Ett skifte i analysmål skulle revolutionera undervisningsforskningen. Matteundervisningens misslyckande är inte ett "elevproblem" utan ett "ämnesproblem". Men idag saknar systemaktörerna (politiker och forskare) grunden för en tankeomvälvning.
År 1910 fick Sverige sin första pedagogikprofessur. Ämnet firar alltså 100-årsjubileum i år. Under perioden 1910-1948 inkluderade "pedagogiken" överallt psykologin. Ämnet sönderdelades 1948. Då valde samtliga professorer psykologin. Efter andra världskriget genomförde socialdemokraterna ett stort reformprogram för att skapa en "Skola för Alla". En allmän ideologisk tanke tolkades av politkerna: Sveriges begåvningsreserv fanns inom de skikt som inte tidigare haft tillträde till läroverk och universitet men som Sverige nu behövde. Pedagogiken utförde "politiska utredningsuppdrag" och expanderade kraftigt. Lärarhögskolor infördes 1956 och forskningen ansågs även därigenom bli mindre "vetenskaplig". Metoden som tillämpades var ofta statistiska surveyundersökningar. Pedagogiken var både före och efter 1948 saklig men inte ämnesutvecklande.
1970-talet blev förändringarnas tidevarv. Efterkrigstidens tillväxt planade ut. De stora politiska skolreformerna var genomförda. Student- och arbetarupproret i Paris 1968 fick även Sveriges system att vackla. Måltavlan för förändring i arbetslivet blev Saltsjöbadsavtalet från 1938. Skolpedagogiken blev på 1970-talet flumpedagogik genom att marxistisk sociologi trängde in både i arbetsliv och skola. Icke-politiska pedagoger valde psykologi eller sociologi på etnologisk och antropologisk grund. Men beteendevetenskap, riktad mot elever och anställda, gjordes till norm.
Den borgerliga alliansens politiker kan idag utan invändningar inkräkta i utbildningssystemen. Pedagogerna tiger, ignorerar och debatterar inte. Det pågår istället en ohelig allians mellan politiker och en högre universitetsnivå. Jan Björklund (politiker) och Tobias Krantz (universitetsexpert) håller på att nedmontera en "skola för alla", införa tanken på elitelever och cementera forskningslinjer.
Men skulle undervisningsforskningen genomgå en tankeomvälvning och hitta ämnesförklaringar för exempelvis matematikens svårförstålighet, då skulle stigmat för misslyckandena i skolsystemen inte drabba eleverna. Därmed skulle alliansens sorteringslinje mista sin kraft och skolpolitiken skulle återigen bli ett samhällets och arbetslivets allmänintresse.
måndag 26 juli 2010
torsdag 22 juli 2010
23 - Kritik mot kognitionsforskningens recept och alliansens forskningspolitik
Alliansregeringen har genom Vetenskapsrådet styrt forskningsmedel till ett tvärvetenskapligt projekt. Peter Gärdenfors leder kognitionsforskning, lingvistik, logopedi, psykologi och neuropsykologi. Psykologin tar stor plats medan pedagogiken saknas.
På 1970-talet startade pedagogen Ference Marton "Hur vi lär-linjen". Fundamentet låg i psykologisk inlärningsteori. En annan gruppmedlem twistade "upplevelse av lärandet" till "lärandet i sociala kontexter". Nu söker Peter Gärdenfors, filosof, efter "strukturen för de mönster i hjärnan som kopplas till orden" (SDS 6.7 2010). Psykologisk inlärningsteori sammanförs med det gamla filosofiska problemet hur "ord fylls med betydelse". En politisk falang har genom ekonomisk medelstilldelning främjat en speciell linje utan att de tre akademiska recepten utsatts för saklig prövning.
Den nya linjen argumenterar för att ord aktiverar olika områden i hjärnan. Ord kopplar hjärnan till föremålets funktion, till former och bilder, till känslor, värderingar. Min invändning är att sådan hjärnkoppling är personlig. "Ord" utlöser inte "allmängiltiga platsmönster" gemensamma för "Alla och Envar". Dessutom är ord och språk en mindre kategori än "kunskap" såsom flundra är en mindre kategori än "fiskar".
