukt på finansmarknaden.
Bara arbetsgivarna kan välja linje. Teknikproblem nämns exempelvis inte av Vd:n. Mitt paradexempel är JAS-kraschen framför TV-kamerar 1989. Tjugo år senare talar akademiker fortfarande om att orsaken var "icke-motståndet i reglagen". Tekniker förstår varken då eller nu den motoriska kunskapens väsen. En professor svamlar om att "människan ingår socialpsykologisk symbios med tekniken".
Sveriges arbetsliv skulle förändras fundamentalt genom assistentjobb för ungdomar med krav på vid-sidan-om-studier; interna haverikommissioner med kunskapsteoretisk utbildning för systemkrascher; teknikkonsulter som för kunskapsdialoger med kundernas arbetsspecialister. Det är dock bara arbetsgivarna som kan åstadkomma förändring. Satsa på Vd:ar med verksamhetsansvar.
Vd för ett teknikkonsultföretag berättar: En medarbetare började som springpojke 1953, 15 år gammal. Efter att ha varit på ritkontoret som assistent och kurser på Hermods har han haft en fantastisk karriär här och jobbat i Asien. Idag hade han dock aldrig fått jobb. Trösklarna för att komma in är för höga. Att anställa en person är en av de större investeringarna i ett företag och man vill ha låg risk.
Företaget växer idag till häften genom vardera organisk tillväxt och förvärv. Man säljer civilingenjörers kunskap i timmar eller projekt. Branschen saknar incitament för en ökad produktivitet och letar efter intäktsmodeller. Gör man något dubbelt så fort får man bara hälften betalt. Vd anser sig vara bra på att skapa bra team där människor kompletterar varandra - inte bara i kompetens utan i personlighet. Rekrytera, utveckla behåll de bästa medarbetarna är chefens uppgift. Bra människor slår en bra strategi. Vd rabblar nutidens HR-läxa. Ledningen dammsuger marknaden efter uppköpsobjekt med intressant teknik och/eller kundstock; räknar hem stora intäkter med låga insatser. Vd gör företaget till en uppköpsprodukt på finansmarknaden.
Bara arbetsgivarna kan välja linje. Teknikproblem nämns exempelvis inte av Vd:n. Mitt paradexempel är JAS-kraschen framför TV-kamerar 1989. Tjugo år senare talar akademiker fortfarande om att orsaken var "icke-motståndet i reglagen". Tekniker förstår varken då eller nu den motoriska kunskapens väsen. En professor svamlar om att "människan ingår socialpsykologisk symbios med tekniken".
Sveriges arbetsliv skulle förändras fundamentalt genom assistentjobb för ungdomar med krav på vid-sidan-om-studier; interna haverikommissioner med kunskapsteoretisk utbildning för systemkrascher; teknikkonsulter som för kunskapsdialoger med kundernas arbetsspecialister. Det är dock bara arbetsgivarna som kan åstadkomma förändring. Satsa på Vd:ar med verksamhetsansvar.
måndag 21 juni 2010
16 - Indiska datajättar - kvalitetsutvecklare av IT-industrin?
Drivor av indiska bolag inom informations- och kommunikationsteknik har etablerat sig i Sverige står det i Veckans Affärer 23/2010. En indisk datajätte menar att IT är en av världens mest inneffektiva industrier. En annan säger att indiska aktörer kommer till Sverige och anlitar svenskar i designfasen men när det hela går i produktion sker det i Indien. Nu vill de indiska datajättarna ta sig an mindre företag (banker och försäkringsbolag). Man vill gå ner i kundstorlek och kliva uppåt i uppgifternas värdekedja. Man vill sälja kvalificerad kompetens och förändring. Man talar om kundnärhet och flexibilitet och har en tydlig expansionsstrategi.
