24 - Kritik både mot sociologisk flumpedagogik och alliansens elitskolepolitik

Ett skifte i analysmål skulle revolutionera undervisningsforskningen. Matteundervisningens misslyckande är inte ett "elevproblem" utan ett "ämnesproblem". Men idag saknar systemaktörerna (politiker och forskare) grunden för en tankeomvälvning.

År 1910 fick Sverige sin första pedagogikprofessur. Ämnet firar alltså 100-årsjubileum i år. Under perioden 1910-1948 inkluderade "pedagogiken" överallt psykologin. Ämnet sönderdelades 1948. Då valde samtliga professorer psykologin. Efter andra världskriget genomförde socialdemokraterna ett stort reformprogram för att skapa en "Skola för Alla". En allmän ideologisk tanke tolkades av politkerna: Sveriges begåvningsreserv fanns inom de skikt som inte tidigare haft tillträde till läroverk och universitet men som Sverige nu behövde. Pedagogiken utförde "politiska utredningsuppdrag" och expanderade kraftigt. Lärarhögskolor infördes 1956 och forskningen ansågs även därigenom bli mindre "vetenskaplig". Metoden som tillämpades var ofta statistiska surveyundersökningar. Pedagogiken var både före och efter 1948 saklig men inte ämnesutvecklande.

1970-talet blev förändringarnas tidevarv. Efterkrigstidens tillväxt planade ut. De stora politiska skolreformerna var genomförda. Student- och arbetarupproret i Paris 1968 fick även Sveriges system att vackla. Måltavlan för förändring i arbetslivet blev Saltsjöbadsavtalet från 1938. Skolpedagogiken blev på 1970-talet flumpedagogik genom att marxistisk sociologi trängde in både i arbetsliv och skola. Icke-politiska pedagoger valde psykologi eller sociologi på etnologisk och antropologisk grund. Men beteendevetenskap, riktad mot elever och anställda, gjordes till norm.

Den borgerliga alliansens politiker kan idag utan invändningar inkräkta i utbildningssystemen. Pedagogerna tiger, ignorerar och debatterar inte. Det pågår istället en ohelig allians mellan politiker och en högre universitetsnivå. Jan Björklund (politiker) och Tobias Krantz (universitetsexpert) håller på att nedmontera en "skola för alla", införa tanken på elitelever och cementera forskningslinjer.

Men skulle undervisningsforskningen genomgå en tankeomvälvning och hitta ämnesförklaringar för exempelvis matematikens svårförstålighet, då skulle stigmat för misslyckandena i skolsystemen inte drabba eleverna. Därmed skulle alliansens sorteringslinje mista sin kraft och skolpolitiken skulle återigen bli ett samhällets och arbetslivets allmänintresse.