Gärdenfors och jag har i tio år diskuterat och funderat på "att förstå är att se mönster". Jag intar nu en fjärde linje som följer Immanuel Kants tankar och som "särskiljer" där psykologiska inlärningsteorier "slår samman". "Att förstå" är det bibliotek där människan ordnar sina tankar efter förståndets regler och efter föremålens beskaffenhet. Kant säkerställde efter Aristoteles kategorier. Jag följer sinnesforskningens regler. Människans åskådningsapparat (syn, hörsel, smak, lukt, känsel) fastställer föremålens beskaffenhet och därmed säkras "bibliotekets" innehåll. "Lusten" däremot, är den arena där människans impulser tumlar omkring. Man kan därför inte säga, som Gärdenfors, "lusten att förstå" (ur boktiteln 2010), eftersom man då blandar samman två system (människans emotionella känslor med föremålens registrerbara beskaffenhet).
Men vilken oberoende maktgrupp säkerställer att akademiska recept prövas och ställs mot politiska falangers visioner?
På 1970-talet startade pedagogen Ference Marton "Hur vi lär-linjen". Fundamentet låg i psykologisk inlärningsteori. En annan gruppmedlem twistade "upplevelse av lärandet" till "lärandet i sociala kontexter". Nu söker Peter Gärdenfors, filosof, efter "strukturen för de mönster i hjärnan som kopplas till orden" (SDS 6.7 2010). Psykologisk inlärningsteori sammanförs med det gamla filosofiska problemet hur "ord fylls med betydelse". En politisk falang har genom ekonomisk medelstilldelning främjat en speciell linje utan att de tre akademiska recepten utsatts för saklig prövning.
Den nya linjen argumenterar för att ord aktiverar olika områden i hjärnan. Ord kopplar hjärnan till föremålets funktion, till former och bilder, till känslor, värderingar. Min invändning är att sådan hjärnkoppling är personlig. "Ord" utlöser inte "allmängiltiga platsmönster" gemensamma för "Alla och Envar". Dessutom är ord och språk en mindre kategori än "kunskap" såsom flundra är en mindre kategori än "fiskar".
Gärdenfors och jag har i tio år diskuterat och funderat på "att förstå är att se mönster". Jag intar nu en fjärde linje som följer Immanuel Kants tankar och som "särskiljer" där psykologiska inlärningsteorier "slår samman". "Att förstå" är det bibliotek där människan ordnar sina tankar efter förståndets regler och efter föremålens beskaffenhet. Kant säkerställde efter Aristoteles kategorier. Jag följer sinnesforskningens regler. Människans åskådningsapparat (syn, hörsel, smak, lukt, känsel) fastställer föremålens beskaffenhet och därmed säkras "bibliotekets" innehåll. "Lusten" däremot, är den arena där människans impulser tumlar omkring. Man kan därför inte säga, som Gärdenfors, "lusten att förstå" (ur boktiteln 2010), eftersom man då blandar samman två system (människans emotionella känslor med föremålens registrerbara beskaffenhet).
Men vilken oberoende maktgrupp säkerställer att akademiska recept prövas och ställs mot politiska falangers visioner?
måndag 12 juli 2010
22 - Valanalys med KUNSKAPSVETENSKAP - Nr 3 Partistrategi och väljargrupper
Socialdemokraternas satsningar på marginalgrupper ger inga stora väljargrupper. Den gamla politiska arbetslinjen har förlorat sin kraft. Många LO-medlemmar röstar utifrån sitt eget personliga särintresse. Många föräldrar med barn i skolan lyssnar alltför allvarligt på Björklund (FP). Men, det rödgröna blocket saknar både en politisk skollinje och ansikte i skolfrågan.
Chefsarkitekterna bakom nya Moderaterna (Reinfeldt, Borg, Schlingmann, Littorin) har gjort arbetslinjen till smart politisk linje. Den genomförs utan att förändra arbetsrätten, riva upp turordningsreglerna i las eller försöka sänka lönenivåerna. Man sänker löneskatten. En påtaglig åtgärd, inne i företagen, som får genomslag hos en stor, stark väljargrupp. Hemlösa, sjuka, arbetslösa, funktionshindrade har problem. Men moderaterna har inte problem med hemlösa, sjuka, arbetslösa, funktionshindrade. Däremot har partiet "leva-som man-lär-problem".