Indien må ha billiga och välutbildade dataingenjörer men Sverige har arbetsspecialister inne i företagen som är kunniga i sak. Om svenska företag hade varit kunskapsmässigt offensiva och kunskapsteoretiskt hade kunnat tillvarata arbetsspecialisternas vetande hade Sverige redan varit vinnare i IT-industrins kvalitetsutveckling. En högteknologisk industri, desto skickligare personal. HR-funktionen bär skuld. Man har gödslat den okvalificerade IT-industrin med substanslösa personallistningar. IT-expansionen vilar dessutom på tre mängdfaktorer: företagens rädsla för millenniumbuggen; de globaliserade företagens behov av samordning; finanskrisen (oktober 2008), som skapade krav på snabba och stora kostnadsbesparingar.
Hermods var föregångare i datasystemens barndom och jämställdes i mängd- och rutinmässighet med banker och försäkringsbolag. Datorstödd fjärrundervisning (1973) utvecklades av doktorerade pedagoger och var en särskild linje. ADB-omläggning av personal- och elevadministrationen (1976) var en helt annan sak. Hermods anställde egna programmerare och inrättade en dataavdelning. De tekniska systemen mötte sakligt motstånd i de interna arbetsgrupperna. Alla vara intresserade av att få säkerställda system, vilket gjorde tekniken både hållbar och behäftad med få barnsjukdomar.
Min poäng är att Sveriges påverkan på IT-industrins värdekedja finns att söka i de svenska arbetsspecialisternas kunskap. En nivå som ligger före både designarbete och själva den industriella IT-produktionen. Den sistnämnda får gärna gynna lågkostnadsländer som Indien.
Indien må ha billiga och välutbildade dataingenjörer men Sverige har arbetsspecialister inne i företagen som är kunniga i sak. Om svenska företag hade varit kunskapsmässigt offensiva och kunskapsteoretiskt hade kunnat tillvarata arbetsspecialisternas vetande hade Sverige redan varit vinnare i IT-industrins kvalitetsutveckling. En högteknologisk industri, desto skickligare personal. HR-funktionen bär skuld. Man har gödslat den okvalificerade IT-industrin med substanslösa personallistningar. IT-expansionen vilar dessutom på tre mängdfaktorer: företagens rädsla för millenniumbuggen; de globaliserade företagens behov av samordning; finanskrisen (oktober 2008), som skapade krav på snabba och stora kostnadsbesparingar.
Hermods var föregångare i datasystemens barndom och jämställdes i mängd- och rutinmässighet med banker och försäkringsbolag. Datorstödd fjärrundervisning (1973) utvecklades av doktorerade pedagoger och var en särskild linje. ADB-omläggning av personal- och elevadministrationen (1976) var en helt annan sak. Hermods anställde egna programmerare och inrättade en dataavdelning. De tekniska systemen mötte sakligt motstånd i de interna arbetsgrupperna. Alla vara intresserade av att få säkerställda system, vilket gjorde tekniken både hållbar och behäftad med få barnsjukdomar.
Min poäng är att Sveriges påverkan på IT-industrins värdekedja finns att söka i de svenska arbetsspecialisternas kunskap. En nivå som ligger före både designarbete och själva den industriella IT-produktionen. Den sistnämnda får gärna gynna lågkostnadsländer som Indien.
torsdag 17 juni 2010
15 - "Bästa HR-blogg" - En bräcklig tävling utlyst av studenter?
Ett nytt icke-kommersiellt HR-nätverk är värt en eloge. Och den vinnande bloggen talar utifrån en intern HR-funktion. Men ändå - vilka konsekvenser får tävligen för yrkesprofessionens saklighet?
Sex bloggar nominerades. Konsulten Talentum har kommenterats tidigare. Magnus Dalsvalls blogg har en tilltalande helikoptersyn men talar inte utifrån HR-funktionen.
