34 - Om 90-talister och forskarformulerat personalarbete

Vissa inslag i P&L 9/2010 tilltalar även en kunskapsvetare. Jag fastnar för notisen om byggbolaget JM som startar internutbildningar för att lyfta den egna personalen till högre positioner. En övergripande företagsfråga som inte nedmonterats till enskilt chefsansvar. Funderar över varför det är marknadschefen och inte personalchefen, som värnar om företagets kunskap i anställningsklausulen som Unionens ombudsman kallar "utpressning". Och 90-talisternas jordnära krav på företag och arbete passar rakt in i kunskapslinjen (sak) men dåligt i beteendelinjen (person). 90-talisterna vill ha karriärstegar av möjliga arbeten. Jobbet måste ha en viss intensitet även om det är en försörjningskanal. Det man gör ska vara seriöst - inte något larv.

Men med 90-talisternas konkreta språk ringande, framstår forskarnas och konsulternas språk som flummigt. Sociologen talar om arbetets substans (saklinje) utan att definiera innehåll. Begreppet "tomt arbete" definieras däremot som den arbetstid som går till privata aktiviteter (beteendelinje). Yrkestidskriften P&L recenserar från "Harvard Business Review" där någon klyschigt vänt på begreppen. Den yngre medarbetaren blir mentor och den seniora medarbetaren blir adept. Och IT-lösningar för dokumentering och delaktighet i företagsnätverk förväntas göra "gruppen" effektiv. Men IT-lösningar är överskattade både att effektivisera grupper och att sprida arbetsinnehåll i företagsnätverk (se Knowledge Management).

HR-konsulten problemformulerar personalarbetet och berättar om företaget som har en "anställningsprocess" där sommarjobb och vikariat ger en "organisation" som baseras på dem som "blev kvar". De nyanställda var dessutom ofta medarbetarnas barn. "Det blir nästan lite incestuöst", säger konsulten med en min av avsmak.

Problemformulering utifrån organisationssynen har blivit förhärskande därför att ett tjockt lager av kollektiv representativitet har lagts över personalarbetet under 30 år. Genom att lyfta bort det lagret blottläggs enskilda arbetsspecialisters företagsintegrerade kunskap. Först då når man ner till kunskapslinjen. Det vill säga den verkligt avgörande linjen för företagets konkurrenskraft. Men, när kommer praktikerna att själva vilja problemformulera sin jurisdiktion?