Socialdemokraterna har problem med tilltalet till människorna. Mona Sahlin säger i Almedalen 2010: "Varför ska vi bry oss om varandra" - en frågeställning som någon annan sagt redan 1985. Men den tar inte bort effekterna från ord som "köttberg" myntat under Göran Perssons partiledning eller Östros myntade devis i skolpolitiken: "ta för dig". Idag hävdar Östros att de borgerliga partierna har en hemlig agenda för att minska den fackliga anslutningen med hjälp av obligatorisk a-kassa och en förväntad obligatorisk arbetslöshetsförsäkring. Risken är, säger Östros, att vi får en fransk modell med starka konflikter. I verkligheten kallar finansminister Borg (M) Svenskt Näringsliv för särintresse och fördömer företagsledarnas bonus och finansiella övertramp.
Småföretagarlinjen väntar fortfarande på att bli embarkerad. Storföretagen flyttar sin tillverkning utomlands. Jobbtillväxten i Sverige förväntas, av båda blocken, ske genom fler jobb i småföretag. Astudillo (S) föreslår "nedsättning av arbetsgivaravgifter" och "slopande av karensdagar" och en extra utdelning från Vattenfall för att skapa en "ny riskkapitalfond". Sådana gammelfackliga åtgärder skrämmer arbetslivets myndiga och skickliga människor. Utmaningen i valet 2010 blir att genomskåda både den hårda räkningsbara allianslinjen och den överförmyndigande fackliga linjen.
Chefsarkitekterna bakom nya Moderaterna (Reinfeldt, Borg, Schlingmann, Littorin) har gjort arbetslinjen till smart politisk linje. Den genomförs utan att förändra arbetsrätten, riva upp turordningsreglerna i las eller försöka sänka lönenivåerna. Man sänker löneskatten. En påtaglig åtgärd, inne i företagen, som får genomslag hos en stor, stark väljargrupp. Hemlösa, sjuka, arbetslösa, funktionshindrade har problem. Men moderaterna har inte problem med hemlösa, sjuka, arbetslösa, funktionshindrade. Däremot har partiet "leva-som man-lär-problem".
Socialdemokraterna har problem med tilltalet till människorna. Mona Sahlin säger i Almedalen 2010: "Varför ska vi bry oss om varandra" - en frågeställning som någon annan sagt redan 1985. Men den tar inte bort effekterna från ord som "köttberg" myntat under Göran Perssons partiledning eller Östros myntade devis i skolpolitiken: "ta för dig". Idag hävdar Östros att de borgerliga partierna har en hemlig agenda för att minska den fackliga anslutningen med hjälp av obligatorisk a-kassa och en förväntad obligatorisk arbetslöshetsförsäkring. Risken är, säger Östros, att vi får en fransk modell med starka konflikter. I verkligheten kallar finansminister Borg (M) Svenskt Näringsliv för särintresse och fördömer företagsledarnas bonus och finansiella övertramp.
Småföretagarlinjen väntar fortfarande på att bli embarkerad. Storföretagen flyttar sin tillverkning utomlands. Jobbtillväxten i Sverige förväntas, av båda blocken, ske genom fler jobb i småföretag. Astudillo (S) föreslår "nedsättning av arbetsgivaravgifter" och "slopande av karensdagar" och en extra utdelning från Vattenfall för att skapa en "ny riskkapitalfond". Sådana gammelfackliga åtgärder skrämmer arbetslivets myndiga och skickliga människor. Utmaningen i valet 2010 blir att genomskåda både den hårda räkningsbara allianslinjen och den överförmyndigande fackliga linjen.
lördag 10 juli 2010
21 - Valanalys med KUNSKAPSVETENSKAP - Nr 2 Osakliga skolsatsningar
Jan Björklund (FP), som äger debatten, satsar sin vinnande retorik på fel problem och förstör därmed möjligheterna till skolans förnyelse. Björklund tycker det är särskilt viktigt att elever som inte ställs inför kunskapskrav i hemmet möts av kunskapskrav i skolan och påstår att den moderna socialdemokratiska skolpolitiken har varit ett enda svek mot arbetarklassens egna barn. Men, den politiska visionen om "en skola för alla" som ger svängdörrar till universiteten är inte fel i ett högteknologiskt samhälle.