Annika Ahnlund (beteendevetare, skriver om kompetensinventering, att man ska skapa delaktighet för listningen, lägga ansvar på medarbetarna själva, göra den till en strategisk kompetensförsörjning); Yvonne Dahlberg (talar om rekrytering som att attrahera och behålla kompetenta medarbetare i synnerhet och relaterade ämnen i allmänhet); Gisela Jönsson (med kandidatexamen i psykologi talar om lärande som "förlåt dig själv"; öka lärandet genom korta tal och låt publiken prata med varandra). Beteendevetenskap ger "mjuk" HR. Men effekten blir paradoxalt nog instrumentell och HR får utanförskap. Medarbetare och chefer bedöms, listas och "uppfostras". Samtidigt överlåter HR personalansvaret på cheferna och kompetensansvaret på medarbetarna.
Marie Fröborgen vann tävlingen och är anställd på ComputerSweden. Hon kräver duktiga leverantörer i rekryteringsuppgiften. Leverantörerna har metoden och tekniken och Fröborgen har behovet. Mot den hårda kompetensen av tekniken si och så vill Fröborgen hitta andra viktiga kompetenser: hur vi möter kunderna, hur vi kan förklara nyttorna för affären, hur inspirerande vi kan hitta lösningar som kunden blir nöjd över, hur vi kommunicerar med kunder, beställare och kollegor. Även Fröborgen talar alltså om beteenden, dvs "mjuk" HR.
En forskarrapport från 1991 citerar en av ledarna i ett framgångsrikt programvaruhus i USA som sa, att "bristen på brukbarhet och dålig design av program och system är vår industris hemliga skam". Här har HR missat nyckeln hos arbetsspecialisternas utsagor om saken. Poängen är att HR måste överge sina ärvda beteendeabstraktioner och hitta den profilnisch som har sitt fundament i dialoger om företagets kunskap. Men en ytlig bloggtävling riskerar istället att bli reklampelare för HR-redskap med jellokonsistens.
Sex bloggar nominerades. Konsulten Talentum har kommenterats tidigare. Magnus Dalsvalls blogg har en tilltalande helikoptersyn men talar inte utifrån HR-funktionen.
Annika Ahnlund (beteendevetare, skriver om kompetensinventering, att man ska skapa delaktighet för listningen, lägga ansvar på medarbetarna själva, göra den till en strategisk kompetensförsörjning); Yvonne Dahlberg (talar om rekrytering som att attrahera och behålla kompetenta medarbetare i synnerhet och relaterade ämnen i allmänhet); Gisela Jönsson (med kandidatexamen i psykologi talar om lärande som "förlåt dig själv"; öka lärandet genom korta tal och låt publiken prata med varandra). Beteendevetenskap ger "mjuk" HR. Men effekten blir paradoxalt nog instrumentell och HR får utanförskap. Medarbetare och chefer bedöms, listas och "uppfostras". Samtidigt överlåter HR personalansvaret på cheferna och kompetensansvaret på medarbetarna.
Marie Fröborgen vann tävlingen och är anställd på ComputerSweden. Hon kräver duktiga leverantörer i rekryteringsuppgiften. Leverantörerna har metoden och tekniken och Fröborgen har behovet. Mot den hårda kompetensen av tekniken si och så vill Fröborgen hitta andra viktiga kompetenser: hur vi möter kunderna, hur vi kan förklara nyttorna för affären, hur inspirerande vi kan hitta lösningar som kunden blir nöjd över, hur vi kommunicerar med kunder, beställare och kollegor. Även Fröborgen talar alltså om beteenden, dvs "mjuk" HR.
En forskarrapport från 1991 citerar en av ledarna i ett framgångsrikt programvaruhus i USA som sa, att "bristen på brukbarhet och dålig design av program och system är vår industris hemliga skam". Här har HR missat nyckeln hos arbetsspecialisternas utsagor om saken. Poängen är att HR måste överge sina ärvda beteendeabstraktioner och hitta den profilnisch som har sitt fundament i dialoger om företagets kunskap. Men en ytlig bloggtävling riskerar istället att bli reklampelare för HR-redskap med jellokonsistens.