Blockens skolsatsningar är mycket lika. Men de rödgröna "följer Jan". Betyg accepteras från årskurs sju och skriftliga omdömen från årskurs ett. Mona Sahlin (S) betonar att betygen långt ifrån är den viktigaste skolfrågan. Löftet till väljarna innehåller en storsatsning på att öka lärartätheten. Lars Ohly (V), fortfarande betygsmotståndare, konstaterar att hans parti misslyckats med opinionsbildningen. Men att tolka misslyckandet som ett problem i opinion och kommunikation ställer Ohly på samma saknivå som företagsledarna.
Den borgerliga alliansen ska främst satsa på grundskolan, lärare och ett utökat lärlingssystem. Björklund säger att det är ett stort tankeskifte. Det är det inte. Kombinationen lärlingsplats och fortsättningsskola var misslyckat redan på 1950-talet. Och satsningen på lärare hjälper inte mot bristande pedagogik. Björklunds erbjudande om fler mattetimmar i grundskolan är bortkastade så länge skolforskningen inte behärskar det matematiska ämnets kunskapsväsen. Och Björklunds kunskapskrav syftar ensidigt på mätning av elevernas kunskapsbeteende.
Debatten skiljer inte mellan utbildningens kvalitet, ämnenas kunskapsteoretiska väsen och elevernas kunskapsbeteende. Ingen i det legitimerade skolparadigmet kan ens se sådana åtskillnader. Det gäller systemaktörer som politiker och forskare, verksamhetsaktörer som lärare och rektorer, brukare som föräldrar och elever.
Sveriges befolkning är normalbegåvad. Svensk arbetskraft är, genom högautomatiserat arbetsliv och högteknologiskt vardagsliv, bland den skickligaste i världen, sett till statusen hos hela befolkningen. Det Sverige behöver är en fundamentalt ny skoldebatt på kunskapsteoretisk grund.
Blockens skolsatsningar är mycket lika. Men de rödgröna "följer Jan". Betyg accepteras från årskurs sju och skriftliga omdömen från årskurs ett. Mona Sahlin (S) betonar att betygen långt ifrån är den viktigaste skolfrågan. Löftet till väljarna innehåller en storsatsning på att öka lärartätheten. Lars Ohly (V), fortfarande betygsmotståndare, konstaterar att hans parti misslyckats med opinionsbildningen. Men att tolka misslyckandet som ett problem i opinion och kommunikation ställer Ohly på samma saknivå som företagsledarna.
Den borgerliga alliansen ska främst satsa på grundskolan, lärare och ett utökat lärlingssystem. Björklund säger att det är ett stort tankeskifte. Det är det inte. Kombinationen lärlingsplats och fortsättningsskola var misslyckat redan på 1950-talet. Och satsningen på lärare hjälper inte mot bristande pedagogik. Björklunds erbjudande om fler mattetimmar i grundskolan är bortkastade så länge skolforskningen inte behärskar det matematiska ämnets kunskapsväsen. Och Björklunds kunskapskrav syftar ensidigt på mätning av elevernas kunskapsbeteende.
Debatten skiljer inte mellan utbildningens kvalitet, ämnenas kunskapsteoretiska väsen och elevernas kunskapsbeteende. Ingen i det legitimerade skolparadigmet kan ens se sådana åtskillnader. Det gäller systemaktörer som politiker och forskare, verksamhetsaktörer som lärare och rektorer, brukare som föräldrar och elever.
Sveriges befolkning är normalbegåvad. Svensk arbetskraft är, genom högautomatiserat arbetsliv och högteknologiskt vardagsliv, bland den skickligaste i världen, sett till statusen hos hela befolkningen. Det Sverige behöver är en fundamentalt ny skoldebatt på kunskapsteoretisk grund.
onsdag 7 juli 2010
20 - Valanalys med KUNSKAPSVETENSKAP - Nr 1 Alliansens skolpolitik
Först granskas alliansens skolpolitik. Fredrik Reinfeldt menar att hans politiska motståndare har byggt sig samman med särintressen (underförstått LO och olika fackförbund) som alltid sätter det ena framför det andra, aldrig är nöjda och aldrig tar ekonomiskt ansvar. Men politiska partier, särintressen, toppen i svenskt näringsliv, fackförbund, akademiämnen styrs av små homogena maktkretsar som är slutna världar - så också alliansen. Medlemmarna har likartad bakgrund, utbildning, värderingar genom vilka man skapar sina system. Socialdemokratins mål är "en skola för alla", styrd av staten. Den borgerliga alliansen skiktar befolkningen och kommer förmodligen att privatisera även universitetsutbildning.
Jan Björklund (FP), arkitekten för grund- och gymnasieskolans omdaning, skiljer ut läshuvuden från alla dem som inte vill bli akademiker. Praktiklinjer på gymnasienivå ger inte längre universitetsbehörighet. Svensk arbetskraft förlorar möjligheten att ha svängdörrar till högre utbildning.
Mats Odell (KD), alliansregeringens kommun- och finansmarknadsminister, tolkar chefsskiftet på Högskoleverket (HSV) som en grundlagsstiftad disciplinfråga. Ämbetsverken har att verkställa politiska beslut. Kan chefen inte verkställa regeringens modell ska han avgå - utan debatt i sakfrågan. Tvisteämnet är ett nytt nationellt kvalitetssäkringssystem för universitet och högskolor. Konflikten handlar om regeringens fokus på "studenternas självständiga arbeten" medan HSV, under Anders Flodström, visar på metodproblemen att skilja "kvaliteten på utbildningen" från "studenternas kvalitet". Flodström ifrågasätter lämpligheten av att sätta en "socioekonomisk etikett" på studenterna.
Socialdemokraternas milstolpe var SOU 1977:92 "Betänkandet av utredningen om företagsutbildning" (UFU). Alliansens milstolpe är prop 2009/10:139 "Fokus på kunskap - kvalitet i den högre utbildningen". Företagens personalarbete förändrades till det sämre genom UFU. Befolkningens och arbetskraftens utbildningsnivå kommer generellt att försämras genom den borgerliga alliansens skolpolitik, som genom prop. 2009/10:139 når in i den högre utbildningen. Forskningen kommer att kommersialiseras. "Studenterna" blir betalande kunder. "Utbildningarna" läggs ut på entreprenad. "Forskningsklustrens" räkningsbara framgångar blir drivande kraft. Framtidens spjutspetsforskning och ensamma forskare som verkar utanför gamla paradigm och kollegiala grupper missgynnas.
Jan Björklund (FP), arkitekten för grund- och gymnasieskolans omdaning, skiljer ut läshuvuden från alla dem som inte vill bli akademiker. Praktiklinjer på gymnasienivå ger inte längre universitetsbehörighet. Svensk arbetskraft förlorar möjligheten att ha svängdörrar till högre utbildning.
Mats Odell (KD), alliansregeringens kommun- och finansmarknadsminister, tolkar chefsskiftet på Högskoleverket (HSV) som en grundlagsstiftad disciplinfråga. Ämbetsverken har att verkställa politiska beslut. Kan chefen inte verkställa regeringens modell ska han avgå - utan debatt i sakfrågan. Tvisteämnet är ett nytt nationellt kvalitetssäkringssystem för universitet och högskolor. Konflikten handlar om regeringens fokus på "studenternas självständiga arbeten" medan HSV, under Anders Flodström, visar på metodproblemen att skilja "kvaliteten på utbildningen" från "studenternas kvalitet". Flodström ifrågasätter lämpligheten av att sätta en "socioekonomisk etikett" på studenterna.
Socialdemokraternas milstolpe var SOU 1977:92 "Betänkandet av utredningen om företagsutbildning" (UFU). Alliansens milstolpe är prop 2009/10:139 "Fokus på kunskap - kvalitet i den högre utbildningen". Företagens personalarbete förändrades till det sämre genom UFU. Befolkningens och arbetskraftens utbildningsnivå kommer generellt att försämras genom den borgerliga alliansens skolpolitik, som genom prop. 2009/10:139 når in i den högre utbildningen. Forskningen kommer att kommersialiseras. "Studenterna" blir betalande kunder. "Utbildningarna" läggs ut på entreprenad. "Forskningsklustrens" räkningsbara framgångar blir drivande kraft. Framtidens spjutspetsforskning och ensamma forskare som verkar utanför gamla paradigm och kollegiala grupper missgynnas.
lördag 3 juli 2010
19 - Vad har Riksbankens räntehöjning, ESG-analyser och byte av chef på Högskoleverket med varandra att göra?