lördag 12 juni 2010
14 - Lärarprofession vs kommunskrivbord
En stadsdel i Malmö ändrar sin skolorganisation från åtta rektorsområden till fem (SDS 5.6 2010). Alla biträdande rektorer upphöjs till rektorer som en anpassning till den nya skollagen. De nya rektorerna som har det formella myndighetsansvaret ska också ha insyn i den dagliga verksamheten. Nuvarande rektorer får söka områdestjänsterna eller flytta till andra skolor. "Att bli kollega med sina tidigare underställda är inte så lyckat så vår målsättning är att de ska byta arbetsplats" säger kommunens barn- och ungdomschef. "Just nu är det jätterörigt" säger Lärarförbundets representant. Artikeln redovisar att på specialenheten med funktionshindrade elever, försvinner troligen hela ledningen på en och samma gång. Det är olyckligt ur kompetenshänseende medger barn- och ungdomschefen.
Man ryser varje gång "tilltalet, organisationstanken och respektlösheten för specialistkunskap" dyker upp i klartext från kommunernas skrivbord. Områdeschefer och rektorer, eller för den delen ledare och chefer i arbetslivet, kan bara tillsammans med sina arbetsspecialister driva en nytta av något slag. Skolan har ett kunskapsuppdrag. Att en del av chefsuppdraget består av ett övergripande ansvar för verksamhetens regelhållning, som myndighetsregler, anställningsregler, lönsamhetskrav etc, betyder inte att sakprofessionen kan betraktas som underställd administrationen. Den utgör istället ett helt annat spår i affärsnyttan, vilket man måste ta hänsyn till vid varje organisationsförändring i Skola, likaväl som i Arbetsliv.
Men vem ansvarar egentligen för innehållet i lärarprofessionen och vem värnar om skolans kunskapsuppdrag. Ovanför klassrummens verklighet ligger en tyngd av aktörer: rikspolitiker, kommunernas skrivbordsprodukter, lärarnas fackförbund, forskarnas chefsmodeller och deras teorier om elevernas lärförmåga som nu, utan debatt, håller på att skiftas ut till en fokusering på lärarkonsten i sig själv, utan ämneskoppling.
Min poäng är att så länge ingen kan kunskapsanalysera Skolans kärnuppdrag kan ingen heller styra denna mångfacetterade verksamhet. Sverige får den Skola man är mogen att kunskapsanalysera och administrera. Civilingenjörslöner till lärarna löser inga sakliga professionsproblem.
Man ryser varje gång "tilltalet, organisationstanken och respektlösheten för specialistkunskap" dyker upp i klartext från kommunernas skrivbord. Områdeschefer och rektorer, eller för den delen ledare och chefer i arbetslivet, kan bara tillsammans med sina arbetsspecialister driva en nytta av något slag. Skolan har ett kunskapsuppdrag. Att en del av chefsuppdraget består av ett övergripande ansvar för verksamhetens regelhållning, som myndighetsregler, anställningsregler, lönsamhetskrav etc, betyder inte att sakprofessionen kan betraktas som underställd administrationen. Den utgör istället ett helt annat spår i affärsnyttan, vilket man måste ta hänsyn till vid varje organisationsförändring i Skola, likaväl som i Arbetsliv.
Men vem ansvarar egentligen för innehållet i lärarprofessionen och vem värnar om skolans kunskapsuppdrag. Ovanför klassrummens verklighet ligger en tyngd av aktörer: rikspolitiker, kommunernas skrivbordsprodukter, lärarnas fackförbund, forskarnas chefsmodeller och deras teorier om elevernas lärförmåga som nu, utan debatt, håller på att skiftas ut till en fokusering på lärarkonsten i sig själv, utan ämneskoppling.
Min poäng är att så länge ingen kan kunskapsanalysera Skolans kärnuppdrag kan ingen heller styra denna mångfacetterade verksamhet. Sverige får den Skola man är mogen att kunskapsanalysera och administrera. Civilingenjörslöner till lärarna löser inga sakliga professionsproblem.
måndag 7 juni 2010
13 - HR-professionens innehåll blir allt svagare medan konsulterna får alltmer makt över innehållet
Ett extrainsatt årsmöte i Malmö den 2.6 2010 visar en kvinnligare yrkeskår än jag minns. Tonhöjden var också förändrad. Den var så tyst att den var närmast viskande. Gunilla Ström, personalchef på Apoteket Konsument, föreläste om förändringsarbetet när apoteksmarknaden blev konkurrensutsatt. Konsulten Talentum HR AB, som är en del i den finska mediakoncernen Talentum OY, anordnade "Personaldagen" i Stockholm. Aprildagen präglades av konsultrapporten "Nya utmaningar för HR - Best Practice". Under junidagen introducerades Apotekets föreläsare av rapportens författare.
Under pausen mellan årsmöte och föredrag hördes frågan: "Men är det inte en gammal rapport?" Och mina provokativa påståenden fick nickande instämmande: yrkeskåren ägnar sig inte åt konsultgranskning; forskning och universitetsutbildning har dålig anknytning till praktiken; HR-yrket har brist på saklighet i jämförelse med teknik och ekonomi; arbetsrättsjurister och psykologer har starkare profession än en aldrig så duktig HR-specialist. Men min kritik mot "talang- och chefslistning" motsades av Gambros deltagare. Hon menade att nyttan beror på hur man använder materialet - en utmärkt utgångspunkt för en öppen debatt om redskapet: IT-listning.
Min poäng är att konsultrapporten lyfter fram sådana områden som konsulten har redskap för. IKEA förstärkte sin ledarutveckling med talang- och chefslistning; CocaCola Drycker listade information om individers arbetsprestationer i produktionen, s.k. "performance management"; Astra Zeneca tog tag i kommunikationen och så gjorde alltså även Apoteket. Även forskarnas kommersiella bolag försöker skapa behov hos HR-professionen. Granska exempelvis IPF i Uppsala och Handelshögskolan i Göteborg!
Och än en gång är yrkeskåren inne i en turbulent period - därav det extrainsatta årsmötet. Men inte heller den här gången diskuteras professionens sakliga innehåll. Oheliga allianser och fördelning mellan centralt och lokalt ansvar ger dåliga riktmärken för yrkesprofessionen. Det behövs en övre, verkligt professionell grupp som sakligt kan bemöta de inkräktare som försöker skapa behov hos HR-funktionen på sina egna villkor.
Under pausen mellan årsmöte och föredrag hördes frågan: "Men är det inte en gammal rapport?" Och mina provokativa påståenden fick nickande instämmande: yrkeskåren ägnar sig inte åt konsultgranskning; forskning och universitetsutbildning har dålig anknytning till praktiken; HR-yrket har brist på saklighet i jämförelse med teknik och ekonomi; arbetsrättsjurister och psykologer har starkare profession än en aldrig så duktig HR-specialist. Men min kritik mot "talang- och chefslistning" motsades av Gambros deltagare. Hon menade att nyttan beror på hur man använder materialet - en utmärkt utgångspunkt för en öppen debatt om redskapet: IT-listning.
Min poäng är att konsultrapporten lyfter fram sådana områden som konsulten har redskap för. IKEA förstärkte sin ledarutveckling med talang- och chefslistning; CocaCola Drycker listade information om individers arbetsprestationer i produktionen, s.k. "performance management"; Astra Zeneca tog tag i kommunikationen och så gjorde alltså även Apoteket. Även forskarnas kommersiella bolag försöker skapa behov hos HR-professionen. Granska exempelvis IPF i Uppsala och Handelshögskolan i Göteborg!