Jo, det handlar om verktyg och aktörsanalyser. Riksbanken driver en svensk penningpolitik för svenska förhållanden. Verktyget är räntan. ESG-analyser fokuserar miljö, det sociala samspelet med anställda, kunder och samhället i stort samt frågor kring ägande och styrning i företag. ESG-analyser har vidgat perspektivet till "hållbarheten på produkter och tjänster". Både Carnegie, HQ och till viss del BP har kunnat förutses. Och i USA pekade man länge på subprimerisken innan det sprack.
Det borgerliga politikerblocket har utsett Tobias Krantz (FP) som utbildnings- och forskningsminister. Högskoleverkets chef hoppade av i juni och regeringen presenterade en ny chef den 1.7 2010. Han lovar att följa regeringens modell. Det finns en oenighet mellan lärosätena och regeringen om modellen att fördela forskningsmedel. Men med politisk makt och via ny chef på Högskoleverket, cementeras nu ett ofullkomligt verktyg.
En av dem som var med att införa "bibliometrin" i Sverige, berättar att metoden tillkom därför att Sverige sökte och Nederländerna hade en som var färdig. Metoden är helt instrumentell och baseras på publicerings- och citatlistor i internationella tidskrifter och boklistor. "Peer-bedömning" är lärosätenas gamla metod. Den är tung och kostsam och innebär att starka företrädare för det akademiska ämnet gör kollegiala bedömningar. Svagheten är att båda metoderna missgynnar banbrytande forskning som ligger utanför publiceringslistor och gamla paradigm.
Poängen är att verktyg, som ränta, ESG-analyser, bibliometri, peer-review, kräver analys på en viss nivå. En helt annan nivå är "föremålens väsen". ESG-analyser har flyttat nivån till företagens produkter och tjänster. Det saknas dock fortfarande aktörer som kan göra en internationellt konkurrenskraftig analys av materiella ESG-aspekter, enligt VA juni 2010. Den akademiska världen, som ska säkerställa framtidens kunskapsutveckling, tvingas nu cementera ett verktyg. Men bristen på analyser av forskningens innehåll vilar tungt på lärosätena själva. Brister i båda nivåerna kommer att bli förödande för Sveriges innovationskraft.
Det borgerliga politikerblocket har utsett Tobias Krantz (FP) som utbildnings- och forskningsminister. Högskoleverkets chef hoppade av i juni och regeringen presenterade en ny chef den 1.7 2010. Han lovar att följa regeringens modell. Det finns en oenighet mellan lärosätena och regeringen om modellen att fördela forskningsmedel. Men med politisk makt och via ny chef på Högskoleverket, cementeras nu ett ofullkomligt verktyg.
En av dem som var med att införa "bibliometrin" i Sverige, berättar att metoden tillkom därför att Sverige sökte och Nederländerna hade en som var färdig. Metoden är helt instrumentell och baseras på publicerings- och citatlistor i internationella tidskrifter och boklistor. "Peer-bedömning" är lärosätenas gamla metod. Den är tung och kostsam och innebär att starka företrädare för det akademiska ämnet gör kollegiala bedömningar. Svagheten är att båda metoderna missgynnar banbrytande forskning som ligger utanför publiceringslistor och gamla paradigm.
Poängen är att verktyg, som ränta, ESG-analyser, bibliometri, peer-review, kräver analys på en viss nivå. En helt annan nivå är "föremålens väsen". ESG-analyser har flyttat nivån till företagens produkter och tjänster. Det saknas dock fortfarande aktörer som kan göra en internationellt konkurrenskraftig analys av materiella ESG-aspekter, enligt VA juni 2010. Den akademiska världen, som ska säkerställa framtidens kunskapsutveckling, tvingas nu cementera ett verktyg. Men bristen på analyser av forskningens innehåll vilar tungt på lärosätena själva. Brister i båda nivåerna kommer att bli förödande för Sveriges innovationskraft.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)