Och än en gång är yrkeskåren inne i en turbulent period - därav det extrainsatta årsmötet. Men inte heller den här gången diskuteras professionens sakliga innehåll. Oheliga allianser och fördelning mellan centralt och lokalt ansvar ger dåliga riktmärken för yrkesprofessionen. Det behövs en övre, verkligt professionell grupp som sakligt kan bemöta de inkräktare som försöker skapa behov hos HR-funktionen på sina egna villkor.
tisdag 1 juni 2010
12 - Klass 9 A i Malmö har orsakat ett falskt paradigmskifte i Skolsektorn
Veta istället för Lära är ett verkligt paradigmskifte. Lärarfokusering istället för elevfokusering är ett falskt paradigmskifte. Efter TV-programmen om Klass 9 A, som nu ska få efterföljare, har skoldebatten skiftat planhalva till "lärarens konst att lära ut". Ett helt sekel av skolforskning har tidigare ägnats åt "elevens förmåga att lära in". Bertil Hammer, Sveriges första pedagogikprofessor år 1910, följde Tysklands Herbart i spåren. Herbart, som efterträdde Kant på professorsstolen i Königsberg, fastslog att "uppfostrans mål" finns i etiken och "dess medel i psykologin". Därmed var det slut med Kants och upplysningstidens "Våga Veta!" Kunskapsparadigmet byttes ut mot uppfostringsparadigmet. Industrialismen fick i psykologin ett redskap som utnyttjades i en uppfostrande social ingenjörskonst.
Om vi accepterar, att 2000-talet är den "myndiggjorda människans århundrande", måste kunskapsparadigmet åter bryta fram. Men i Skolan är "förståndets tänkande om sak" och "ämnets väsen" blinda fläckar antingen man kartlägger "elevens inlärning" med psykologiska redskap eller ser "lärarnas utlärande" som en konst som kräver social samvaro, retorik och kommunikation.
Hårda fakta visar svenska elevers sjunkande prestationer i internationell jämförelse. Politiker, som är kunskapsideologiskt vilsna, uttalar sig tvärsäkert om ordning och reda eller om dialog, samarbete, kreativitet. Forskare, som skolats in i rotmetaforen "lärandet i beteendevetenskapliga termer" och som lyfts fram genom inavelsmetoderna "peer review" och "bibliometri" har orsakat systemfel i Skola och Arbetsliv. Sektorernas praktiker klagar på att man inte har kunnat skörda frukterna av den stora forskningsinsats som skapats genom statliga pengar. Praktiken i Skola och Arbetsliv har inte kunnat binda samman sin verklighet med de trådar forskningen bjuder fram.
Problemet är att praktikerna hittills inte kunnat kunskapsanalysera utbudet. Man är fortfarande offer för modetrender: lärarfokusering i Skolan och talangjakt och kommunikation i Arbetslivet. Båda sektorerna behöver modiga och seriösa kunskapsanalytiker lika mycket som finansmarknaden behöver modiga och seriösa börsanalytiker.
Om vi accepterar, att 2000-talet är den "myndiggjorda människans århundrande", måste kunskapsparadigmet åter bryta fram. Men i Skolan är "förståndets tänkande om sak" och "ämnets väsen" blinda fläckar antingen man kartlägger "elevens inlärning" med psykologiska redskap eller ser "lärarnas utlärande" som en konst som kräver social samvaro, retorik och kommunikation.
Hårda fakta visar svenska elevers sjunkande prestationer i internationell jämförelse. Politiker, som är kunskapsideologiskt vilsna, uttalar sig tvärsäkert om ordning och reda eller om dialog, samarbete, kreativitet. Forskare, som skolats in i rotmetaforen "lärandet i beteendevetenskapliga termer" och som lyfts fram genom inavelsmetoderna "peer review" och "bibliometri" har orsakat systemfel i Skola och Arbetsliv. Sektorernas praktiker klagar på att man inte har kunnat skörda frukterna av den stora forskningsinsats som skapats genom statliga pengar. Praktiken i Skola och Arbetsliv har inte kunnat binda samman sin verklighet med de trådar forskningen bjuder fram.
Problemet är att praktikerna hittills inte kunnat kunskapsanalysera utbudet. Man är fortfarande offer för modetrender: lärarfokusering i Skolan och talangjakt och kommunikation i Arbetslivet. Båda sektorerna behöver modiga och seriösa kunskapsanalytiker lika mycket som finansmarknaden behöver modiga och seriösa börsanalytiker.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)